Bakgrund

tisdag 31 januari 2012

Tjugotredje aspekten: En favorit: ljus.

Jag känner mig lite osäker på vad jag ska skriva under den här rubriken. Men jag har beslutat mig för att ge en liten beskrivning av olika ljus jag använder.

När jag ska använda ljus i magiska syften så är ju ofta färgen viktig. Mina ljus köper jag oftast på Lagerhaus där de säljs styckvis i en massa olika färger och de är helt genomfärgade. Dessutom kostar de inte skjortan. De är väldigt dryga så jag brukar dela dem i tre eller fyra delar (med hjälp av en vass kniv) så får man fyra gånger ljus för pengarna och så slipper man sitta och vänta i timmar på att ljuset ska brinna ut. Har man inte en Lagerhaus affär i närheten så brukar Åhlens och liknande butiker har samma slaggs ljus. Det är ju en stor fördel att de säljs styckvis så kan man välja och vraka just de färger man behöver.

När jag bara ska tända ljus här hemma så blir det ofta värmeljus, jag har värmeljushållare spridda i hela huset. Jag tycker det är supermysigt. Till min lyktor som jag har på altanen och den som hänger på skylten uppe vid vägen använder jag lykt ljus som jag hittade på Hem och Hobby. De har samma diameter som värmeljus men är i en hög plastcylinder och brinner längre. Perfekt till just lyktor. Jag är inte så förtjust i doft ljus eftersom jag ofta tycker de doftar för mycket. Det stora undantaget är ljus från PartyLite, ett företag som har produktpartyn hemma hos folk. Jag älskar deras doft "Vita Snöbär", ljusen är inte direkt billiga men de varar länge och jag brukar köpa en förpackning votivljus med Snöbärs doft när tillfället ges, lite lyx ska man ju unna sig.

måndag 30 januari 2012

Förvara torotlekar

Ja det verkar vara ett hett ämne hur man ska förvara sin tarot lek. Vissa säger att de bör viras in i sammetstyg, andra att de ska ligga i trälådor, andra att det ska vara naturmaterial och andra att man gör som man tycker.

Jag håller med den senare delen. Förvara din lek så som du tycker känns rätt. Själv förvarar jag min inslagen i en vit linne servett. Varför? Tre anledningar: 1. Korten tappas inte bort, de är samlade på ett ställe. 2. Korten blir inte dammiga, smuttsiga eller blekta, de är med andra ord lite skyddade där de ligger. 3. Ibland ska man lägga korten i en miljö där man kanske inte har någon bra, ren yta som ute i naturen eller på ett golv eller liknande och då har man en tygbit som kan ligga och skydda korten från ytan.

Förr brukade det hela hållas ihop med ett band, men jag var inte så noga med bandet och tappade bort det stup i kvarten. Så nu för tiden viker jag min servett på ett speciellt sätt så slipper jag använda band. Jag ska försöka visa med en enkel skiss hur jag viker.



Börja med en fyrkant som man viker till en tiangel.
Lägg kortleken mitt på triangeln och vik upp spetsen över korten.
Vik ner den långa änden över korten
Vik ena sidan bakom kortleken.
Gör det samma med andra sidan och för upp den till framsidan där man stoppar in änden under fliken som bildas av långsidan på triangeln.

Se till att dra lite i tyget så att det blir sträckt. Kan vara lite knepigt att få snyggt de första gångerna men sedan är det ett riktigt bra knep. Eftersom jag har två dussin ärvda linneservetter som jag i princip aldrig använder så kommer det dröja innan jag får slut på lämpligt material att skydda mina lekar med. Men har man inga så brukar det finnas billigt att få tag på på till exempel loppmarkander eller secondhand butiker, speciellt eftersom man kan nöja sig med udda servetter.

Tjugoandra aspekten: Aktuell månfas.

Just nu är det tilltagande måne och i natt ska det vara halvmåne, det vill säga halva vägen till fullmåne. Nu är tiden inne för att göra magi som lockar till sig saker eller som stärker. Igår kväll var jag ute en tur i trädgården, det var kallt och inte ett moln på himlen. Precis över trädtopparna så hängde månen som en halv badboll. Det var verkligen vackert och inspirerande.

 

söndag 29 januari 2012

Tjugoförsta aspekten: En favorit doft

Det här var en enkel en. En av mina absoluta favoritdofter är syren. När syren bersån här slår ut så ser jag alltid till att plocka in en kvist och ha i min sängkammare. När jag fick min astma var jag rädd att jag skulle bli tvungen att sluta med den traditionen men som tur är så påverkan syrendoften inte min astma.

Jag förknippar syrendoften med löften om den kommande sommaren. Det är den tiden på året när nästan hela sommaren ligger framför en och man har planer som ska förverkligas och man njuter fortfarande av varje liten solstråle som letar sig ner till oss.

Enligt folktron kan personer som föds mellan 23-24 på natten se andar i den blommande syrenen. Eftersom jag är född halv tio på förmiddagen så vet jag inte om det är sant, någon som vågar prova?

Den enda doften som riktigt kan konkurera med syren för mig är doften av lakan som har torkat ute. När den tiden börjar närma sig att man inte längre kan hänga ut tvätt så tvättar jag kopiösa mängder med lakan och lägger upp ett litet lager i klädkammaren. När vintern sedan gör sitt intrång så kan man plocka fram ett sådant lakan och ett par kvällar kan man ligga och sniffa på kudden och drömma sig tillbaka till sommaren.

Det sägs att dofter är en av de starkaste utlösarna för minnen, är det något som kan väcka ett minne till liv så är det en snabb doft av någon bekant lukt. En del dofter väcker ungefär samma minnen hos många, som tex granbarr som ofta förknippas med julen. Sedan har alla sina egna doftminnen. Jag har ett doft minne som inte är särskilt trevligt. När vi renoverade badrummet satte vi in en sådan där toalett som man kan slänga ner en rengöringspinne under spolknappen på. Jätte bra tyckte jag, fräscht och trevligt. Ända tills jag fick en rejäl migrän attack och spenderade ett par timmar böjd över toaletten. Nu förknippar jag lukten av den rengöringspinnen med illamående och det tycks dessutom bara finnas en doft på dem. Så här hemma har jag slutat använda dem, så mycket för det geni draget.

Men det finns behagligare minnen också. Som doften av nygräddade schackrutor som alltid påminner mig om mormor när hon stod och bakade i köket. Eller doften av nyslaget hö som får mig att minnas den gamle farbrorn som hade en bondgård där jag gick i skolan mina första 5 år och som alltid lät oss barn åka med på hökärran.

lördag 28 januari 2012

Tjugonde aspekten: En bild av ett tarot- eller Oraclekort och dess innebörd.

Jisses, tänk att jag redan är uppe på aspekt nummer tjugo, och dessutom blir detta mitt 90:e inlägg här på bloggen. Snart kommer den stora milstolpen med 100 inlägg, jag har planerat en liten rolig överraskning till dess. Mer tänker jag inte säga men håll utkik framöver.

Men över till ämnet tarot. Som ni kanske redan vet använder jag Osho Zen kort, oavsett om andra tycker att de är kluriga att använda eller inte så tycker jag att de fungerar utmärkt. Jag har redan visat ett par av mina absoluta favoriter här i bloggen men jag har mer så jag slipper upprepa mig. Idag tänkte jag dela med mig av Det som i "vanliga" tarotlekar brukar kallas Domen (nr XX i Stora Arkanan). I Osho Zen heter detta kort Bortom Illusionen och ser ut så här:



Traditionellt ses det här kortet representera att göra upp med det förflutna, förlåta, bearbeta och gå vidare. Det kan även komma upp om man har en prövande tid framför sig eller har beslut att fatta. Kort och gott så står det för att röra sig framåt.

I Osho Zen lägger man ytterligare innebörd vid kortet, att man ska vända sig inåt, till sig själv för att hitta svaren man söker. Titeln syftar till att det vi kallar verkligehetn runt omkring oss byggs upp och färgas av våra illusioner, av hur vi väljer att se verkligheten. Det innebär att verkligheten i själva verket inte är så verklig och att den definitivt inte är samma för alla. Därför så bör man inte söka svaren där utan i stället hos sig själv.

Det här illustrerar lite varför jag gillar att arbeta med Osho Zen, man lägger på en nivå. Jag vet att många väljer att arbeta med Osho Zen enbart genom att använda de förklaringar som följer med korten. Men jag känner att man får en mycket bättre, och kanske djupare, läsning om man låter den tolkningen bli en fördjupning till den traditionella. Speciellt i det här kortet är det tydligt hur väl ett sådant sammarbete fungerar. Den traditionella tolkningen berättar att det finns något i det förfluta som man behöver ta itu med eller ett beslut som måste fattas och Osho Zen fördjupar det hela genom att berätta att det är bedrägligt att fatta beslutet på grund av saker som händer runt omkring dig, att viktiga beslut måste fattas utifrån dig själv.

Bilden på kortet är vacker, vilket de flesta i leken är. Man ser en fjäril som för mig representerar något som inte lever i det förflutna utan har tagit tillvara på det och därför är så vacker (från larv till puppa till fjäril). Hade fjärilen levt kvar i det förflutna hade den fortfarande varit en larv. Vi ser en buddha som verkar meditera vilket för mig står för kontakten med sig själv, med sitt inre jag. Vi ser även att platsen för "Det tredje ögat" ätt upplyst och markerat, något som för mig symboliserar upplysning och uppenbarelser, att finna svaret helt enkelt.

Finns det fler där ute som använder Osho Zen och hur väljer ni att tolka korten i så fall? Jag är alltid nyfiken på att höra hur andra ser på saker och ting.

torsdag 26 januari 2012

Under vilken månfas är du född?

Efter att ha läst ett inlägg på facebook (av alla ställen) så blev jag lite intresserad av att ta reda på hur man ser på månfasens betydelse när man föddes. Jag är född 21 april 1982 och enligt månkallendern är det dagen innan nymånen. Alltså är jag född under en liten avtagande skärva.

Jag forskade lite och det hittade det här stycket om folk födda under den sista avtagande skärvan:
Är du född i denna månfas, är det en slags övergång. Här tänker du mycket på det som har varit, knyter ihop lösa ändar och förbereder dig på det nya som väntar. Du är en drömmande och meditativ personlighet. Mysticism kring moder jord ligger nära dig, då du har en medfödd intuition och vishet. Aktiviteter blir gärna mer anliga och intellektuella än fysiska. Ditt liv kretsar mycket kring avslutning och påbörjningar, och du kommer att genomgå många förändringar. Ungdomen hör förändringarna till, medan du i din senare del av livet kommer att finna nyckeln till din lycka och framgång.

(Källa)

Så stämmer det? Ja det gör det och det verkar som att även andra liknande tolkningar om folk som är födda under denna fas stämmer väldigt bra in på mig. Kul att se. Så under vilken månfas är du född och hur påverkar det ditt liv?

 

Nittonde aspekten: Element Eld.



 

Elden som element är kraftfullt. Inte för att ett eller flera av elementen är starkare eller kraftfullare än de andra. De håller sig tvärt om i balans, alla med sina styrkor och svagheter. Men just eld-elementet innehåller stark symbolik för de flesta.

Man kan säga att elden är det första elementet som människan tämjde och använde som redskap. Innan vi brukade jorden, började segla på haven eller flyga i luften så tände vi eldar för skydd, värme och matlagning. Men samtidigt så kan elden stå för det skrämmande, vilda, som ödelägger allt i sin väg. Det påminner oss om måttfullhet, lite lagom är bäst. Vi vill inte vara utan elden men vi vill inte heller ha den så stor och stark att den är utom vår kontroll, den gyllene medelvägen.

Inom magi används elden för att rena, för att förstöra och en hel del annat. Eldmagi i alla former är stark magi.

Om jag ska gå till mig själv och associera fritt runt eld så är det första jag tänker på: värme. Här i stugan har jag en vedeldat spis i köket och en kakelugn i vardagsrummet. Det finns ingen behagligare värme än den som kommer från en vedeld, den är mjuk och skön som en gossig fillt och så doftar det gott. Vedsprisen i köket gör att jag slipper oroa mig över strömavbrott. Om avbrotten skulle bli allt för långa kan jag och Teddy stänga inne oss i vardagsrummet och köket. Där har vi två värmekällor och möjlighet att laga mat. Visst är det mysigt att, som jag gör nu, sitta i soffan och höra hur elden sprakar och knastrar i kakelugnen.

onsdag 18 januari 2012

Sjuk

Jag avskyr att bli sjuk, ibland när man stressar igenom sin vardag så tänker man att det vore skönt med ett par dagar på soffan. Men när man väl är här så är det inte alls lika roligt som i fantasin.

Jag har ont i halsen, i huvudet, i mina muskler och har feber med frossa och allt.

Jag har ett par knep som jag tar till när jag mår så här. Det första är något som verkar gå i min familj. Vi går nästan i ide när vi blir sjuka. Sover oss igenom större delen av sjukdomen. Vilket är riktigt smidigt. Men ibland så behövs det lite mer än sömn.

För halsont så kokar jag vatten. I en stor kopp rör jag ihop en matsked honung, en tesked malen kanel och en tesked riven ingefära och lägger i en stor citronskiva. Häll över det varma vattnet och låt stå ett par minuter tills honungen har smällt och teet inte är så varmt. Det lindrar halsont och smakar riktigt gott.

Dessutom är nyponsoppa en gudagåva när man är sjuk. Det går lika bra att dricka varmt som kallt och är lent och skönt för halsen. Det är dessutom lite matigare så man får i sig lite näring. Att ha ett glas nyponsoppa bredvid sängen på natten är riktigt bra speciellt om man vaknar under natten och behöver ta en tablett. Nyponsoppan gör det både lättare att svälja ner den och fyller magen lite så att man inte tar tabletter på fastande mage.

Det är dessutom alltid bra att ha någon god glass hemma. Glass och halsont passar riktigt bra ihop.

Så när allt det är på plats så fattas bara en skön soffa, en bra bok och ett varmt och gott täcke.

Så nu ligger jag nerbäddad i soffan och mitt största problem just nu är Teddy som naturligtvis känner på sig att jag inte mår bra och därför leker klistermärke. Han följer efter mig var jag än går och envisas med att ligga antingen på mig eller tryckt mot mig. Ganska gulligt, men lagom irriterande när man redan är varm och klibbig.

Nu ska jag stänga av min dator och sova en stund. Förhoppningsvis är jag helt frisk när jag vaknar igen...

söndag 15 januari 2012

Artonde aspekten: Har du haft några övernaturliga upplevelser?

Jag är inte galet förtjust i uttrycket "övernaturligt" eftersom det får det att låta som att det är något som skulle existera utanför naturens lagar. Jag tror att allt vi upplever, ser och hör, existerar innanför naturens lagar. Men jag har inte heller något bra förslag på ett annat övergripande ord, kanske ovanliga företeelser *s*.

Nåja tillbaka till frågan. Ja jag har varit med om saker som man kanske skulle klassa som övernaturliga. Den absolut starkaste och mest påtagliga var när jag och några vänner var på Bunge friluftsmuseum på Gotland. Där har de en hel bunt med gårdar från olika epoker som de har flyttat till museet från olika delar av ön för att kunna bevara dem, ungefär som Skansen i miniatyr. Jag gick där och tittade för det är väldigt intressant att se alla de olika miljöer de har byggt upp, jag blev väldigt förtjust i deras örtagård men det är ett annat inlägg.

Jag gick in i ett av de gamla husen och där inne fick jag en väldigt olustig känsla. Det var som en akut känsla av hemlängtan eller att inte höra hemma. Hur jag än gjorde så blev jag inte av med känslan, inte för än jag gick ut ur huset. Jag hade kvar rester av känslan i flera timmar och det kände mig obehaglig till mods resten av dagen. Jag har inte en aning om vad som hände men jag vet att jag har haft liknande erfarenheter, om än inte så starka, i andra övergivna hus och kyrkor. Så nu för tiden sätter jag upp en energisköld varje gång jag ger mig in på sådana ställen.

Jag vill påpeka att jag inte tror att det "spökar" i dessa byggnader. Snarare tror jag att jag har kommit i kontakt med kvarlämnad energi av något slag. Kanske är det så att i en byggnad som inget utnyttjar eller bor i så försvinner inte energin av dess sista användare. Jag vet inte...

Jag tänkte också berätta om något helt annat som rent tekniskt sett inte hände mig men som påverkade mig, eller snarare handlade om mig.

Vi får börja med lite bakgrunds info: Min mamma var gift en gång innan hon gifte sig med min pappa. De försökte få barn men kunde inte. Äktenskapet slutade på ett ganska dåligt sätt och mamma beslutade sig för att ge upp tanken på både man och barn och bara leva och vara glad så att säga.

När min mamma var närmare fyrtio år så gick hon på en fest för sin väninna. Med på festen fanns en kvinna från Finland som sa att hon kunde spå i kaffesump. Naturligtvis ville alla prova och även så min mamma. När det var hennes tur så tittade kvinnan i mammas kopp och sa att mamma skulle träffa sin livskärlek på ett gärde och flytta ihop med honom och få barn. Mamma var i det läget helt övertygad om att kvinnan var en bluff. Först och främst så var mamma en riktig storstadstjej, dessutom var hon inte ute efter ett förhållande och hon kunde ju inte få barn.

Ett par år senare så behövde min morbror åka bort mitt under skörden. Så mamma ställde upp och skulle köra skördetröskan åt honom. Hon var inte direkt van vid en sådan maskin och det hela slutade med att hon körde ner i ett dränerings dike. Som tur var så hade min morbror tänkt på alla tillfällen så han hade skrivit upp en hög med telefonnummer mamma kunde ringa om något hände. Hon ringde ett av dem och pratade med en lätt irriterad man som sa att han kunde komma och hjälpa henne. Så hon gick ut på gärdet och väntade. När tröskan var uppe på gärdet igen så frågade mannen om hon kunde tänka sig att gå ut och dansa med honom vilket hon tackade ja till. Fyra månader senare flyttade hon ihop med honom, lite drygt ett år efter de flyttat ihop så kom jag helt oväntat och det första mammas väninna sa när hon fick veta att mamma var gravid var: Jag sa ju att hon kunde spå i kaffesump.

Så en del övernaturliga saker har jag varit med om, saker som gör att jag tror att det finns krafter i vår värld som vi inte riktigt förstår ännu.

fredag 13 januari 2012

Släktforskning

Som jag skrev tidigare så har jag börjat att släktforska. Det är en helt otrolig värld som öppnar upp sig när man tittar tillbaka. Jag hade tänkt berätta lite hur jag bär mig åt och kanske inspirera någon där ute att börja gräva i sin egen släkt.

Någon stans måste man ju börja. De flesta böcker och sajter ger rådet att man ska prata med alla sina äldre släktingar, få dem att berätta vad de minns om sina föräldrar, far- och morföräldrar och så vidare. Det är ett bra råd och jag skulle vilja lägga till att man ska försöka spela in det samtalet. Det är otroligt mycket värt att ha kvar när ens släktingar inte längre finns. Jag hade som uppgift i 8:an tror jag det var att intervjua en äldre släkting. Eftersom jag inte hade någon i livet intervjuade jag en nära vän till familjen om hans liv. Han lever inte idag och det bandet jag har har kvar är mig mycket kärt och jag har kopierat det och gett till hans barn som blev väldigt glada över det.

Förutom att prata med släktingar så skulle jag rekommendera att man sätter sig ner och tittar på alla gamla fotografier och märker upp vem de föreställer med en syrafri penna. Min mamma och jag har gjort det med alla våra gamla fotografier och det är en väldig tur för jag inser nu när jag ska lägga in dem på datan att det är svårt att hålla isär alla människor man aldrig har träffat. Det finns så enormt mycket kunskap hos de äldre i våra familjer, de har så många minnen och så mycket kunskap som kommer att gå förlorad om vi, de yngre generationerna, inte tar oss tid att lyssna.

Jag har som sagt inte så många äldre släktingar att prata med, bara min mamma. Men jag har en annan fantastisk källa till information. Min farmor var näst intill besatt av att samla in dödsanonnser från folk hon kände. Så hennes släkt och min farfars släkt finns bevarade i form av dödsannonser. Det kan vara lite klurigt att reda ut vem som är vem utifrån dödsanonnser, men har man lite tålamod så går det att få en riktigt bra bild av släktträdet. Har man dessutom minnesrunor så har man verkligen en enormt bra informationskälla. Här kommer ett exempel ur min samling. Det är min farmors morbror som verkligen fick en enastående dödsruna med foto och allt. Han var politiskt och fackligt engagerad vilket tydligt framgår.



Som ni ser så kan man hämta enormt mycket information ur en sådan här runa och dödsannons.

Så när man väl har lite grundläggande information så ska man ju göra något med den. Det finns två sätt att arbeta på, dels att fysiskt gå till landsarkiven runt om i landet och via microfilm läsa kyrkböcker och andra intressanta dokument, eller så väljer man att göra det via internet och kan sitta hemma. Det finns naturligtvis för och nackdelar med båda. Använder du internet så kommer du att få betala en abonemangskostnad antingen per dag, per månad eller per år för att komma åt informationen. Det är däremot gratis att forska på landsarkivet. Men har du släkt som har flyttat runt eller som kommer från platser som inte ligger i närheten av där du bor så kan det bli lite krångligare. Man kan beställa papperskopior av bestämda årtal osv men de kostar ju naturligtvis. Ska man åka och forska på ett annat arkiv så ska man räkna med reskostnader och boende mm. Med de flesta internet tjänster kommer även en möjlighet att sortera informationen i form av släktträd eller liknande. Jag har släkt från främst Blekinge och Jönköping, underligt nog, så för min del är det definitivt smidigast att betala en liten summa för att få sitta och forska vi nätet. Då kan jag även göra det när jag har tid och lust, dygnet runt tillgång så att säga.

Så nu har du informationen att börja med och du har valt på vilket sätt du ska forska, nu börjar vi på allvar. Börja med att få en bild över vad du vet. Skriv upp de namn, födelse och dödsdatum och platser som du vet. Det är enklast att börja sitt letande någonstans runt sekelskiften 18-1900-talet. Efter 1936 kommer man inte hitta så mycket då dessa handlingar fortfarande är skuddade av PUL (Person Uppgifts Lagen) och i slutet av 1800-talet så slutade man föra de så kallade husförhörslängderan (hfl) i socknarna och dessa är en enorm källa av information.

Ta en släkting som du vet ungefär när denna föddes och var. som exempel kan vi ta min mammas morfar; Harry Svensson som föddes 20 juli 1889 i Öggestorp församling. Med dessa uppgifterna kan vi med lite tur få reda på vad hans mamma och pappa hette och var de bodde. Vi går då in i föddelse boken för Öggestorp år 1889 och bläddrar fram till juli. Då ser det ut så här:



En sak man blir väldigt bra på när man släktforskar är att läsa konstiga bokstäver och handstilar. Detta är en riktigt bra handstil som är lättläst och en ordningsam präst som inte kladdar. Vi kan utläsa att Harry hade mellannamnet Oskar, att hans far hette Harry, August, Svensson och hans mamma hette Charlotta, Johanna, Johannesdotter. Efter faderns namn står hans yrke och var han bor, i detta fallet handlare och Malmen. Det lilla strecket precis efter Harrys namn visar att han föddes levande och är en son född inom äktenskap. det lilla strecket efter moderns namn innebär att hon var gift och siffrorna är den ålder som föräldrarna var fyllda sist (faderns är överstruket). Längst till höger står vem som döpte Harry.

Så nu kan vi utöka vår släktträd med två nya namn (om man nu inte redan visste dem) och exakt var Harry bodde. Nu gäller det att skaffa fram mer information. Nu är det dags att bege sig in i hfl för Öggestorp omkring 1889, i mitt fall 1886-1891, och leta sig fram till Malmen. Ibland har man tur och det finns en en ortförteckning i början av hfl, ibland har man så pass tur att det står en sidohängivelse i födelseboken, ibland har man mindre tur och får bläddra sig igenom 400 sidor för att hitta till platsen man letar efter. Så här ser det ut när man hittar rätt:



Här ser vi att Malmen var en lägenhet. Lägenhet då och nu är inte samma sak, då var lägenhet en bit friköpt jord med ett hus på. Man ägde med andra ord både marken och huset till skillnad från ett torpare som ägde huset men inte marken. Vi ser också att August var handlare till yrket, vilket troligen innebar att han hade en liten butik för kaffe, verktyg och annat material men troligen inga direkta matvaror. Vi ser även en förteckning över familjen som förutom August och frun Charlotta består av barnen Ester Elisabeth, Sven Georg och Oskar Harry. Vi ser även när de är födda och var. Vi ser även när August och Charlotta gifte sig.

Nu har vi fått en uppsjö av information. Vi vet vem Harrys syskon är, när hans mamma och pappa föddes och var samt när de gifte sig. Med lite logiskt tänkande kan man även försteälla sig att eftersom Harrys syster är född i Rogberga 1878 och föräldrarna gifte sig 1877 så är det inte omöljigt att de gifte sig i Rogberga. Och mycke riktigt hittade jag dem där i vigselboken.

Nu är det bara att gå vidare. Leta upp födelseboken för tex Svarttorp 1851 och titta på August Svensson, där hittar man hans mamma och pappa och var de bodde, går man sedan in i hfl där omkring så kommer man att hitta födelsedatum för hans föräldrar och så vidare. Sakta men säkert kan man leta sig tillbaka. I hfl så kommer man kunna hitta information om födelsedatum, dödsdatum, flyttar, giftemål och liknande. Genom att följa spåren så kommer man kunna få fram en ganska komplett bild av ett liv.

Någon gång runt mitten av 1600-talet kommer det bli svårare att hitta bra källor. Kyrkböckerna var inte så utförligt skrivna och deffinitivt mer svårlästa. Då hjälper det att använda sig av domböcker, mantalslängder och jordeböcker. Har man däremot blåblodiga anor så är de lättare att spåra eftersom de flesta adelsfamiljer har hållit sina egna släktträd sedan långt tillbaka i tiden.

Jag hoppas att fler där ute blir inspirerade till att undersöka sina anor. Det är väldigt spännande och på sätt och vis så gör det att det människor vi forskar om på sätt och vis blir odödliga då de kommer till liv genom våra undersökningar. Man lyfter fram människor som kanske har varit bortglömda i hundratals år och sätter in dem i historien. På så vis så kan även den enklaste bonden eller soldaten få en plats i historien. Det är även ett roligt sätt att levande göra historien för barn och barnbarn. Visst hade det varit roligare att läsa om karolinerna i skolan om man visste att en av ens anfadrar fanns med på slagfälten.

torsdag 12 januari 2012

Nytt OS

Ja inte som i Olympiska spel utan som i Operativ System till datorn. Jag har velat lite fram och tillbaka framför allt på min bärbara. Den var förinstallerad med windows men jag bytte till Ubuntu men var tvungen att byta tillbaka när vissa program inte ville sig riktigt.

Men jag har saknat ubuntu, det finns så många fördelar med öppen källkod och framför allt har jag saknat alla de små roliga extra programmen jag hittade där. Men sedan finns det ju de där programmen man inte kan leva utan.

Men jag fick en liten städ mani i eftermiddags och då sprang jag på min stationära dator. Ja inte för att jag har glömt bort den men den har stått oanvänd sedan jag flyttade. Meningen var väl kanske att sälja den eftersom jag nästan bara använder min bärbara. Men den är gammal och man får nog inte så mycket för den. Då slog det mig; jag kopplar upp den igen och installerar ubunto på den. Sagt som gjort, nu är den installerad och klar och jag sitter här och är så glad och lycklig. Jag valde att vara lite okonventionell och kopplade ihop den stationära datorn med min tv. Stor och fin bild och så slipper jag koppla in min dvd-spelare. Visserligen har jag en riktigt bra 20 tums skärm till datan men jag vet inte riktigt var jag skulle ställa den i så fall. Så nu antar jag att det blir till att försöka sälja min skär i stället :).

Jag har suttit och pillat med ubunto hela eftermiddagen och tagit hem alla mina favorit program och ett par nya små smultron som jag hittade. En absolut favorit hos mig är att man kan växla arbetsyta, det funkar säkert att fixa till det i windows också men jag har bara använt det i ubuntu. Den stora fördelen är att i stället för att ha en massa program på samma yta och klicka upp och ner dem så kan varje program, eller projekt, ha sin yta och så växlar man enkelt mellan ytorna. Jag som då och då sysslar med UML älskar programmet Umbrello, man akn få till otroligt snygga diagram med lite träning. Med GCstar katalogiserade jag alla min dvd filmer, en bra system. Och vi får inte glömma KOrgenasier som är riktigt bra på att organisera kalender och även skriva scheman i.

Så ja jag är glad att ha fått tillbaka mitt ubuntu. På tal om något, nästan, helt annat så såg jag att det hade kommit ubuntu cola i min coop butik. Lite underligt tyckte jag att ett os börjar tillverka cola. Det visade sig vara ett helt annat företag. Men det är värt att minnas eftersom det är den enda rättvise märkta cola. Tydligen betyder ubuntu medmänsklighet och samverkan på bantu språk. Inte så konstigt att både os'et och colan döptes efter det med andra ord.

Ha en trevlig kväll!

 

onsdag 11 januari 2012

Sextonde aspekten: Favorit häxwebbplats(er).

Jag gillar datorer och jag gillar internet, det gäller i alla delar av mitt liv. Det finns så mycket information att hämta där ute om man bara vet var och hur man ska hitta den. Så jag samlar på mig en hel bunta med olika webbplatser i olika ämnen, även så om häxkonst, magi, wicca och liknande.

Bloggar är alltid roligt att läsa. Det är kul att se hur andra tänker, ett riktigt bra sätt att få inspiration. I mitt verktygsfällt till höger finns en samling med länkar till bloggar som jag regelbundet läser och som jag rekommenderar.  Om man vill ha mer av samma ämne så förslår jag att man tar sig en tur till spindelmor (det finns en länk till höger) där det finns en hel hög med länkar till olika wicca, new age och liknande webbplatser.

Sedan är jag medlem på två olika forum där man diskuterar sådana här saker. Min aktivitet där varierar lite beroende på vad som händer i mitt liv. Men jag rekommenderar dem varmt till de som känner att de är lite ensamma i sitt utövande och vill ha kontakt med likasinnade.  Svensk wicca  är, precis som det låter, ett svenskt forum för wiccaner men även andra med liknande tankar. Aktiviteten på forumet går i vågor men man får riktigt bra svar på sina frågor och man kan hitta likasinnade i sin närhet om man har tur. Det andra forumet är Wiccan Wisdom och är ett amerikansk forum med inriktning mot wiccaner och likasinnade. Det är mer aktivitet på detta forumet, en större aktiv medlemsbas, men å andra sidan så sker den mesta av aktiviteten när en annan sover. Det finns dock medlemmar från hela världen. Det finns väldigt trevliga och kuninga människor där men precis som på alla forum så finns det de som tror att deras sätt är det enda rätta. Man får även tänka på att, iaf enligt mig, så har amerikanska wicca en annan synvinkel på en del saker och ibland kan man märka av kulturskillnader. Men det är definitivt värt ett besök.

En del andra sajter som kan vara bra att titta på är till exempel: Wicca.nu, en sida med mycket bra information samlad på ett ställe. Här hittar du allt i från var det finns coven till litteratur tipps och pubmoot.  Beccus, en hemsida om okulta ämnen. Örtsammanfattningen i BoS på denna sidan utnyttjar jag ganska ofta som en inspirationskälla. Det finns mycket roligt att läsa här. Månkallender, det är alltid bra att hålla ett öga på månens faser.

Det var ett par av de sidor jag återvänder till om och om igen. Jag hoppas ni hittar några trevliga tipps som kommer er till nytta och glädje.

måndag 9 januari 2012

Femtonde aspekten: Tankar om livet efter detta?

Detta är verkligen ett ämne att sätta tänderna i. Jag har en ganska klar uppfattning vad jag tror händer efter döden, men det är ju en helt annan sak att sätta ord på det så att andra människor förstår min synpunkt. Men jag ska göra mitt bästa och jag hoppas att jag inte gör er förvirrade.

Som många andra nyhedningar och wiccaner så tror jag på återfödelse, reinkaration. När någon dör så tror jag att en del av den börjar ett nytt liv. Jag är inte helt säker på att det sker i den formen av att vårat medvetna svävar ut och väljer en ny kropp och återföds igen. Jag tror snarare att vår energi, eller kanske livskraft återvinns, i brist på bättre ord, och att det på så vis skapas en cykel som gör att vi återföds.

Liksom att våra kroppar kommer att brytas ner och återanvändas av jorden när vi dör så tror jag något liknande händer med vår energi. VI vet att energi inte försvinner eller skapas, den byter skepnad. För mig så är det den här livsenergin som är det som vi kallar själen. Det är den där kraften som man inte kan ta på eller som inte är fysisk men som ändå är livsavgörande för oss. För mig är själ och ande två helt olika saker, ande är vår uppfattade bild av oss själva, en slags projektion av oss själva av vårt egna medvetna. Jag hoppas ni förstår vad jag menar, det är den bilden vi ser oss själva som på en både omedveten och medveten nivå. Så när man gör till exempel en astralresa eller en trummresa så använder man sig av denna formen av själv för att resa dit våra fysiska kroppar inte kan.

Själen däremot är inget som vi skapar eller som vi använder oss av på ett medvetet sätt. Själen för mig är den kraft som vi alla har och som gör oss levande. Alla levande varelser har en själv, en slaggs inre livs kraft som gör oss till just levande varelser. När vi till exempel äter en växt en eller ett djur så tar vi del av den kraften och det stärker vår egen. Jag tror inte själen har med moral att göra. Jag tror inte att en ond människa har en sämre själ än en god. Allas själar är olika eftersom det inte finns två levande varelser som är exakt lika varandra. Och det är som sagt den här energin som jag tror återföds. Kanske inte som en specifik individ utan snarare som delar av flera olika. Om man tar ett stort steg tillbaka och tittar på vår värld så tror jag att all livsenergi som finns här är något så när konstant men att den omorganiserar sig. Svårt att förklara. Men tänk er ett stort badkar med lite skum i. Alla som badat skumbad vet att när vattnet rör sig så bildas det små "öar" av skum. Ibland stöter de in i varandra och lämnar lite skum till varandra, ibland krockar de och bildar större skum öar. Lite så tror jag det är med vår livsenergi. Den skapar individer som stöter på varandra och delar med sig av lite energi eller så slås den ihop som stora sjok och bildar nya individer. Väldigt flummigt, men jag kan inte förklara det på ett bättre sätt.

Då kommer vi till det här med spöken och gengångare. Finns de? Nej inte på det viset som vi ofta tror. Jag tror inte att en individ kan välja att leva kvar i någon slags energiform och fara omkring och göra oväsen och ha sig. Men däremot tror jag att vi kan lämna kvar bitar av oss själva, små bitar av energi, speciellt under extrema förhållanden som när vi är väldigt glada, lyckliga eller ledsna. Jag tror att sådana tillfällen kan få vår energi att flöda över och "fastna" på icke levande föremål, tex ett hus. Vad vi upplever som spöken och gengångare tror jag snarare är ett slaggs eko av ett minne. Ungefär som att ett fotografi inte är levande utan en bild av en tidpunkt när vi bestämde oss för att trycka på kamerans knapp. Precis som med ett foto så kan vi lämna andra spår efter oss, de är inte levande, tänkande varelser utan en inblick i ett ögonblick med staka känslor för en eller flera personer.

Det finns säkert personer som är känsligare för dessa  kvarlämnade bitar av energi och som lättare känner av dem. Jag vet att jag har varit med om saker som jag inte riktigt kan förklara på annat sätt. Men eftersom jag tror på reinkaration så har jag svårt att föreställa mig spöken i en mer traditionell mening.

Jag vet inte om någon förstår min tanke gång, men det är i alla fall vad jag tror händer efter döden.

lördag 7 januari 2012

Mössens återkomst

Innan jul hade jag ju små gäster i form av möss. Men jag placerade ut fällor och sedan dess har jag inte märkt av några möss. Inte en enda rackare hamnade i fällan och inte ett spår har synts till.

Men idag skulle jag ut och koka en kopp te i köket. Jag hörde något men kunde inte säga vad det var. Så jag lyssnade. Då insåg jag att det prasslade i skåpet där sophinken står... Jag insåg att jag inte var modig nog att bara öppna skåpsdörren så jag gick och hämtade en sko och kastade på skåpet. Efter tio minuter öppnade jag dörren.

Min soppåse var helt sönder gnagd, men denna gången finns det inget musbajs så de har nog inte varit här så länge. Vad som däremot förbryllar mig är att en av fällorna hade slagit igen men ingen mus. Kanske inte så ovanligt, men den andra fällan är borta. Helt puts väck... Har de snott med sig den som souvenir?  Jag blir inte helt klok på det.

Nåja, nu är min kvarvarande fälla gillrad med mer choklad och för säkerhets skull har jag ställt en stol mot skåpet, jag vet inte varför men det får mig att känna mig lugnare. Visst är man lite löjlig ibland.

Vad gör katten? Han har spenderat dagen i sin korg. Kanske är det så att allt hans snarkande gör att han inte kan höra mössen, vad vet jag?

Men jag har upptäckt ett mönster i när jag märker av möss. Det är när vädret slår om och blir kallt snabbt. Precis innan jul så blev det ju kallt och det kom lite snö. Igår blev det kallt igen och i natt kom det snö. Det kan vara så att den milda vintern gör att mössen är oförbreda på kylan. Jag vet inte men vi får se om mönstret håller i sig.

Vad jag ska göra om det fastnar en mus i min fälla vet jag inte riktigt. Jag får nog vänta till morgonen och ringa grannen i så fall. Att ta hand om döda möss är nog inte riktigt min grej. Tur att man har trevliga grannar.

fredag 6 januari 2012

Rötter

Under nyårs helgen började jag med en ny hobby, en riktigt farligt beroende framkallande sådan. Jag började släktforska. det är tidskrävande, det sliter på ögonen och vipps så har det gått fyra timmar och klockan är halv ett på natten fast än du "bara" skulle kolla upp var ifrån Anna Stina kom. Det är som att vara detektiv, den ena ledtråden leder till den andra och man blir ju nyfiken och vill kolla upp den också. Det kommer förmodligen dyka upp ett par inlägg om släktforskning här i bloggen, ett par om mina förfäder och kanske ett par om släktforskning som fenomen. Men just den här gången tänkte jag skriva lite om mina tankar om våra band till våra rötter.

Jag har varit sugen på att släktforska i flera år, det är en blandning av att jag är nyfiken, historiskt intresserad och att vår familj har lite gåtor som skulle vara roliga att lösa. Men det som fick mig att verkligen börja var att min kompis började och berättade om allt det roliga som hon hittade. Då blev frestelsen för stor.

När jag började så ville jag mest få en linje så att säga, se hur långt bak jag kunde komma och se lite vart min släkt kom ifrån. Det var roligt och relativt lätt att skapa en rak linje med namn och årtal. Men jag upptäckte något som jag inte väntat mig. Nämligen att det inte räckte med att skapa ett fint familjeträd. Släktforskningen är så mycket mera, jag ville lära känna mina rötter. Det var förvånade för jag hade inte riktigt väntat mig att jag skulle känna en känslomässigt band med en anfader som levde på 1700-talet.

Men när jag började gräva mer i mina rötter så blev jag medveten om hur engagerad jag blev i varje persons liv när jag följde de små spåren de lämnar efter sig i dokumenten. De flesta av mina släktingar är bönder, torpare och snickare som inte lämnar så stora avtryck i historien. Men med hjälp av kyrkböcker, dom böcker och annat material så kan man öppna små fönster in i deras liv.

Jag har ett par av mina förfäder på min mammas sida som föddes tidigt 1800-tal. När jag följde dem igenom livet så såg jag när de föddes, vart de flyttade, var de träffades och var deras barn växte upp. Min anmoder var 19 år när de gifte sig, hon dog i februari det året hon skulle fylla 72 år, i maj samma år så gick hennes man bort. Och när jag hittade deras anteckningar i dödsboken, så nära varandra så blev jag lite rörd. Precis som jag kände med pigan som stod antecknad över min anfader i dödsboken. Hon hade fött tvillingar utanför äktenskapet, den lilla flickan blev bara ett par timmar gammal och pojken knappt ett dygn gammal. Jag fick nästan en tår i ögat när jag tänkte på den stackars flickan som fick gå igen allt detta.

Men även på ett mer djupodlat, personligt sätt så berörs vi av våra rötter. Som jag nämnde så har vi en del gåtor i vår släkt, både på min mammas och min pappas sida. En av de stora har varit min mammas biologiska pappa. Mamma föddes utanför äktenskap som det så fint heter. Hon umgicks sporadiskt med sin biologiska far tills hennes mamma gifte sig då adopterades hon av min morfar. Det har alltid varit lite mystiskt med varför hennes biologiska pappa gick med på adoptionen och vem han var, mamma mins inte så mycket om honom. Men det visar sig att han själv var född utom äktenskap och han visste förmodligen mycket väl vad det innebar att växa upp som "oäkta". Så kanske insåg han att han gjorde sin dotter en tjänst som fick växa upp med en mamma och pappa.

Upptäckter som denna väcker känslor hos oss. Vi får en bättre förståelse för varför vårt liv ser ut som det gör. Vi ser i våra rötter samma strävan efter ett bra liv som vi själva genomgår varje dag. Vi ser kärlek och sorg och att även om förutsättningarna var annorlunda så är vi inte så olika. Det sätter saker i perspektiv. Jag ser hur mina anfäder och anmödrar utstår prövningar som skulle få mig att baxna. 1840 så händer något med en av de familjer som finns i mitt släktträd, de mister tre av sina fem barn på samma dag. Kanske en brand eller någon olycka har drabbat familjen. 1879 lämnar en av mina anfäder sin hustru och fyra barn och emigrerar till Amerika. Hustrun har inget annat val än att flytta till fattigstugan med barnen. Det är inte annat än att mina bekymmer om att jag inte har råd att köpa både ett tv-spel och prenumerera på min släktforskarsajt känns lite fjuttiga.

Winstone Churchill sa:
The farther backward you can look, the farther forward you will se.

Och visst stämmer det, livet går i samma cirklar om och om igen. Vi kan titta tillbaka och hämta styrka och visdom från det vi hittar där. Det gäller så väl de stor skaliga bitarna som civilisationer som gått under för att de påverkade sin närmiljö till de små sakerna som att man klarar mer än man tror och livet går vidare även om vi vill hoppa av en stund.

Så visst är våra rötter viktiga, det är trotts allt de som definierar vilka vi är. Oavsett om vi tror att vi biologiskt programeras att bli den person vi är, eller om vi tror att vår miljö bygger vår personlighet så är det våra anfädrar och anmödrar som ger oss både generna och som har uppfostrat de människor som uppfostrade de människor som uppfostrade de människor som uppfostrade dig.

Min mamma brukar säga att jag har ärvt min kreativa ådra från min far och hennes hennes morfar. Mu vet jag att hennes morfars far också var kreativ då han arbetade som finsnickare och att hans far också var kreativ då han hade samma yrke. Så igentligen så har jag ärft i alla fall hälften av min kreativitet från min mormors farfars far. Jag tackar för gåvan.