Bakgrund

fredag 24 augusti 2012

Åt rätt håll

Ja det går åt rätt håll. Veckan som började dåligt verkar sluta lite bättre. Visst snurrar det fortfarande runt tankar där uppe i knoppen, men när gör det det inte? Dessutom börjar de besluten som jag har fattat kännas bättre och bättre.

Det är väll ofta så i alla fall för mig. Jag gillar inte förändring, även om jag vet att den är nödvändig ibland. Så när man måste fatta beslut som för med sig förändring så blir jag alltid lite velig. Men det är ändå sällan jag ångrar mig när jag väl har bestämt mig. Men lite läskigt är det.

Idag blir det i alla fall en strålande god lunch. Chefen bjuder på smörgåstårta och jag har bakat budapeststubbar, men de ska vi ha till fredagsfikat vid fyra.

tisdag 21 augusti 2012

Blää

Ibland vaknar man på morgonen och får genast lust att dra täcket över huvudet och skippa dagen helt och hållet. Idag är en sådan dag för mig.

Det snurrar alldeles för många tankar i huvudet, jag har ont på ställen där jag helst hade sluppit att ha ont och känner att jag är allmänt ofokuserad och bläig i brist på bättre ord.

Men redig som man är så har jag släpat mig upp och sitter och ska precis börja arbeta. Det kommer bli en lång dag idag. Men nu har jag fått klaga av mig lite i alla fall.

Jag hoppas ni där ute har en bättre dag.

måndag 13 augusti 2012

Mitt hus

När jag här om dagen gick igenom alla bilder jag har lagt upp här på bloggen så insåg jag att jag aldrig har visat er hur mitt hus ser ut. Så jag tänkte att det kanske är på tiden.



Så här ser det ut. Inget slott direkt men jag älskar det verkligen. Delen längst till höger är den äldsta delen och härstammar från mitten av 1800-talet ungefär. Takhöjden är minimal och dörrkarmarna är trånga. Men det är mysigt. Den vänstra delen byggdes till någon gång på 1930-talet och då lade man även till en extra våning. Altanen har jag byggt, ja inte ensam min granne hjälpte till.



Det här är brygghuset/skomakeriet och  i bakgrunden garaget. Just nu tjänar de båda två som förråd för "bra att ha" prylar. Kaprifolen som växer mellan de båda fönstren har växt där sedan skomakarstugan byggdes på 1800-talet. Jag planterade en annan kaprifol bredvid den men den klarade bara två vintrar innan den stendog. Men jag är nöjd med den jag har, den är oändligt vacker när den blommar på sommaren med smörvita blommor och nu på sensommaren blir det massor av klarröda bär på den.

Så där ser det ut när jag bor. Kanske återkommer jag med fler bilder på insidan. Ha en bra vecka!

tisdag 7 augusti 2012

Koka sylt

 



Ja det är ju högsäsong för syltning och saftning och de senaste helgerna har jag kokat flera omgångar sylt. Många tror att syltkokning är något väldigt komplicerat och tidskrävande men jag kan lova att alla kan klara det och det tar inte så lång tid.

Det första man behöver är frukt eller bär. Jag har gjort tre olika sylter i år, den första var krusbär/rabarber, den andra var rabarber/nektariner och sist men inte minst björnbärssylt.

Där efter behöver man socker. Jag brukar använda syltsocker som man köper i en liten kartong förpackning. Det är smidigt eftersom en sådan förpackning är lagom att använda till ett kilo bär eller frukt.

Sist men inte minst behöver man en bra gryta och rena burkar.

Rensa/skala och dela eventuellt bären och frukten och lägg i grytan. Tillsätt en halv matsked vatten och syltsockret. Vill man ha lite lösare sylt så använd inte hela förpackningen. Låt koka upp och koka kraftig i ca 6-7 min, om man har fastare bär så som krusbär eller frukter så kan det behöva koka längre. Pressa bitarna mot kanten, när bitarna lätt mosas så är de färdiga. Smaka av och se om du behöver mer socker, använd i så fall vanligt strösocker. Använd en sked och ta bort eventuellt skum på ytan. Häll upp sylten i burkar och torka rent runt kanten innan du sätter fast locket. Låt svalna en timme innan du ställer in i kylskåpet.

Gör man mycket sylt som man vet att man inte kommer att äta upp på en eller två månader kan det vara en bra ide att köpa små plastburkar och frysa in sylten. Den smakar lika gott när den tinas men man slipper oroa sig för om den håller eller inte.

Så plocka bär och frukter i din trädgård eller be att få plocka hos någon du känner. Blanda och mixa fritt efter smak och fantasi. Kanske hittar du en underbart god kombination som ingen annan kommit på. I så fall får du gärna tipsa mig :).

lördag 4 augusti 2012

The secret history of the world

Jag har ju utlovat en recension av The secret history of the world, skriven av Jonathan Black. Men jag tycker att det är väldigt svårt att skriva ner mina känslor om boken.

Å ena sidan tyckte jag att det var en bra bok, den får läsaren att ändra synsätt om än tillfälligt och den ger en övergripande historiebild av esoteriska sällskap. Å andra sidan kan jag ibland tycka att den drar slutsatser utan att ha någon grund att stå på. "Det är så här efterson det är så det är" resonemang finns på ett par platser i boken. Vilket kan reta gallfeber på mig.

Boken tar med läsaren på en resa från universums början och genom historien fram till nutid. Det som är annorlunda är sättet som författaren väljer att se på historien. I stället för att utgå ifrån att vårt medvetande utvecklades när vår fysiska kropp var redo så utgår författaren ifrån synsättet att medvetandet existerade före materia. Allt från big bang och genom jordens och människans utveckling har skett för att skapa den ultimata behållaren för medvetandet. Alla större händelser och stora genombrott i människans historia har varit ämnade för att utveckla oss, att förbreda oss för nästa steg.

Som sagt. Det är ett intressant sätt att se på världen och på vår historia och vissa delar, som bokens synsätt på reinkarnation, kan jag vara beredd att hålla med om. Men sedan finns det delar som jag inte alls kan få mig att förlika mig med. Till exempel att människor inte hade blivit kära innan tidig medeltid eftersom vi inte var utvecklade tillräckligt långt innan dess.

Skulle jag rekommendera andra att läsa den? Ja, om inte annat så för att det är en fantastiskt tankeexperiment att läsa den och att den faktiskt får en att se på världen lite annorlunda. Dessutom står det mycket vettigt i den. Men som med alla böcker så gäller det att sålla och att använda sitt kritiska tankesätt. Jag kan dessutom tillägga att den bitvis är ganska tungläst eftersom hjärnan får arbeta för att hänga med i den annorlunda världsbilden. Men ja, jag tycker definitivt det är värt att läsa den. Om inte annat så gjorde den mig nyfiken på ett antal små sido ämnen som den tar upp i förbifarten. Så jag har beställt böcker från biblioteket om Dr Dee och Swedenborg.

Om det är andra som har läst boken så är jag alltid glad över att få höra vad ni tyckte om den.