Teriyaki lax med tillbehör

Första dagen i det japanska köket gick väldigt smärtfritt. Jag blev riktigt imponerad när jag satte mig ner för att äta.

Rätterna är (underst från vänster till höger) ris, lax teriyaki med riven daikon, Sumashijiru soppa med räka, citron och morot, (överst från vänster till höger) haricoverts med ingefära, soja, ett glas te och snabb vitkåls pickles med chili och citron.

Det första jag slogs av är att jag har alldeles för lite småskålar :). Jag har gott om tallrikar och lite större skålar, men just skålar som rymmer ca 2 dl eller mindre är det ont om. Men i övrigt så var det inga större bekymmer, ja förutom att jag överkokade riset något då jag var lite upptagen med att koncentrera mig på laxen.

Recept:

Snabbpickles med vitkål

10 dl fint strimlad vitkål
1 tsk salt
2 tsk fint strimlat citronskal
2 tsk fint strimlad röd chili

Strimla vitkålen fint och häll i en skål. Häll över saltet och "knåda" vitkålen med båda händerna. Efter en liten stund börjar vitkålen vätska och bli mer och mer genomskinlig. Vitkålen är färdigknådad när den är helt genomskinlig och har krympt ihop till ungefär hälften. Ta upp kålen och krama ur all vätska och lägg i en ny bunke. Blanda ner citronskalet och chilin. Man kan använda andra smaksättare om man vill.

Haricoverts med ingefära

En bunt haricoverts (ca 50 g)
½ tsk riven färsk ingefära
salt och peppar
olja

Värm en stekpanna med lite olja i. Lägg i haricoverten och låt dem steka tills de nästan är färdiga. Tillsätt ingefäran och lite salt och peppar och låt steka i 1-2 minuter. Lägg upp.

Lax teriyaki med riven daikon

En portionsbit lax
salt
1½ msk soja
1 msk mirin
1 msk sake
1 tsk socker
en bit daikon (vit rätika) eller ett par rädisor

Strö ut salt på en skärbräda, lägg den avsköljda och avtorkade laxbiten på saltet och strö över mer salt. Låt ligga i ca 15 min innan du sköljer och torkar av laxen (detta gör man nästan alltid med fisk i Japan för att ta bort fisklukt och få en något mildare smak). Blanda soja, mirin, sake och socker och rör tills sockret har löst sig. Lägg laxen i en skål och häll över marinaden, låt stå 15-20 min. ta upp laxen och låt den rinna av men spara marinaden. Värm en stekpanna med lite olja och lägg i laxen på medelvärme. Stek i 4-5 min, tills laxen fått färg. Under tiden river man daikonen eller rädisorna och låter dem rinna av i en sil. När laxen nästan är klar häller man över marinaden och låter det småputtra i 2-3 min tills laxen precis är klar. Lägg upp laxen men låt såsen reduceras lite i pannan. Häll sedan över ett par matskedar av såsen över laxen. Kram ur daikonen och lägg bredvid laxen.

Sumashijiru soppa med räka, citron och morot

½ grönsaksbuljongtärning
2 dl varmt vatten
en liten bit morot
en liten bit citron
en räka

Detta är inte äkta japansk soppa eftersom jag inte har fått tag på japansk buljong så får jag nöja mig med vanlig buljong. Koka upp vattnet och rör ut buljongtärningen i det. Skär morotsbiten snyggt (det syns inte på bilden men min var skuren som en blomma), gör en liten citronskiva av ca 1/4 citron ring och skala en räka. Lägg de tre tillbehören i en skål och häll på den varma buljongen.

Resultat

Det är något av det godaste jag har ätit på länge! Allt kompletterade varandra och smakerna var väldigt... rena... i brist på bättre ord. Laxen var mjuk och lite sök med en brytning till daikonen som smakar lite som rädisa. Haricuverten var lite mjuka och hade den där underbara ingefärssmaken och vitkålssalladen var både lite syrlig och lite het med tuggmotstånd. Ja jag säger då det... Jag tror inte jag slutade äta för än allt var slut. Soppan"åt" jag sist som en avslutning på måltiden och det var väldigt behagligt att dricka buljongen faktiskt. Jag blev väldigt positivt överraskad för jag trodde att jag skulle ha lite problem just med soppan.

Men verkligen tummen upp. Detta är något jag ska göra igen.

Fördelar jag upptäckt hittills:

-Väldigt lätt att laga till en person. Det enda som jag behövde göra mer av än vad jag åt var vitkålssalladen men den kan man ha stående i en burk ett par dagar i kylen. 

-Mättande. Jag blev behagligt mätt utan att vara proppmätt. 

-Spännande att äta. Eftersom måltiden är gjord för att skapa kontraster så upplevde man det verkligen som man fick lite av varje. Något var lite tuggmotstånd, annat var mjukt, något var sött, annat var syrligt osv. Det gör det roligt att äta.

-Vackert. Alla små skålar med mat av olika slag är väldigt tilltalande för ögat och vi vet ju alla att man äter lika mycket med ögonen som med munnen.

Nacktdelar jag har upptäckt hittills:

-Lite omständigt. Riset är en hel liten ceremoni att göra i ordning och koka och likadant med fisken. Jag tror att det snarare handlar om vana än något annat. Man måste helt enkelt lära sig att planera hur man lagar maten på ett annat sätt. 

Som en liten bonus så kokade jag lite för mycket ris så det blir onigiri till kvällsmat, eller iaf en svensk variant. Då jag inte hade några inlagda plommon (jag måste verkligen få tag på en asiatiskbutik) så tog jag inlagda gröna tomater. Det var lite knepigt att få riset till bollar, men med mycket vatten på händerna lyckades jag till slut.

Det var första dagen med japansk mat, men definitivt inte den sista :) 
 

Det japanska köket

Sushi och kockar med svingande knivar, det är nog det vi mest förknippar med det japanska köket. Men det finns så mycket mer, det japanska köket är i många sätt unikt och samtidigt har det naturligtvis mycket gemensamt med sina grannar. 

Det som ofta utmärker en japansk måltid är strävan att varje råvara ska vara stjärnan och smaken ska stå för sig själv. Därför serveras det många små skålar och tallrikar där varje del av måltiden får sin egen plats. Detta till skillnad från oss här i väst som lägger alla, eller i alla fall de flesta, delarna av måltiden på samma tallrik. För japaner är matlagning mer som en konst där balans, harmoni och kontraster ska framhävas.

Historia

De första influenserna på det japanska köket som man kan spåra kommer från Korea. Det var till exempel från Korea som japanerna hämtade det numera berömda japanska risvinet Sake omkring 700 e.Kr.

Under samma period så kom det även influenser från Kina. Det var sådana influenser som fick japanerna att börja använda soja (hishio). Men några av de största influenserna var buddismen och konfucianismen, två religioner vars ideologier påverkade hela det japanska samhället och då även den japanska maten. De buddistiska munkarna var vegetarianer och detta smittade av sig på det japanska köket och ledde till att kött från fyrfota djur nästan helt uteslöts.

När Japan öppnades mot omvärlden under Meijin-perioden (1867-1911) började dock västerlänningar komma in i landet och med sig förde de köttet från gris och ko. 1872 skapade kejsaren en sensation när han offentligt åt biff under det japanska nyåret för att bevisa att det inte var farligt. Efter det började biff och fläsk sakta återvända till det japanska köket, men än i dag är fisk och fågel långt mer vanligt. 

Det var även munkarna som förde med sig det gröna teet till Japan. Något som idag dricks till varje måltid samt ett par gånger där emellan. Idag består en måltid i ett japanskt hem till största delen av fisk och grönsaker, även om riset självklart är mittpunkten. 

Ris

Riset är den viktigaste ingrediensen i de flesta måltider i Japan och äts i de flesta familjer tre gånger om dagen, frukost, lunch och middag. Under 1000-talet betalades ofta viktiga arbeten med just ris, på den tiden var det en lyxvara som långt i från alla hade råd med. Förut att man äter ris som ris så gör man små kex av riset (sembe) och naturligtvis det berömda risvinet sake. I Japan använder man det rundkorniga riset och inte det långkorniga som är vanligast här i Sverige. Men det finns kortkornigt ris att få tag på i Sverige, ofta går det under namnet "Sushiris". I brist på annat kan man även använda grötris. 

Ris som man får över efter måltiden kan man spara och göra så kallade onigiri av. Onigiri är risbollar som man kramar av kallt ris och som kan innehålla någon syrlig fyllning som inlagda plommon eller rullas i sjögräs och sesamfrön. de äts kalla med fingrarna och är en vanlig lunchrätt, som våra lunchmackor. 

Soppor

Någon slags soppa (shirumono) är nästan lika självklart vid måltiden som skålen med ris. Ofta används dashi (ett pulver gjort på torkad fisk) eller kyklingbuljong som bas i de klara sopporna man äter till måltiden. Mer känd i Sverige är Miso soppan som är är gjord på misho pasta (från sojabönor).

Te

I Japan använder man övervägande grönt te. Det gröna teet kommer från samma planta som det svarta och det vita teet men skördas och torkas på annorlunda sätt. I Japan serveras teet traditionellt i slutet av måltiden för att få det beska avslutet. Det finns naturligtvis en hel uppsjö av olika teer men de som är lättast att hitta i Sverige är: bancha, houji-cha, genmai-cha, sencha och macha.

 Bancha är den vanligaste sorten och består av de grova bladen och en del stjälkar, den är mer gul än grön i färgen. Houji-cha är bancha som är rökt och får en väldigt särpräglad och rökig smak, något som ofta faller whiskeyfantaster i smaken. Den serveras ofta kall på sommaren. Genmai-cha är bancha som man har blandat med rostade riskorn. Riskornen ger teet en något nötig smak och en grönare färg. Sencha är en något finare tesort där det inte finns några stjälkar. Den har en vacker grön färg och dricks inte till måltider utan för att njutas. Macha är gjort av de spädaste och finaste bladen på tebusken som sedan blir nermalda till ett grönt pulver. Det är detta te som används vid japanska teseremonier. Det är dyrt och dricks endast vid speciella tillfällen då man vispar ner pulvret i varmt vatten och vispar så att det blir skum.

 Upplägg och servering

Det är en mindre vetenskap att komponera en japansk måltid, en måltid är lika mycket ämnad för själens estetiska njutning som för att man ska bli mätt. Det första man ska beakta är att varje måltid ska vara säsongsbetonad och bygga på färska råvaror. Under hösten servers mat på porslin i varma toner, på vintern på porslin i kalla färger, på våren på porslin i pastellfärger osv.  

Råvarorna ska behandlas varsamt, till exempel ska grönsaker kokas fort och kylas av för att behålla färg och konsistens. I varje måltid bör de fem grundläggande smaksensationerna finnas med; varmt, surt, salt, sött och bittert. Det bör även finnas rätter som erbjuder tuggmotstånd så väl något som är mjukt vid varje måltid. 

Hur man lägger upp maten på tallriken är lika viktigt. först gäller det att skapa en färgkontrast mellan maten och tallriken/skålen. Lax läggs på gröna tallrikar, ljusa maträtter på mörka fat och så vidare. Till skillnad från västerländsk uppdukning där man strävar efter symmetri och balans, strävar man mot asymmetri inom den japanska skolan. Det är till exempel viktigt att det finns en "negativ yta" på en tallrik, det vill säga en tom yta som ska stå i kontrast till den yta där maten är upplagd. Dessutom placeras gärna runda rätter på fyrkantiga tallrikar och tvärt om. 

När man serverar måltiden finns det ett par riktlinjer att gå efter. Till vardags serverad (som jag nämnde tidigare) alla rätter samtidigt i olika små skålar och tallrikar. Då bör man duka så att ätpinnarna ligger närmast personen med spetsen på ett pinnställ, pekandes mot vänster. Risskålen ställs mot personen längst till vänster och soppskålen mot personen längst till höger. Kött/fisk/fågel placeras mellan dessa två skålar och sallader, grönsaker, pickles, dippsåser och liknande arrangeras över dessa.  

Vett och etikett

Ett par snabba tips för att klara sig igenom en japansk måltid:

Ätpinnarna: Hålls alltid med en hand, aldrig två. Man använder dem inte att trä upp mat med utan "griper" alltid tag om maten. Man tuggar eller suger inte på pinnarna. Man sätter aldrig pinnarna i riset, det gör man bara när man offrar ris åt de döda och anses därför illavarslande om det görs vid matbordet. Lägg tillbaka pinnarna på pinnstället när du dricker eller tar en paus för att prata. Dra inte en skål närmare med hjälp av pinnarna. Vifta inte med pinnarna när du pratar, tänk dig själv om någon satt och viftade med kniv och gaffel vid matbordet.

Om det serveras räkor med skal får man skala dem med händerna för att sedan äta dem med pinnarna. Slicka dock inte på fingrarna, använd servett.

Om det serveras hel fisk får man hålla fisken lätt med ena handen medan man plockar bort köttet med pinnarna. 

Risskålen lyfter man upp mot munnen och "skyfflar" sedan in riset med hjälp av pinnarna.

Soppan dricks direkt ur skålen, håll då skålen med båda händerna. Sörpla gärna.

Sake serverar man sig inte själv. Istället serverar man sin bordsgranne som returnerar tjänsten. Innan maten händer det att man skålar i sake (campai) och då tömmer man skålen med sake i ett svep. Efter det får man däremot smutta på saken. 

Det får räcka för denna gången. I morgon kommer första testet av japansk matlagning :)

Följ med på matresa och utmaning

Nu har jag bestämt mig att jag ska börja laga lite rolig mat. För att få lite inspiration tänker jag ta mig an utmaning att lära mig laga mat från ett av mina favoritkök; det japanska. Därför ska jag minst en gång i veckan försöka mig på att laga en japansk måltid. Men nu tänker jag dessutom utfärda en utmaning till alla mina läsare.

Under april och maj så utmanar jag er att våga er på att en gång i veckan prova att laga mat från ett land som du själv väljer. Välj ett land vars mat du tycker är riktigt läcker, som du är nyfiken på eller välj på måfå. Tanken är att under två månader dyka in i en helt ny matkultur, studera olika rätter och hur man behandlar olika råvaror och seder och traditioner som finns runt maten. Helt enkelt en djupdykning i en ny kultur. Om ni har en blogg så skriv ett litet inlägg om vad ni har lagat för maträtt just den veckan och om ni har lärt er något nytt. När de två månaderna har gått kan ni förhoppningsvis integrera en eller två rätter i vardagsmaten och kanske har ni hittat en eller två nya råvaror som ni älskar.

Så varför har jag valt det japanska köket? För det första så gillar jag japansk mat, de använder mycket råvaror som jag gillar. Dessutom så är det japanska köket väldigt säsongsbetonat i val av råvaror och det är något som jag behöver bli bättre på. Det skadar ju inte heller att det är nyttig mat med mycket grönsaker som lagas och serveras. Sist men inte minst så är jag väldigt lockad av sättet som japaner äter sina måltider, många små rätter i olika skålar där alla råvaror få tas sin plats och varje smak ska lyftas fram.

Men jag får erkänna att när tanken väl dök upp i mitt huvud så kändes det lite skrämmande. Dels så ger jag mig ut på helt nya vatten och dels så krävs det ett helt nytt grundskafferi och en hel del nya råvaror som ska hanteras på rätt sätt. Men så tänkte jag att det är bara ursäkter för att jag inte vill ge mig in på något där jag inte är van, där jag kan misslyckas. Mat är något av min tryggazon, jag vet att jag kan laga mat och det kommer naturligt för mig. Men när det kommer till japansk mat så är jag ute på helt nytt vatten. Men det är nyttigt att våga ta det där steget utanför den säkrazonen. I värsta fall får jag äta smörgås till middag någon gång då och då. Det här med att man måste köpa nya ingredienser som inte ingår i ens vanliga skafferi kan ju kännas läskigt, kanske slöseri med pengar. Men å andra sidan så kanske jag slipper köpa andra basvaror som jag kanske skulle behövt fylla på.

Det som man absolut behöver är en bra och lättförstådd kokbok för det köket man väljer. Den boken jag kommer att använda mig av är Lättlagat japanskt av Benita Ramel som tydligen har gått ur produktion men fortfarande finns att köpa som begagnad på bokbörsen. Den kombinerar historia, en grundlig genomgång av de vanligaste ingredienserna och ceremonier kring mat med väldigt många lättlagade recept. 

Jag kommer att dra igång min del av utmaningen i morgon med ett inlägg om japansk mat. För att sedan följa upp det i veckan med i alla fall en måltid. 

Jag hoppas det finns andra som vågar anta min utmaning, det vore i så fall roligt om ni skrev en liten kommentar här :)

Påsktårta

Jag lovade ju att dela med mig av receptet på min påsktårta så här kommer det. Det blir en riktigt god tårta som är svår att bara äta en bit av, så nu är ni varnade  .

Linas Påsktårta

Tårtbotten

3 ägg
3 dl strösocker
1 dl kokande vatten
3 dl vetemjöl
1,5 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker

Fyllning

3 dl visp grädde
250g mascarpone ost
75g vit choklad
2 dl frysta blåbär (hela)

Dekoration

200g vit marsipan
gul karamellfärg
florsocker
kakao
godisägg

Dag 1

Börja med att ta fram en springform (form med löstagbara kanter). Ta ett bakplåtspapper och lägg på botten, kläm sedan fast kanten så att du låser pappret. Klipp bort överflödigt papper. Ta ett nytt bakplåts papper och klipp två remsor som är lite bredare än vad kanten är hög och ställ dem inuti formen (på detta sätt slipper man bröa formen och det är lätt att få ut botten).

Sätt ugnen på 175 grader (C).

Vispa ägg och socker poröst (stressa inte utan låt det bli riktigt fluffigt).

Blanda mjöl, vaniljsocker och bakpulver i en separat bunke, sikta gärna ner mjölet.

Tillsätt en tredje del av mjölet i äggblandning och rör om med slickepott tills det blandas. Tillsätt hälften av vattnet och blanda, tillsätt hälften av det kvarvarande mjölet och blanda, tillsätt det sista vattnet och blanda och tillsätt det sista mjölet och blanda.

Häll smeten i formen och grädda i nedre delen av ugnen i ca 30 min.

Låt botten svalna lite. Tag sedan bort kanten på formen och skala bort pappret. Stjälp upp botten på ett fat och skala bort understa lagret av papper. Täck med en bakhandduk och låt svalna helt.

Dela botten i tre delar. Den mittersta delen ska användas överst när du monterar tårtan, den är lättast att forma och det blir mycket snyggare.

Smält den vita chokladen i vattenbad eller i micron (var försiktig eftersom vit choklad lätt bränner).

Vispa grädden, den ska vara fluffig men inte hård. Vispa ner mascarponen i grädden och vispa slätt.

Blanda ner chokladen under vispning. Det är verkligen viktigt att du vispar hela tiden när du rör i chokladen eftersom den börjar stelna direkt när den kommer i kontakt med gräddblandningen. Om man är lite ”lat” så kommer det bildas små ”klumpar” av vit choklad. Det blir ingen osmak men det ser lite konstigt ut.

Ta den under delen av botten och bred på ett lager med fyllning. Strö över hälften av blåbären (går även bra med andra bär). Det behövs inte socker på bären då fyllningen är söt nog. Lägg på den översta delen av bottnen och bred ut lite mer fyllning och strö över resten av bären. Lägg på lite mer fyllning och försök forma den som en kupol. Lägg på den sista biten av botten. Täck nu både locket och sidorna med den fyllningen som är kvar.

Lägg på plast och låt stå i kylskåpet över natten.

Dag 2

Ta fram marsipanen, den gula färgen, florsocker, kakao, kavel, sporre att skära med (eller kniv) en 6 kantig penna (typ gul blyertspenna) och tårtan.

Knåda marsipanen mjuk och tillsätt lite gul karamellfärg, arbeta in tills marsipanen är genomfärgad. Tillsätt lite mer om du inte är nöjd med färgen (det är bättre att börja med för lite och tillsätta lite i taget än att ta för mycket så att marsipanen blir för blöt.

Sikta ut florsocker på bänken och kavla ut marsipanen till en tunn platta. Ta ett snöre och mät omkretsen på tårtan så du vet hur långt bandet behöver vara. Om du tycker det blir för jobbigt att kavla i ett stycke kan man dela det i hälften. vänd marsipanen med jämna mellanrum så att den inte fastnar.

När du har fått marsipanen lagom lång och tjock så använd kaveln som linjal och skär ut ett band med hjälp av sporren (det blir väldigt snygga kanter) elelr en kniv. Gör bandet ca 1 cm bredare än vad tårtan är hög.

När bandet är utskuret tar man pennan och rullar den längst ena kanten så att det bildas en 1 cm bred krullig kant. denna kanten ska vara uppåt när man sätter fast bandet runt tårtan.

När bandet är på plats så ta bort allt florsocker från bänken. Samla ihop all kvarvarande marsipan och arbeta in kakao i den så den blir brun. Pudra även bänken med kakao. Kavla ut marsipanen som förut och skär ett tunnare band av den bruna marsipanen. Denna gången behöver du inte krusa kanten. Fäst bandet längst ner på tårtan.

För att göra en rosett så skär man en remsa av marsipanen, tar ändarna och böjer in till mitten och slår sedan en liten remsa om den stora remsan så skarven sitter fast (bilden till vänster).

Av den marsipanen som är kvar gör man två kaniner. Båda kaninerna börjar med tre bollar, en stor, en mellan och en liten. Den stora är kroppen och den mellersta är huvudet och den lilla är svansen. De stora och de mellersta bollarna formar man så de blir lite koniska och klipper sedan isär ”spetsen” på mitten.

Den sittande haren gör man genom att vika ner de två spettsarna på kroppsdelen och sätta fast huvudet ovanpå och svansen där bak.

Den liggande kaninen gör man genom att lägga kroppsdelen ner och forma spetsarna till tassar. Sedan sätts huvudet på där tassarna börjar dela sig och svansen sätts på där bak.

Sätt kaninerna där du vill ha dem på tårtan och börja sedan lägga på godisäggen efter smak.

Sådär, nu är tårtan färdig att ätas…

Måste få tipsa

Överallt bombarderas vi med rådet att äta mat enligt säsongen. Kockar menar att det blir godare, producenter menar att det blir lättare att skaffa fram och de som tänker på miljön påpekar att det bland annat krävs kortare transportsträckor.

Men vet du egentligen vilken mat som är i säsong? Många verkar förvirrade av just detta men nu har lantmännen kommit med en säsongskarta som jag tycker är genial. Så här kommer den (om ni klickar på den så kommer ni till sidan där man kan hämta hem den). Ett mycket bra och lättanvänt redskap för att lära sig vad som är i säsong just nu.

Självhushåll

Någon gång i framtiden så drömmer jag om att ha en liten gård med lite mark till. Där vill jag ha lite höns, ett par får, kanske ett par getter och en häst eller två. Jag drömmer om ett rejält land fullt med grönsaker, en örtagård som innehåller allt det jag jag använder, en fruktträdgård med både träd och buskar och en liten undanskymd vrå där jag kan utföra mina ritualer.

Kort och gott så önskar jag att jag en dag skulle kunna försörja mig med det mesta som jag använder till vardagen. För är det något jag tror så är det att om fler blev mer självförsörjande så skulle pressen på naturen minska. Men jag är inte så naiv att jag tror att alla kan eller vill bli självförsörjande helt och hållet.

Jag har räknat på att om jag behåller mitt nuvarande arbete så skulle jag fixa att sköta en liten gård med ett fåtal djur och lite mark utan att behöva arbeta 24 timmar om dygnet. Hade man sedan lyckats hitta en karl som var lite intresserad av samma saker hade det ju underlättat. 

Men jag vet att det inte alla som har samma förutsättningar, intresse och tankesätt. Men jag tror inte heller att alla skulle vara helt självförsörjande. Men många bäckar små, som det brukar heta. Jag tror att alla kan vara lite självförsörjande. Bor man i lägenhet med balkong kan man ha ett par krukor med örter som täcker ens årsbehov. Man kanske tänker att "Vad gör det för skillnad om jag köper fem kryddburkar mindre varje år". Men om alla som hade tillgång till balkong odlar de fem kryddorna som de använder mest av så skulle det göra en enorm skillnad. 

Bor man i hus och har trädgård så kan man i de flesta kommuner få ha höns även om man bor centralt. Så länge man undviker att skaffa tupp ;). Om man har tillgång till egna ägg så slipper man dessutom stå och fundera på vad skillnaden mellan sprätthöns och frigående höns är när man står och ska köpa ägg.

Har man en liten trädgård, eller möjlighet att skaffa en lite kollonilott så kan man odla lite frukt och grönt. Kanske blir man inte helt självförsörjande, men ett par månader om året kanske man kan leva av den egna skörden. Dessutom smakar egenodlat alltid bäst. Du kan också påverka vilka göselsorter och bekämpningsmedel som hamnar på dina växter. 

Så vad är fördelarna med att bli mer självförsörjande? 

Dels så vet man precis vad man stoppar i sig. Man väljer själv om man vill odla grönt eller om man vill brassa på med alla kemikalier som finns eller något där emellan. Du har full kontroll.

Dels så minskar man transsportsträckorna. Tänk på hur långt den basilikan du köper på ICA måste åka för att hamna i ditt skåp. Tänk sedan transportsträckan från din balkong till ditt kryddskåp. Det är en viss skillnad... 

Man kan ta till vara på gamla brukssorter som håller på att försvinna. Det finns genbanker som lagrar frön från gamla brukssorter av grönsaker till exempel som är vana att växa i våra klimat och ge goda skördar. att odla en sådan sort ger inte bara en bra skörd, utan hjälper dessutom till att bevara den. ofta kostar det inte många kronor att beställa frön från genbanker, för det mesta tar de bara betalt för portot eller inget alls. Med andra ord är det ett billigt sätt att få bra frön på.

Sedan är det hälsosamt. Om man är ute i landet/hönsgården/på balkongen en stund varje dag så får man lite frisk luft, man rör lite på sig och får använda musklerna. 

Barnen (om man nu har några) får lära sig varifrån maten kommer. Jag som är uppvuxen på landet med allt vad det innebär blir rädd när jag hör barn som tror att fläskkotletter kommer från Coop och att de magiskt dyker upp i plastbaljor. Hur ska man kunna lära barn en sund kosthållning om de inte ens vet hur maten produceras? 

Priset. Rotfrukter är ganska billigt och även de flesta kålsorter. Men ska man köpa tex färska ärtor så blir man ruinerad. Om man dessutom börjar ta för vana att spara eget utsäde (frön) så blir hela projektet extra billigt. ska man dra det till ytterligheter och säga att man har tillgång till höns, egna frön och egen brunn så kostar grönsakerna bara arbetskostnaden. 

Det finns säkert fler fördelar med att självhushålla i stora eller små format. Men jag vill verkligen uppmana alla att tänka över vad man själv kan göra. Alla har vi möjlighet att göra något litet. 

De små vänligheterna

Det krävs inte mycket för att ens dag ska bli bättre och det krävs inte så stor ansträngning från en själv för att göra någon annans dag lite ljusare.

Jag var och handlade på Netto idag. Jag fastnar oftast framför alla hyllor med "smått och gott" där. Det finns så mycket roligt att titta på även om det är sällan att jag köper något. Men när jag stod där och tittade så såg jag ett par hyllor bort en äldre dam som försökte ta ner något från en hylla men inte riktigt nådde upp. Så jag travade fram till henne och frågade om hon behövde hjälp. Hon blev så glad och pekade på ett paket med skorpor. Vi bytte ett par glada ord och hon tackade för hjälpen.

Jag kände mig på riktigt bra humör när jag gick därifrån. Efter ett tag ställde jag mig i kön till kassan och bakom mig hamnade samma dam. Vi bytte ett par till ord om tidningsrubrikerna medan vi väntade. Väl i kassan så bad jag om att få klisterlapparna som man nu kan samla och då få köpa kastruller till rabatt (har siktat in mig på en måttkastrull). Man får ett klistermärke för varje 50-lapp man handlar för. Så när jag stod och plockade i mina varor så kom damen fram till mig och sträckte fram en radda med klistermärken. "Jag samlar inte på dem men eftersom du gör det kan du få mina som tack för hjälpen" sa hon. Jag blev så väldigt glad och tackade henne. 

De där klistermärkerna har gjort hela min dag. De kostade henne inget, men det var så omtänksamt av henne att be om dem för att kunna ge mig. det är de små sakerna som verkligen betyder något.

Det var likadant när jag åkte buss för ett tag sedan. Framför mig (precis efter där man ställer barnvagnar  satt två killar. De hade svart tuppkam, skinnjakor med nitar och percing och eyeliner och hela rasket. Verkligen ena tuffa typer. Så stannade bussen och på steg en farbror med rullator. Han ställde rullatorn vid barnvagsparkeringen och tittade sig om efter en plats. Då reste sig en av killarna upp och drog med sig sin kompis. "Varsågod och sätt dig här" sa han till farbrorn som tacksamt satte sig nära sin rullator.

Där fick jag mig en rejäl tankeställare om att inte döma folk för hur de ser ut...  

Jag vet vad tacksam jag var när min mamma hade sin dåliga höft och gick med krycka för alla som hjälpte henne. Folk öppnade dörrar, bar hennes bricka när hon var på kaffé och hjälpte henne på alla möjliga sätt. Som dotter så känns det enormt skönt att veta att det fortfarande finns många människor i vårt samhälle som faktiskt hjälper de som behöver det och mamma blev lika rörd varje gång och kan fortfarande prata om hur snälla alla var när hon använde krycka. Så man gör verkligen ett större intryck än man tror. 

Så mitt tips för dagen: Försök att hitta en liten sak varje vecka att göra för någon du inte känner. Det kan vara något litet som att hålla upp en dörr, att ge någon din plats på bussen eller hjälpa till på annat sätt. Det behöver inte ta så lång tid och en gång så kanske det är du som får hjälp av en främling när du behöver den.

Det här med smör...

I alla mina recept skriver jag alltid ut smör, aldrig margarin. Det beror på att här hemma så används bara smör, av två enkla anledningar: Det smakar bättre och det innehåller inga konstiga saker. Egentligen ska det läggas till en tredje sak: småkakor blir bättre av riktigt smör.

Låt mig utveckla mina ståndpunkter :). För det första påståendet om att småkakor blir bättre av riktigt smör. Det har att göra med att margarin är gjort för att vara mjukare och smidigare än smör. tydligast ser man det när man gör mördegskakor som ska vila i kylskåpet. Jag har en gång provat att göra en smörbaserad deg och en margarinbaserad deg. Skillnaden är enorm. När degen kommer ut från kylskåpet så är den med smör i hård, nästan "jag kan klubba någon med den här"-hård, margarin degen är mjukare. Detta gör att när man ska skära kakorna så förlorar margarindegen lättare formen och blir lite ihop tryckt vilket inte smördegen gör. 

När kakorna sedan bakas så flyter margarinkakorna ut mer än smörkakorna av samma orsak. Till sist; när man biter i smörkakorna är de frasiga och smakar nästan lite nötaktigt. Margarinkakorna är mjukare och frasar inte lika mycket och smaken är inte den samma. Så här bakas det inte kakor med margarin.

På min andra ståndpunkt att det smakar bättre så kan jag bara säga: det gör det. Smör smakar smör och när man på sommaren kokar färskpotatis så kan jag gladerliga äta den med lite smör och salt, men jag skulle inte få för mig att äta färskpotatis med margarin.

Den tredje och sista ståndpunkten är kanske den viktigaste. Smöret i mitt kylskåp består av grädde, salt och mjölksyrakultur. Tre väldigt naturliga saker som jag vet vad det är. Nu frågar ni kanske vad mjölksyrakultur är och varför det finns i mjölken...  

Mjölksyra känner de flesta av oss till, mjölksyrakultur är helt enkelt ämnen som gör att mjölksyra bildas. Detta sker naturligt när tex mjölken blir gammal och surnar, då är bakterier den främsta orsaken, eller så kan man tillsätta specifikt framtagna kulturer och då uppstår saker som filmjölk. Mjölksyrakulturer finns i de flesta hårdostar, filmjölk, korv mm och kan ha en väldigt positiv effekt på mag- och tarmkanalen (tänk Dofilus).

Förr i tiden när man gjorde smör (speciellt här i Norden) så använde man grädde som hade stått ett tag. Man använde först grädden som grädde och när den började bli sur så tog man den och gjorde smör av. Detta ger en något annorlunda smak till smöret om man jämför med smör som är gjort på färsk grädde. När man sedan började göra smör i fabriker så ville man kontrollera denna process och tog därför fram speciella kulturer för att ge grädden (och sedan smöret) den smaken man är van vid. Om man är nere runt medelhavet så kan det vara roligt att prova deras smör. Där har de inte samma tradition av att använda syrad grädde utan använde färsk grädde. Varför deras smör smakar annorlunda. Själv föredrar jag syrat smör.

Så, tre ingredienser som jag vet vad det är, vad de har för funktion och hur de påverkar mig.

Jag slog upp ingredienslistan för Milda (troligtvis det vanligaste bakmargarinet i Sverige) och det innehåller: Vegetabiliskt fett, vegetabilisk olja 27% (solrosolja, rapsolja, linfröolja), vatten, vassle (av mjölk), salt (1,5%), emulgeringsmedel (sojalecitin), arom, A- och D vitamin.

Ja det var ju inte tre ingredienser direkt, men det innebär inte att det är dåligt. Vegetabiliskt fett, okej vilket/vilka? Oljorna är tydligt utmärkta men inte fettet. Vattnet och vasslen är det inget konstigt med och inte heller salt. Men sedan kommer emuljeringmedel, det är ett ämne som kommer i från sojabönan och som gör att man kan blanda fett och vatten utan att det delar sig (därför kan det både finnas olja och vatten bland ingredienserna). Där på följer arom, vad för arom? Och till sist tillsatt A och D vitamin.

På två ställen får jag inte veta vad för något det är de har i margarinet bar vilken grupp det tillhör (vegetabiliska fettet och aromen) vilket gör att jag faktiskt inte riktigt vet vad jag stoppar i mig.

Naktdelen med margarin är att de görs med hjälp av vegetabiliska fetter. Dessa fetter är naturligt flytande eller iaf på gränsen till flytande i rumstemperatur. Detta gör att man för att få en klump med margarin måste härda dessa fetter genom men process som kallas  hydrogenering. Det är en kemisk process som jag inte ska gå in på i detalj (ni kan alltid klicka på länken och läsa själva) men det går ut på att man genom att tillsätta vätgas och en katalysator (i form av metaller som tex nickel, platina osv) åstadkommer en reduktion. det är när fettet kommer i kontakt med katalysatorn som det ibland bildas transfetter som vi har hört så mycket om. 

Att tillverka margarin är med andra ord en hel vetenskap. 

Så, för att göra ett sista påpekande. Jag är ju miljömedveten av mig och anser att närproducerat och korta transport sträckor är nödvändiga för att åstadkomma en långvarig, och positiv, förändring.

Tittar vi på smör så har vi i Svergie tillgång till smör och mjölksyrekultur. Saltet måste visserligen importeras i dagsläget. Allt kan tillverkas på ett mejeri nära dig och hämna i en butik nära dig.

Tittar vi på margarin så beror det lite på vad de använder för vegetabiliska fetter. Använder de tex kokosfett så blir det en ordentlig transport. Solrosor, raps och lin kan vi odla här i Sverige. Saltet importers, lika så sojabönor. Hur aromet och vitaminerna tillverkas vet jag faktiskt inte... Sedan ska då växterna förädlas till fetter och olja, sojabönorna ska bli till emuljeringsämne, fettet ska genomgå hydrogenering och allt ska blandas ihop. 

Har ni tänkt på att det inte finns kravmärkta margarin? Varför? Därför att inga produkter som genomgår hydrogenering får kravmärkas, bara det borde säga något. 

Men då kommer man till kommentarer som att smör är svårt att arbeta med eller att det är onyttigt. Speciellt oroliga verkar folk vara över sin kolesterol. Sanning är den att det inte finns en enda medicinsk studie i dagsläget som kan påvisa att mättade fetter (dit animaliska fetter hör) påverkar det negativa kolesterolet (LDL- partiklar av liten storlek). Faktum är att genom härdningsprocessen så blir även vegetabiliska fetter mättade och den delen av margarin som utgör omättat eller flermättat fett är de 27% av olja.

 Är man nu så orolig för att använda för mycket smör rekommenderar jag att man steker sin mat i ren olja, tex rapsolja. Jag själv använder lite olja och lite smör när jag steker tex kött. Oljan för att det inte ska bränna så fort och smöret för smaken.

Jag kan hålla med om att smör direkt i från kylskåpet inte är lättarbetat. Men det finns lösningar. För det första måste inte smör förvaras i kylskåp. Våra förfäder åt smör långt innan de uppfann kylskåpet. Smör kan faktiskt hålla sig i upp till en månad i skafferiet. Lägg smöret i en burk som du kan tillsluta och kör in det bland mjöl och kryddor. Är du orolig över att det ska härskna så sniffa lite på det innan du använder det. 

Vill man vara lite mer "säker" så använder man en smörklocka. Det ser ut som en burk i keramik eller glas med lock. När man lyfter på locket så sitter det en upp och ner vänd skål fast i det. I den kletar man i smöret och så fyller man själva byttan med kallt vatten. När man sedan sänker ner "klockan" med smör i vattnet bildar det ett vattenlås som både kyler smöret lite och ser till att bakterier inte kommer åt. Byter man vatten en eller två gånger i veckan så har man ett bra sätt att förvara smöret på bordet.

Eller så gör man som min mormor och min farmor gjorde. Man har en ordentlig smörklump i kylskåpet och på kvällen så tar man fram vad man tror man använder nästa dag och lägger i en liten bytta och ställer in i skafferiet. På morgonen har man rumsvarmt smör som räcker dagen ut. Min mormor använde ofta uttrycket "man vet aldrig när man behöver smör" när hon slevade upp nästa dags smörranson. På så sätt har man alltid rumsvarmt smör om lusten att baka skulle falla på. Och jag kan intyga att en smörgås med riktigt smör smakar 20 gånger bättre än en med margarin. 

Så det var lite fakta och lite åsikter om smör. Jag hoppas att jag har lyckats omvända någon margarinälskare till smörfanatiker ;) 

En upplevelse utöver det vanliga

Igår var jag med om något väldigt speciellt. En vän till mig utför distanshealing och frågade om jag ville prova. Jag tackar sällan nej till att prova något nytt så vi bestämde att hon skulle skicka healing till mig igår kväll.

Jag började med att meditera och slappna av innan jag la mig tillrätta på soffan, med katten vid fötterna som alltid. 

Allt började med att det slog lock för mina öron och samtidigt så hoppade Teddy ner från soffan. "Nu har hon satt igång" tänkte jag. En stund senare så kändes det som att det strålade energi över min kropp, jag fick intrycket av att det var som ett norrsken i alla möjliga färger som dansade över mig. Samtidigt kändes det som om någon la något tungt i mina händer. Som två marmor klot. 

Efter en stund försvann känslan av den dansande energin, men tyngden i händerna fanns kvar. Efter en liten stund så fick jag små ryckningar i vänster ben och det började klia i vänster handflata. 

Genom hela processen så kunde jag inte sluta att tänka på träd, det var som om något drog mina tankar åt det hållet.

När vi var färdiga så pratade min vän och jag över telefon för att stämma av. Mycket av det som hon berättade för mig stämde så otroligt väl in på min upplevelse (jag tänker inte gå in på allt här). Bland annat så berättade hon att hon hade använt två krafttecken, ett i vardera av handflatorna.

Idag har jag haft gott om energi, men varit något gråtmild. Vilket resulterade i att jag stod och grät ute på en åker när jag tog Felix för hans förmiddagspromenad. Men det är ju något som behöver få komma ut. Så jag snyftar på :).

Jag kan verkligen rekommendera att man gör något sådant här för att släppa på blockeringar och bara rensa ut gamla energier. Ofta så kan man hitta ett bra erbjudande om man vill prova en gång. Min vän tex erbjuder en behandling gratis om man vill prova för att se vad det är för något.

Nu ska jag gå och sätta på en snyfftare så jag får lite utlopp ;).

  

Det gror och spirar, råd om ljus till växter

Ja nu är fröna på gång att komma upp som jag sådde förra veckan. Först upp var brysselkålen som nu nu har kommit upp i alla de små facken. Hos gurkörten och höstastrarna så har det kommit en grodd på vardera. Nu hoppas jag bara på att resten är på väg.

Men växtspurten hos brysselkålen gjorde att det var dags att börja tänka över hur man ska fixa ordentligt med ljus åt de små liven. Jag har mina odlingar stående i matsalen eftersom jag inte använder matsalsbordet till så mycket annat just nu. Men den stora naktdelen är att det inte finns upphängning för lampor där inne. Eftersom det dessutom är ett fint gammalt trätak i original så gör det ont i själen att sätta krokar i det. Läsningen blev att spänna ett snöre mellan det gamla spjälet och kroken vid fönstret (tack för idéen mamma) och sedan göra en liten upphängningsanordning med hjälp av snören och ståltråd. Det gick över förväntan (ignorera kläderna i bakgrunden då rummet även fungerar som torkrum under vintern).

Så varför sätta upp extra ljus? Ja först och främst så är det så att fönstren i mitt "grorum" väter åt fel håll så när klockan är 11 på förmiddagen så försvinner solen. Så det blir ganska mörkt. Om man har förodlat växter inne och fått långa, rangliga, växter som skjuter i höjden men inte på bredden så beror det oftast på för lite ljus. Eller snarare på att ljus/värme ration är fel. Om man odlar i ett varmt men mörk rum så får man ofta det problemet. Växterna växer sig långa snabbt för att hitta upp till ljuset. 

Då är det bra att ge dem lite mer ljus. Man kan även sätta in en bordsfläkt som blåser lite på dem, men då ska de vara lite större eftersom de är känsliga för drag i början.

Vad ska man använda för ljus? Det här är en hel vetenskap och växterna behöver olika sorters ljus beroende på vilken period de befinner sig i. Men enkelt sett så behöver växter blått(kallt) ljus för att grönmassan ska växa och rött(varmt) ljus för att blomma och bära frukt. Så om man bara vill ge växterna lite extra ljus när man förgror dem och sedan planerar att flytta ut dem så ska man satsa på blått ljus. Ljusets temperatur (som avgör färg) mät i Kelvin (K) och enkelt sagt så ger en lägre temperatur varmare färger medan en högre temperatur ger kallare. Så till uppdragning av plantor vill man ha så hög K som möjligt (helst över 3500).

Var hittar man sådana lampor? Ja det finns ju naturligtvis speciallampor framtagna för växter. Dessa är dock dyra och ska man bara ha dem för att dra fram frön som hobbyodlare så är det slöseri med pengar (enligt mig). Enklaste sättet att hitta en lampa med blått ljus är att vända sig till lysrören. Lysrör är oftast enkla att få tag i i blå nyanser medan energilampor ofta går åt det varmare hållet. Jag införskaffade min trevliga lilla armatur och lysrör på biltema, tillsammans kostade de ungefär 150kr. Ett lagom pris. Man kan även hitta armaturer billigt i secondhandaffärer och bara köpa till nya lysrör.

Hur ska man sätta upp det? Ja bäst är att ha ljuskällan så nära plantorna som möjligt. Man brukar säga att kvalitén på ljuset försämras drastiskt var 5:e cm. Så som ni ser på bilderna gäller det att hänga dem ganska lågt. Tänk då på att kontrollera så att ni inte steker de stackars växterna. En del ljusrör kan bli varma. Då är det bra att ställa in en fläkt eller höja ljusröret. Det får man avgöra själv.

Hur länge ska man ha tänt? Ja själva grejen är ju att försöka efterlikna naturen så någon stans mellan 12-16 timmar är det optimala. Jag brukar nu i början följa solens upp och ned gång. När växterna blir lite större så låter jag det vara tänt lite extra på kvällen. 

Med hjälp av en enkel lampa som den jag har så kan man börja så sina mer "krävande" växter som tex tomater och chili redan i november och låta dem växa til lsig under lampan. Då får man en tidig skörd och kraftiga och fina växter.

Lycka till med fröna :)

Inspiration till alternativ livsstil

Jag är inte som alla andra, det är något som jag och min omgivning har fått lära oss för länge sedan. Jag har alltid varit intresserad av naturen och att odla och laga mat och allt det där som inte riktigt hör det moderna samhället till. Jag har mina idéer och nu senast så var jag väldigt nyfiken på om jag inte skulle ta och skaffa lite höns. Helst av allt så skulle jag ju vilja ha en tupp med, men jag tror inte grannarna uppskattar det. 

Nåväl jag beslutade mig för att söka information och vad jag än sökte på så dök samma sida upp. Så jag började titta runt och nu, tre dagar senare, så har jag nästan läst varenda ämne. En otroligt inspirerande sida vid namn Alternativ.nu. Där finns dels en handbok som innehåller fakta om allt från djurskötsel till odling till matlagning och konservering, till annat praktisk arbete. Dessutom finns det ett forum där tipps och idéer av olika slag utbyts och där det råder trevlig stämning (vilket det inte alltid är på forum tyvärr).

Nu är jag så inspirerad att jag gott och väl skulle kunna tänka mig att skaffa en liten gård för att få rum för alla mina idéer och projekt. Men jag sansar mig lite och börjar med att lägga upp planer för att förvandla garaget till hönshus. 

Jag rekommenderar att ni kikar in där (om inte annat bara för att man lär sig något så fort man läser ett ämne). Man behöver inte alls ha som strävan att bli självförsörjande för att ha nytta av sidan. De har tex en mycket bra del om örter för de som är intresserade. Bli inspirerade och vem vet, snart kanske ni sitter där med egna drömmar om en gård ;).

Dags för sådd

Jag ligger lite efter i sådden, hade gärna velat få ner fröna i jorden för ett par veckor sedan. Men ibland blir det inte som man planerat. Men idag tog jag mig i kragen och satte igång. Matsalsbordet täcktes med ett lakan och in åkte brickor och planteringskärl. Inte så snyggt kanske men jag har inte planerat att hålla middagsbjudning de närmaste månaderna.

På brickorna har jag lagt så kallade diskunderlägg. De är gjorda i skumplast och suger åt sig fukt. Jag använder dem för att kunna vattna direkt på brickan utan att planteringskärlen ska behöva simma i vatten. Jag köpte mina på ÖB och där kostade ett tre pack 20 kr. 

Istället för krukor använder jag gamla förpackningar till tomater, vindruvor och ägg i plast. Absoluta favoriten är äggförpackningar i plast eftersom man kan se till att man får en planta i varje "grop" som ett billigt plugg system. 

För att vattnet ska kunna sugas upp underifrån använder jag en korkskruv för att göra hål i botten på de små groparna. Sedan är det bara att ställa förpackningarna på brickorna, fylla på med jord och så de fröna man vill ha. Glöm inte att markera ut vilka frön du sår i vilken bytta. Man (läs jag) tror att man ska komma ihåg det, men vis av erfarenhet så ser jag alltid till att märka noga.

I år har jag sått tomater, paprikor, brysselkål, tre olika sorter akleja (var av den ena jag själv har tagit fram), borstnejlikor, kummin, pepparmynta, oregano, basilika och gurkört. Det kan hända att det kommer till ett par andra också. Det är farligt den här tiden när fröhyllorna står framme och man bara måste titta lite... Jag har plats för ett par byttor till.

Nu gäller det att hålla jorden fuktig och ha nerver av stål... Jag lovar att jag redan i kväll kommer att gå och titta om det har kommit upp något. Jag vet att det dröjer en vecka eller två, men jag kan inte hjälpa att gå där och titta en gång om dagen. Höjden av lycka är när första lilla grodden tittar upp. Jag undrar vilken sort som tittar upp först...