Bakgrund

söndag 30 oktober 2011

Mysig söndag

Ibland är söndagar bara jobbiga och ibland kan de vara riktigt mysiga. Söndagar är den dagen som det absolut inte finns några måsten på i min värld. Inget jobb, ingen skola och det där sociala kravet som ibland hägrar över lördagen finns inte på söndagen. Söndagen är en dag att landa i ledigheten av helgen och ta av stamp inför veckan som kommer. Därför kan söndagar varit härligt befriande.

Det är en sådan söndag som jag har haft. Första har jag gjort en rejäl städning på förmiddagen. Lagom att bli av med allt gammalt skräp inför det nya året. Eftermiddagen har gått åt till att vara riktigt social. Trevligt som en omväxling. Så nu ska jag ta det lugnt och hänga lite vid datorn.

Jag gav er ju ingen bild av mitt altare i går men idag har jag bättrat på mig och passade på att ta en bild av det.



En liten förklaring kring upplägget och symboliken:


Duken är den jag brukar använda till alla skördefester, den har massor av olika bär och löv på sig och jag tycker den passar bra just till skördetiden.


Statyerna och kitteln är ganska självförklarande, lika så löven som är dit lagda just för Samhain.


Flaskan är fylld med salt, helgat vatten och står på vänster sida gör att symbolera elementet vatten. Glasljusstaken är fylld med sand och i den står en rökelsepinne till höger som symboliserar luft.  Längst ner står ett stort ljus som symboliserar elden och längst upp vid kitteln ligger en fossil hämtad från Kinnekulle som symboliserar jord.


Jag gillade verkligen hur mina små gudastatyer passade in i det hela och de har fått var sin liten ljushållare framför sig. Den lila saken som ses skymta till vänster i bild är min meditationskudde som jag kan lägga fram på golvet framför. Jag ser fram emot att arbeta med det här altaret i morgon.


Ha en skön söndag och om vi inte hörs så har en underbar Samhain.

lördag 29 oktober 2011

Underbar lördag

Idag har det varit födelsedags kalas för hela slanten. Kusinen i Jönköping fyller år och bjöd in till tårtkalas. Jag och mamma passade på att åka lite tidigare och springa runt i ett par butiker innan kaffet vankades. Sedan var det släktkalas, eller nästan i alla fall, i ett par timmar. Som vanligt så är det organiserat kaos på våra släkt tillställningar och alla pratar samtidigt och man bör delta i åtminstone två olika samtal simultant. Främmande människor som deltar i våra släktsammankomster har en tendens att bli lite bleka om nosen och dra sig undan efter en stund när koset och ljudvolymen blir lite för mycket. Men vi har aldrig tråkigt.

Trotts detta har jag hunnit pyssla lite. Snarare så pysslade jag igår eftermiddag men orkade inte visa upp resultatet för än nu. Dels har jag gjort färdigt mina små gudafigurer med en liten klick guldfärg för att framhäva dem lite:



Sedan har jag byggt upp och smyckat mitt altare inför Samhain. Jag får visa bilder på det imorgon eftersom jag känner mig alldeles för lat just nu för att gå upp och ta en bild och komma ner och lägga in den. Det är nog all tårta som gör det :) .

Det blev verkligen super bra och fördelen med att få mer utrymme är att man slipper knö in saker (läs altare) i ett hörn och sedan knappt kunna använda dem. Där det står nu finns gott om utrymme och jag behöver inte oroa mig för öppna lågor. Jag fick till och med plats att lägga min meditations kudde framför så att jag kan sitta framför altaret och meditera. Vilken lyx det känns som. Hurra för gott om plats!Jag önskar er alla en god kväll och en mysig lördag och glöm inte att ställa tillbaka klockan en timma. Kom ihåg det genom ramsan: När man ställer fram trädgårdsmöblerna ur förrådet drar man fram klockan och när man ställer tillbaka trädgårdsmöblerna så drar man tillbaka klockan. Kram på er.

fredag 28 oktober 2011

Femte aspekten; en favorit Gudinna



Min favorit gudinna hämtas från den nordiska mytologin och är Freja. Hon bär även andra namn så som Fröja, Freyja, Menglöd, Mardöll, Gefn, Härn, Syr och Vanadis. Enligt myten är hon dotter till Njord och tvilling syster till Frej. Hon var gift med en gud som hette Od men blev övergiven av honom. Vissa forskare menar att Od är Oden som övergav Freja till förmån för Frigg. När hennes make lämnade henne grät Freja tårar av renaste guld och det är därför gamla nordiska skalder ibland använder uttrycket "Frejas tårar" i stället för guld. Hon har ett vackert guldhalsband som kallas Brisingamén.

Hon äger, precis som sin bror, ett magiskt svin men det djur som hon främst förknippas med är katter. Hennes vagn drogs av två katter vid namn Högni och Þófnir. Hon ägde även en falkhamn som tillät henne att förvandla sig till en falk och flyga runt i världen.

Hon var inte en av Asarna utan tillhörde Vanernas släkte. Man vet inte vad skillnaden mellan Asar och Vaner var men tydligen så flyttade Freja och hennes bror till Asarna som en del i en överenskommelse om fred mellan de båda gudastammarna. Hon är en fruktbarhets gudinna och då även kärlekens, sexualitetens och romantikens gudinna.

Men hon har även en stark koppling till sejd, magi och shamaism. Det var Freja som gav Oden kunskaper om shamaismen på Samsö och enligt Olof den Rödes saga så har sejdkvinnor ofta Freja som sin gudinna och fodrar sina kappor med päls av katter.

Yttligare en motsägelse är att Freja även kan ses som en krigsgudinna då hon får hälften av de döda från slagfältet medan Oden får den andra hälften.

När kristendomen började sprida sig i norden fick Freja dåligt ryckte om sig och prästerna utmålade henne som en syndig kvinna vars man hade övergivit henne på grund av att hon gick till sängs med andra män. Hon fick bli symbolen för allt som var fel och odygdigt med den gamla religionen. Vilket kan vara en av de anledningar till att det finns så få myter om henne bevarade.

Myterna är som sagt är få men vi vet att när Loke hade sitt raseri utbrott på gudarna anklagade han Freja för att vara lössläppt och att hon till och med gått i sängs med sin bror Frej. Vi känner även till två myter om hur hon fick sitt halsband. I den första ligger halsringen på botten av havet och gör havet fruktsamt och livgivande. Heimdal och Loke kämpar om smycket i form av sälar vid Singastein. Heimdal vinner och skänker smycket till Freja. Den andra myten beskriver att Freja spenderade en natt med var och en av de dvärgar som smidda halsringen. Men oftast när man ser hennes namn i myter så är det i förbigående när jättar, gudar eller dödliga försöker vinna hennes gunst och kärlek.

onsdag 26 oktober 2011

Leka med lera

Jag älskar att pyssla och vara kreativ. Så Idag när jag var i stan hittade jag ett ställe som sålde lera som inte inte behöver brännas utan som man låter torka i stället. Perfekt till ett projekt jag haft i tankarna. Så nu på eftermiddagen satte jag mig och lekte. Resultatet blev:



Det ska bli mina två gudabilder till altaret. När de har torkat ska de få lite gulddekor på sig men inget mer. Jag ville verkligen ha avskalade statyer men som även ger lite hum om vilka de föreställer. Vilket föresten är Frej och Freja.  Det finns massor av vackra skulpturer att köpa i New age affärer men jag ville som sagt ha något lite enklare men ändå inte helt avskalat. Så nu ska de få torka i två dagar (för att vara på den säkra sidan) innan jag dekorerar dem.

Ha det bra där ute i höstmörkret.

Fjärde aspekten: Bild av naturen (vattenelement).



Lite fusk så här på förmiddagen. Bilden är inte tagen i naturen utan i mitt badkar, men det är ändå en av de bästa bilder jag har tagit på vatten så den får representera dagens aspekt.

Vatten ja. Ett av mina absoluta favorit element. I hjärta och själ är jag en jord person, jag är egentligen fruktansvärt urtypisk för jord elementet. Men näst efter jord så är vatten det element jag har lättast att koppla mig samma med. Det är något med vatten som får mig att slappna av på samma sätt som att jag gärna går in i något som liknar meditativt tankemönster när jag arbetar i trädgården.

Personer som påverkas av elementet vatten sägs ofta vara lättpåverkade och lite "flytande". De följer tidvattnet och humöret skiftar lika lätt som vatten. Vilket bara bevisar att jag egentligen inte är en vatten människa hur mycket jag än trivs med elementet.

Traditionellt tillhör elementet vatten Väster och det är där man placerar symbolen för vattnet på altaret eller i cirkeln. Det kan vara allt från en liten flaska eller skål med vatten till en snäcka eller en blå kristall.

Vatten kan både vara något ro givande, som en stilla å som flyter genom landskapet eller ett dopp i ett varmt bad, men även något skrämmande som ett hav i full storm. Vatten kan vara mjukt som ett sommarbad eller hårt som när man lyckas få till ett magplask från högsta delen på hopptornet. Genom alla tider har vattnets dualitet påverkat oss människor. Länge var det vårt främsta och snabbaste transportmedel samtidigt som det krävde liv. På samma sätt har det i tusentals år försett oss med mat och under årtusenden varit en av våra största och säkraste källor för föda. Men det verkar alltid kräva något i gengäld för sina gåvor.

Vattnets dubbeleggade natur syns ofta i de monster och övernaturliga varelser som myten berättar lever där. Ofta är varelserna vackra som sjöjungfrur eller lockande på andra sätt som Näcken eller Kelpin. Men samtidigt har de en vild och argsint sida. Sjöjungfrur och Kelpin lockar sjömän ner i djupet och Näcken lockar förbipasserande ner i bäcken.

Vi består till ungefär 65% av vatten, det finns de som säger att det är därför människan påverkas av fullmånen. Precis som fullmånen påverkar havet genom ebb och flod så påverkar den vattnet i oss. Många tycker till exempel att det är svårt att sova vid fullmåne. Till det ska läggas att en människa kan överleva utan mat i flera månader, men utan vatten i bara tio dagar. Kanske är det därför de flesta av oss har ett väldigt starkt band till just vatten. Vi vet att vår överlevnad beror på det.

måndag 24 oktober 2011

Jag rekommenderar...

Jag ville skriva ett litet inlägg om ett par saker som jag varmt kan rekommendera. Först ut är en bok

Häxa av Celia Rees är en riktigt bra bok som jag varmt rekommenderar. Den utspelar sig i mitten av 1600-talet när Mary tvingas fly från England till den Nya världen efter att hennes mormor anklagas för att vara häxa. Man får följa med Mary på hennes resa både den som tar henne till en helt ny värld men även på en inre resa för att försöka förstå vem hon är. Det finns även en uppföljare som heter Häxa - Bortom tiden, inte lika bra som den första men väl värd att läsa då den knyter ihop trådarna från första boken.

Nästa sak jag rekommenderar är den tecknade serien Il était une fois... , på  engelska heter den Once upon a time... och på svenska Det var en gång... . De olika säsongerna tar upp olika teman. Den första, och min personliga favorit, är Det var en gång... Tidernas äventyr (på engelska; Once upon a time ... Man). Serien tar med tittaren från jordens skapelsen, via apornas utveckling och de olika människoaporna till de stora ögonblicken i vår historia. Varje tidsepok har sitt avsnitt och berättar på en ganska roligt och underhållande sätt som gör det lätt för framför allt barn att ta till sig. För att vara gjord i slutet av 1970-talet så är den väldigt historiskt korrekt (vikingarna har inte ens horn på hjälmarna!). Som arkeolog och historiefantast så är detta verkligen mumma. Jag skulle verkligen rekommendera den till både barn och vuxna.

I samma serie finns även den kanske mer välkända Det var en gång ... Rymden och de flesta av oss såg förmodligen En cellsam historia någon gång under vår skoltid när vi lärde oss om kroppen. Båda klassiker som inehåller samma karaktärer som den första serien och med samma humor. De finns alla att få tag på här.

Till sist vill jag rekommendera en blogg. Det är en vän som åter har tagit upp bloggandet efter att ha lagt det på hyllan ett tag. Hennes blogg En doft av Danmark är verkligen värd ett besök. Förutom att hon skriver med samma värme och glimt i ögat som hon har när man träffar henne så är hon en riktig trollkonstnär när det kommer till stickning och virkning. Hon har gjort min absoluta favorit halsduk och skapar bedårande vackra pulsvärmare och mössor.  Som om det inte vore nog så har hon ett brinnande intresse för inredning och dessutom riktigt bra smak (i alla fall enligt mig) så det är värt att kolla in hennes blogg.

Det var alla mina rekommendationer för denna gången.

Tredje aspekten: Häxverktyg, athame

En athame är en bubbel eggad dolk eller kniv som används inom magin. Ordet athame tros ha sitt ursprung i Gerald Gardners lärorvmen själva användadet av knivar, dolkar och svärd inom magin är mycket äldre än så.

Traditionellt används athamen endast för att kanalisera och rikta energi och inte för att skära, tälja eller andra mer praktiska sysslor. För dessa saker används istället vad som kallas en bolline. För att tydligt se skillnad mellan de olika verktygen har en athame traditionellt ett svart eller mörkt skaft då svart leder energi, medan en bolline har ett vitt eller ljust skaft. Athamen förknippas med det manliga och på grund av att det är ett verktyg som åstadkommer förändring så är dess element elden. En traditionell athame ser ut så här:

Min athame är lite annorlunda. När jag på allvar skulle börja praktisera magi och wicca så fick jag rådet att inte köpa dyra och pråliga verktyg bara för att köpa dem så att säga. Utan att i stället vänta, de rätta verktygen skulle dyka upp med tiden. Men en athame är bra att ha och ganska grundläggande i många ceremonier. Så jag gick och köpte mig en lite mindre svart kniv. Billig var den men den dög tills vidare, så småningom skulle jag byta ut den mot min "riktiga" athame.  Nu en si så där 8-9 år senare använder jag fortfarande samma kniv. Den är inte dubbel eggad och den är inte överdådigt utsmyckad. Men den är välbekant och den är min och den är full laddad med min energi och många av mina bästa minnen hänger starkt samman med den. Visst har jag tittat på andra, mer traditionella, dolkar. Men ännu har jag inte hittat någon som är "min". Så jag använder fortfarande min gamla kniv. Men rådet jag fick i början var ett bra råd för alla mina redskap har kommit lite pö om pö och de har alla en väldigt speciell betydelse för mig. Så låt mig nu presentera min athame:



 

Det var allt för mig denna gången. Ha en riktigt bra dag och njut av hösten.

söndag 23 oktober 2011

Andra aspekten: En myt eller berättelse från folklore.

Jag älskar myter, berättelser och folksagor så att välja att plocka fram en är riktigt jobbigt faktiskt. Först tänkte jag berätta sagan om de tre sjungande löven som är min absoluta favorit saga genom tiderna. Men jag tror ändå att jag väljer myten om Prometheus och hur människor och gudar skildes från varandra. Jag återkommer om de tre sjungande löven.

Myten om Prometheus finns i en rad olika versioner och delas ofta upp i delberättelser. Men när jag läste Muntligt berättande så hade jag förmånen att höra myten berättas av Jean-Pierre Vernant (professor som har ägnat sin karriär åt att forska om de grekiska myterna) och det är den versionen jag tänker använda mig av. Så håll tummarna att jag inte blandar ihop det allt för mycket för det här kommer direkt ur minnet.



När gudarna hade skapat människorna och djuren rådde det frid på jorden. Människorna kunde hämta eld i toppen av de höga askarna där Zeus lät den brinna och på marken växte säd vilt och frodigt. Då föll det på Epimetheus, son till titanen Iapetos, att ge alla varelser positiva egenskaper. Han valde noggrant ut de olika egenskaperna för att passa dem som tilldelades dem. Men när han så kom till människan så hade han inte längre några att dela ut. Epimetheus bror, Prometheus, såg detta och tog det för ett tecken att människan inte var ett djur bland andra djur utan hade en särställning.

När Zeus och de andra gudarna såg detta blev de oroliga. Människorna var de varelser som nu stod närmast de odödliga och gudarna ville nu slå fast vad som skilde dödliga från de odödliga. Så Zeus samlade gudar och människor och kallade fram Prometheus och ålade honom att finna något att skilja de båda grupperna åt.

Prometheus hämtade då en tjur och lät slakta den. Sedan styckade han tjuren och skilde ben från kött och kött från fett. De torra, torftiga benknotorna lindade han in i det vackra, läckra, vita fettet och gjorde ett bylte av dem. Sedan tog han köttet och la det i huden som han stoppade i den osmakliga och illaluktande våmen. Där på tog Prometheus de båda knytena och la dem framför Zeus och bad honom välja ett av dem. Det knyte som Zeus valde skulle för all framtid tillhöra gudarna och det andra skulle tillhöra människorna och på så sätt skulle man skilja mellan dem. Zeuse tittade på det vackra vita fettet och på den illa luktande våmen. Han sträckte fram sin hand och valde knytet med fett och ben.

Från den stunden tillhör köttet människorna som kan slakta djuren och äta av deras kött. Medan fettet och benen läggs på offereldar och sänds till gudarna tillsammans med böner. Men när Zeus insåg att han blivit lurad på köttet väcktes hans vrede. Han sträckte sig ner till jorden och tog bort all säd och släckte all eld i askarna. Människorna levde nu utan eld och utan säd. De gick frusna och  hungriga, för utan elden kan de inte heller äta sitt kött. Prometheus såg det som hände och insåg sin del i det. Han tog då en fänkålsstam, som är grön och fuktig utanpå men torr inuti, och begav sig till Olympus som en vandringsman. Väl inne i gudarnas boning lyckades han stjäla en gnista av den gudomliga elden. Han la gnistan i sin ihålliga stav där den matades av den torra kärnan. Snabbt begav sig Prometheus ner till jorden igen och skänkte elden till människorna. Men nu måste elden matas och hållas brinnande för att inte slockna. Prometheus lärde även människorna att bruka jorden och så sin säd, aldrig mer skulle människorna kunna skörda säd utan att först slita med plöjning och sådd. Människans frihet och lätta liv var för alltid förbi och i stället tog ett liv av arbete och sysslor vid.

När Zeus den kvällen tittade ut över världen såg han eldarna brinna i alla hus och insåg att Prometheus än en gång har lurat honom. Han fångade in Prometheus och lät fjätja honom halvägs mellan himmel och jord på ett berg, där Zeus örn var dag kommer för att äta av Prometheus lever. Under natten så växer levern tillbaka för att nästa dag på nytt bli föda för den väldiga örnen.

Men Zeus är inte nöjd, han ruvar på hämnd mot människorna. Så han låter kalla på Hefaistos, smeden, och befaller honom att skapa en docka av lera och vatten till avbild av gudinnorna. När Hefaistos var klar befallde Zeus att Hermes ska blåsa liv i dockan och att Athena och Afrodite ska klä och smycka den så som det anstår en gudinna. Athena gav henne en skimrande dräkt och Afrodite smyckade henne med smycken och blomsterkransar. Till sist satte Hefaistos ett diadem på hennes huvud på vilket alla djur fanns avbildade. I diademet fäste de en brudslöja och så är människosläktets första kvinna skapad, innan dess fanns det hos människor inga kvinnor, bara män. Zeus gav henne namnet Pandora.

Prometheus anar oråd och kallar sin bror Epimetheus till sig och får honom att lova att inte ta emot några gåvor från gudarna utan skicka dem tillbaka. Epimetheus lovar sin bror att inga av gudarnas gåvor ska komma över hans tröskel. Zeus skickade först Pandora till Prometheus men han avvisar henne och får henne att återvända till Zeus. Då skickar Zeus henne till Epimetheus hus. Trotts att Epimetheus har lovat sin bror att inte ta emot gåvor från gudarna kan han inte finna styrkan att avvisa Pandora utan släpper in henne i sitt hus och tar henne till sin hustru.

När Epimetheus är ute på åkern så kommer Zeus till Pandora och säger åt henne att gå in i förrådsboden och leta fram ett av de förrådsfat som finns där inne. Hon ska snabbt öppna locket och sedan stänga det lika snabbt igen. Pandora gör som Zeus har sagt och därmed släpper hon ut alla olyckor i världen så som sjukdom, trötthet och död. Men hoppet finns kvar eftersom hon stängde locket så snabbt. När Pandora insåg vad hon hade gjort öppnade hon än en gång locket och hoppet släpptes ut i form av en liten fågel. Därför säger man att det sista som lämnar människan är hoppet.

Prometheus fick stå fastkedjad på sitt berg tills Herakles fritog honom och gav honom kentaurens Cherions odödlighet, men det är en helt annan berättelse.

--

Så varför valde jag den här myten? Dels därför att det är en av de få myter som jag har fått höra berättas. De flesta läser man från böcker eller från internet eller någon annan stans ifrån. Men det är något helt annat när de berättas till dig, de får helt annat liv. Så det gör den ju lite speciell. Men jag gillar även alla dubbla meningar, alternativa tolkningar och vändningar som den här myten ger.

Om vi tittar på namnen i myten så betyder Epimetheus "Den som tänker efteråt" och Prometheus betyder "Den som tänker före". Redan detta visar lite vad som kommer att hända. Prometheus är den av bröderna som tänker efter innan han handlar och som även kan se hur hans handlingar kommer att påverka omgivningen. Medan Epimetheus är den som handlar först och tänker sedan.

När Zeus säger åt Prometheus att skilja gudar från människor så verkar det vid första anblicken som att Zeus blir lurad. Han miste köttet till förmån för de dödliga. Men det finns symbolik här som är värd att känna till. Det är passande att gudarna får benknotorna då det är den del av alla levande varelser som varar längst, det är på sätt och vis den del som står närmast odödligheten. Kött och hud och annat förmultnar ganska snabbt, men under rätt förhållande kan ben bevaras i tusentals år. Så från en synvinkel kan man se att Zeus valde den biten av offerdjuret som är mest likt hans eget tillstånd.

Man bör även tänka på att gudarna inte hade något direkt behov av köttet. Som odödliga lever de av nektar och ambrosia (inte kakan ;) ). Medan de dödliga människorna behöver äta för att överleva. Vad hade hänt om Zeus i stället hade valt knytet med köttet? Människan hade tvingats att leva utan kött. Idag är det inga större problem om man vet vad man gör. Det finns tillskott och vitaminer och annat som gör av veganer utan problem klarar livhanken. Men när myten uppstod under bronsåldern så var köttet livsnödvändigt för människorna. Man kan därför välja att se på det som att Zeus visste detta och därför valde benknotorna och fettet då köttet inte var lika viktigt för gudarna som det var för människorna.

Men om Zeus nu var så smart varför blev han förbannad och tog bort säden och elden? Det finns flera olika förklaringar till det. Men den som jag gillar bäst är att om han inte hade gjort det skulle vi inte sitta här vid våra datorer idag. Föreställ er en värld där alla bara kunde gå utanför dörren och så hade man mat. Var man frusen eller ville laga mat så klättrade man bara upp i ett träd så fanns där eld. Ett paradis kan man tycka. Men om man redan har allt detta vad önskar man sig mer? Det heter ju så fint att nöden är uppfinningarnas moder. Vår utveckling grundas i att vi inte har allt vi behöver som i ett trollslag. Min historielärare i högstadiet sa alltid: "Människan är smart och lat och det förklarar hela vår utveckling". Jag tenderar att hålla med honom. Vi har en vilja att göra så lite arbete som möjlig och kapaciteten att hitta på nya sätt som innebär att vi kan få samma arbete gjort men med mindre ansträngning. Det har varit en av de största drivkrafterna redan från den tiden när vi började tillverka de första flint verktygen.

Så när Zeus tog i från oss den eviga elden och den själv odlande säden och tvingade oss att börja arbeta för vår mat så lät han oss i verkligheten böra utvecklas. Som en förälder som tar bort stödhjulen på en cykel. Väl medveten om att barnet kanske ramlar och slår sig ett par gånger men som ändå inser att om man inte tar bort stödhjulen så kommer barnet aldrig lära sig cykla utan.

Men varför skapa Pandora och låta henne släppa lös alla olyckor i världen? Först måste vi tänka oss hur det vore i en värld utan kvinnor. Vissa som har lite humor kanske säger: "Inte så illa". Men utan kvinnor fanns inget sätt att föröka sig på. Man var i praktiken dödlig men man dog inte av ålder eller av sjukdom. Man levde sitt liv och om gudarna hade lust skapade de ett par till människor. Detta var kanske ett trevligt sätt att leva medan man hade evig eld och obegränsad mat. Men tänk att leva i kanske 500 år och varje dag slita ont på fälten och kämpa med att överleva. Detta dessutom utan att ha tryggheten av en familj.

Så Zeus skapade Pandora till avbild av gudinnorna. Detta säger att han insåg att något saknades i människornas liv. Hon fick egenskaper och färdigheter från gudarna, Pandora betyder "Den allbegåvade". Så sändes hon till människorna och då till Prometheus som, precis som han namn antyder, såg faran och skickade bort henne. Medan hans bror Epimetheus bara kunde se hennes skönhet. Så med Pandora så kom kvinnan in i mänskligheten och människornas liv ändrades återigen. Nu fanns det möjlighet att få barn, att bilda familjer och att se sina gener (och sina ägodelar) leva vidare.

Men med kvinnan kom även alla olyckor. Men även här finns en annan synvinkel. De som har läst lite om wicca eller annan nyhednisk religion vet att balans är ett centralt begrepp. Varför är det då så viktigt? Om inte mörker fanns så skulle vi inte uppskatta ljuset och hur ska man kunna vara lycklig om man inte kan vara olycklig? Hur kan du uppskatta dit liv de dagar då det är bra om du inte vet hur det känns de dagar då det inte är bra? Ur asken flög även åldrande och sjukdomar vilket innebar att människan fick ett mer begränsad livslängd. En begränsad livslängd är nödvändigt när man helt plötsligt börja göra nya människor. Vi säger nu för tiden att vår planet börjar bli överbefolkad men tänk hur det skulle se ut om alla levde till de var 500 år? Det innebär att idag skulle alla människor som var föda från och med år 1511 och framåt gå omkring på planeten. Då kan vi snacka om överbefolkning. Och vi får inte glömma att hon även släppte ut hoppet. Hur skulle våra liv se ut utan hopp?

Så visst kan man se Zeus som den grundlurade, hämningsfulla guden. Men i den här myten kan man även att välja att se honom som en mer faderlig gud som vet att för att människorna ska växa och utvecklas så måste de genomgå lidande.

Det blev en lång utläggning men det är en av de saker med myter som jag gillar, de får en att tänka efter.

Lite pyssel

Jag har pysslat lite igen, det är hur kul som helst. Denna gången blev det ett grattiskort. Insperation hämtade jag från Scraphusets oktoberskiss som finns att se här. Resultatet blev gulligt tycker jag:


Jag har provat en ny teknik vilket är att stämpla med klorin. Det låter lite konstigt men det fungerade över förväntan. GRATTIS är gjort genom att doppa mina bokstavsstämplar i klorin och sedan dutta av dem på lite hushållspapper och sedan stämpla med dem. Jag tycker resultatet blev över förväntan. Det blir lite skiftningar av att man får olika mängder klorin på stämpelt och det gör att det ser lite levande ut.


Jag använde samma teknik på den bruna och den turkosa cirkel inuti kortet. Men här var stämplarna så stora att jag använde en tuss hushållspapper som jag doppade i klorinet och sedan duttade på stämpeln.



Beroende av färgen och kvalitet på pappret så får man ganska olika effekter med klorinet eftersom det i princip bleker pappret. Så jag rekommenderar att prova på en lite bit papper innan man stämplar på allvar så att säga.


Kom dessutom ihåg att låta klorinet torka helt innan man börjar arbeta med pappret igen. Det går att snabba på genom att använda en värmepistol eller en hårfön, eller så gör man som jag och använder tålamod *S*.


Det börjar även bli dags att sätta igång med julkorten. Lite tidigt kan man kanske tycka men det är ju en hel del som ska göras och helst vill man ju bara arbeta när man är som mest inspirerad. Så det tar sin lilla tid. Dessutom har jag ett födelsedagskort till som ska göras, men det får jag fundera lite på. Det är alltid jobbigare att göra kort till män. Det tycker i alla fall jag :) .


Jag återkommer lite senare med ett lite mer matigt inlägg så titta förbi om ett tag... Ha en bra dag så länge mina vänner.

fredag 21 oktober 2011

Väggmålning

Känns som jag överanvänder min blogg idag, men jag lovar att för en gångs skull skriva ett kort inlägg. Jag lovade ju att återkomma med bilder på min väggmålning. Så här kommer en bild, att den ser lite sne ut beror på att jag vinklade kameran lite:

Höstpromenad och häxpyssel


Idag lockade skogen. Solen sken på förmiddagen och trotts att termometern bara visade ett par plusgrader så bestämde jag mig för att ta en tur.  Jag klädde mig ordentligt både med tanke på kylan och jakten som är i full gång. Så flera lager som avslutades med en skarpt röd jacka. Min fjällräven jacka är toppen för både vår och höstpromenader. Den fick jag som present av min mamma när jag en gång i tiden började studera arkeologi. Den skyddar mot både vind och regn och är röd och fin så man syns. På fötterna satte jag ett par hemmastickade raggsockar och mina zebra randiga stövlar. Jag packade ner en termos med kaffe, ett par nybakade äpplemuffins, kamera, påsar (om man skulle hitta något roligt) och anteckningsblock i min ryggsäck och sedan bar det iväg.  Bilden ovan visar min favorit väg när jag ska ut i skogen. När man går där så kan man välja precis vad man känner för, ena hållet leder till lite ängsmark och odlad mark, ett annat håll leder till skogen men man har ändå nära till husen och ett tredje håll för en in i en djupare skog.

De flesta träden har tappat alla sina vackra höstblad efter ett par dagars ihärdigt blåsande. Men än finns det knall gula kronor kvar, som den här aspen som verkligen gav själv för ordspråket "Darra som ett asplöv" när jag stod under den.


Jag hittade massor av svamp, men ingen som jag med säkerhet visste var ätlig. Jag ska försöka bli bättre på det där med svamp. Just nu plockar jag bara kantareller, trattkantareller, taggsvamp och Karl-Johan. Man kanske ska anmäla sig till en svampkurs ... Jag hittade i alla fall den här söta saken. Den är definitivt inte ätlig men väldigt vacker.



Jag hittade dock lite vackert gräs som följde med hem för torkning. Det ska förhoppningsvis pryda hemmet under vintern. Sedan tog jag en tur längs åkermarken där åkrarna var mörka och fulla av djupa fåror. Mitt bland dessa fåror så hittade jag det här:



Det blev ingen jätte lång tur. Jag var borta i lite drygt en och en halv timme. Men jag hann ta mig en sväng och fick lite frisk luft. Höjdpunkten var nog ändå att sitta i höstsolen på en stock och dricka varmt kaffe och bara lyssna på allt omkring mig. På hemvägen höll en fasan hona på att skrämma ihjäl mig. Hon låg i ett gömställe bredvid stigen och var i stort sett osynlig när jag kom gående. Jag kom nog lite väl nära för plötsligt flög hon upp och skuttade ut på åkern. Jag trodde jag skulle få hjärtsnurp. Men både hon och jag klarade oss helskinnade från upplevelsen.


När jag kommit hem och pustat ut en stund så satte jag mig och gjorde i ordning på de sista örterna som jag har haft på tork. Nu är alla frön, örter och liknande omhändertagna och instuvade på sina platser.



Jag beslöt mig även för att sortera i alla mina roliga påsar och lådor med saker som är bra att ha till magi och ritualer. Anledningen var att jag har gjort en ny förvarings låda till allt. Den är stor nog att rymma alla mina örter, mina ljus, kristaller och allt annat material som man inte har liggande framme. Det är en vanlig förvarings låda som jag har smyckat med diverse välsignelser och skyddande symboler.



Och på tal om kristaller. Jag hittade en sammetspåse full med kristaller som jag helt hade glömt bort att jag ägde (det säger mycket om hur ofta jag använder kristaller). De flesta lyckades jag identifiera (lite stolt) men sju stycken har jag inte en aning om vad det är (lite pinsamt). Så nu skulle jag vilja ha er hjälp. Alla funderingar och tankar är välkomna.




Nummer 1 är en tre färgad sten som på toppen är milt grön, övergår i gyllne beiget och till sist pastellrosa. Underbart vacker.

Nummer 2 är djupt senapsgul och väldigt "fyllig" i färgen.

Nummer 3 har djupblåa fläckar blandat med klara partier.

Nummer 4 liknar nr 2 men är ljusare och har klara partier.

Nummer 5 är ljust rosa, nästan hudfärgad med två mörkare ränder.

Nummer 6 är blå skimrande, nästan som olja, men mycket svagt och är uppblandad med vita kristaller.

Nummer 7 är mycket ljus, nästan vit med en mörkare, orangeaktig, skrovlig yta på ena sidan, jag funderar på om det är bergs kristall.

Jag är tacksam över alla ideer....

Första aspekten av häxkonst: Min häxbakgrund

Jag har alltid varit spirituell om man nu kan kalla det, en sökare kanske är ett bättre ord. Jag har läst om de flesta större religionerna och försökt att bli anhängare av ett par. Men det var alltid något som inte riktigt stämde, jag hade svårt att landa helt i någon av dem.

Av en slump (visst är det konstigt att de största och viktigaste händelserna här i livet ofta börjar med en slump) så satt jag en dag och letade efter information om en växt på datorn. Jag halkade in på en sida om örter och där fanns en flik som hette "Wicca". Jag klickade och började läsa. Snart var växten helt bortglömd och jag googlade på wicca i stället. När dagen var slut hade jag beställt min första bok och skrivit ut ett antal sidor om ämnet från nätet.

Där börjar min resa som häxa. Det tog dock länge innan jag kallade mig häxa eller wicca. Wicca kom först och det kom efter att jag studerat i kanske ett år. Det var först då jag gjorde en självinitiering och kände mig bekväm i att kalla mig wicca. Häxa tog ett par år till, faktiskt är det bara de senaste två åren jag kallat mig häxa. Det har växt fram av att jag ibland känt att jag börjar driva från det man kanske skulle kalla wicca och hamna mer mot vad som på engelska kallas Hedge Witch. Även om jag inte riktigt indentifierar mig helt med det heller.

När jag flyttade till Gotland så började jag på allvar praktisera wicca och magi. Mina två år på Gotland fick mig att växa som person i alla aspekter och jag lärde känna mig själv. Det är något med luften som gör att det är lätt att komma till ro och meditera över saker och ting. Vill man göra lite själ sökande så ska man enligt mig åka till Gotland.

Under många år så var jag inte öppen med min tro. Ett par av mina närmsta vänner visste om det och ytterligare några andra vänner som hade samma tro som jag. Jag vet inte riktigt varför jag valde att göra på det sättet. Det är inte så många i min omgivning som är troende eller andliga och de som är det är kristna. Jag valde helt enkelt att inte aktivt komma ut som wicca men om någon frågade så ljög jag heller inte om det. Men jag kom på mig själv med att ibland tänka efter två gånger att skriva något på till exempel facebook ifall någon av de som inte visste skulle läsa. Då beslutade jag mig för att det var dags att komma ut på allvar. Så jag berättade för mamma, som inte direkt blev förvånad. Det kändes skönt och när väl mamma (och med andra ord även resten av släkten) visste så släppte spärren och nu slipper jag plocka ner altaret varje gång släkten är på besök.

Som sagt så har jag växt i min tro och hur jag praktiserar under tiden. Från att slaviskt fira varje högtid och alla fullmånar så har jag nu en mer avslappnad syn på det. Jag har hittat aspekter som jag trivs mer att arbeta med än andra. Jag har fått kontakt med både mig själv och andra på ett sätt som jag inte hade förväntat mig och det jag verkligen uppskattar är att varje gång jag läser en ny bok, och ibland när jag läser om en gammal bok, så får man upp ögonen för något nytt och även om jag sällan accepterar något rakt av så får man alltid något att fundera på. Det gör att man hela tiden får växa och utvecklas. Till våren är det tio år sedan jag satt och letade efter den där växten och 2013 blir det tio år sedan jag aktivt började praktisera. Det måste firas på något sätt :).

torsdag 20 oktober 2011

44 aspekter av häxkonst

Jag läste en av mina favorit bloggar häromdagen, Hednisk Häxkittel. Hon hade sprungit på ett roligt koncept att använda 44 blogginlägg till att skriva om 44 olika aspekter av häxkonst. Det föll mig verkligen i smaken så jag tar och lånar konceptet. Så lite nu och då kommer det dyka upp ett nytt inlägg om de olika aspekterna. En del är lite knepiga så det kan behövas en del funderande över dem.  Förutom att få lite kreativ hjälp med att hitta bra ämnen till bloggen så får man ett par saftiga saker att fundera över och det är alltid roligt att fundera över stora frågor. Det är dessutom nyttigt att öva upp sig på att försöka förklara till exempel sin tro på vad som händer efter döden. Man vet vad man tror, men att formulera det i ord så att det låter vettigt är mycket svårare. Listan innehåller dessutom en rolig blandning av övningar, både tankenötter, berättande och mer illustrativa bitar. Så här kommer listan (skamlöst kopierad från ovanstående blogg):

1. Vilken är din häxbakgrund?

2. En myt eller berättelse från folklore.

3. Häxverktyg: athame.

4. Bild av naturen (vattenelement).

5. En favorit; Gudinna.

6. En favorit; Gud.

7. Luftelementetet.

8. Ett foto av en magisk plats utomhus.

9. En favorit; mytologiskt djur.

10. Ditt soltecken.

11. Häxverktyg: oljor.

12. Bild av naturen (luftelementet).

13. Vilka är några av de häxböcker som påverkat dig?

14. En favorit; hednisk högtid du firar.

15. Tankar om livet efter detta?

16. Favorit häxwebbplats(er).

17. Bild av naturen (eldelementet).

18. Har du haft några övernaturliga upplevelser?

19. Eldelementet.

20. En bild av ett tarot- eller Oraclekort och dess innebörd.

21. En favorit; doft.

22. Aktuell månfas.

23. En favorit; ljus.

24. Din måntecken.

25. Vad tycker dina nära och kära om din häxväg? Vet de? Varför eller varför inte?

26. En  häxpodcast.

27. Bild av naturen (jordelementet).

28. En bild av en häxas jag-vill-det-nu!

29. Vattenelementet.

30. Häxverktyg: trollstav.

31. En favorit hednisk/häxfilm.

32. Ett hedniskt/häxigt konstverk.

33. Älva som du väljer.

34. Runa som du väljer.

35. Något som jag tycker att människor som inte vet mycket om hedendom/trolldom borde veta.

36. Blomma som du väljer, och dess magiska egenskaper.

37. En berömd hedning/häxa!

38. Häxverktyg: kittel.

39. Något som inspirerar dig.

40. Ditt altare, om du har ett!

41. En ritual du har gjort.

42. En favorit; naturande.

43. Ett magisk recept.

44. Häxans val!

Varför inte haka på du också. Det kan vara roligt att läsa olika synvinklar av samma aspekt. Ha en bra dag!

Trädgård, dikter och väggmålning

Jag har haft en riktigt energi dag idag. Ibland så bubblar man av energi och då är det smartast att ta den till vara.

Det började i morses. Jag vaknade och solen strålade och frosten glänste på gräsmattan. Det riktigt kliade i fingrarna att få komma ut i trädgården. Så efter en ordentlig frukost så satte jag igång att dra upp krasse-rabatten. Den har stått så vacker i flera månader ända tills den första frosten. Jag insåg att jag inte varit helt strategisk när mina arbetshandskar snart hade sugit upp all den fuktiga och kalla frosten från växterna. Men när rabatten var rensad och klar så bytte jag handskar och fortsatte med att tömma alla mina vattentunnor och plocka in bärnätet från krusbärsbuskarna.

Det var en utmaning som heter duga. Jag hade satt ner en pinne i varje buske och sedan dragit nätet över så att det blev ett tält. Men nätet hade lyckats trassla in sig i alla tusen små taggar och kvistar som fanns i buskarna. Så nästa år får jag nog snickra ihop en ställning att hänga nätet över.

Sedan var det dags för vinbärsbuskarna. Mina tre vinbärsbuskar stendog under sommaren så det var bara till att gräva upp dem. Jag tror att det berodde på myror. De har ett bo inte långt ifrån buskarna och det var nog de som tog död på dem. Men skam den som ger sig. Jag har grävt ner två påsar kanel (ja jag grävde inte ner kanelen i påsarna utan jag spred ut den först ;)) så får vi se om de kommer tillbaka till våren.

Fåglarna behövde lite mat så jag fyllde på mina fågelbord med en blandning av knäckebröd, nötter, solrosfrön och havregryn. Småfåglarna verkar väldigt förtjusta i knäckebrödet. Jag gillade det inte (vilket är skälet till att fåglarna får det) men jag är glad att det kommer till nytta.

Efter att fåglarna fått mat så tyckte jag att jag hade gjort mitt i trädgården för dagen. Så jag gick in och började där inne i stället. Jag målade min väggmålning på murstocken i mitt sovrum. Jag har tjatat om det hur länge som helst och motivet har varit utvalt länge. Men som vanligt har jag inte fått tummen ur. Men nu är den målad och håller på att torka. Inget avancerat, en man och en kvinna som bildar en cirkel, svart och vitt. Jag hade velat ta en bild men min kamera har inga batterier så ni får nöja er med skissen:

Under den ska mitt altare stå. Det är lite knöligt att måla på murstock, den är knögglig så linjerna blir inte skarpa. Men det gick. Jag lovar att visa resultatet när kameran kommer igång.

Efter målningen så satte jag mig och gick igenom en hög med gamla anteckningsböcker och hittade min diktbok. Massor med underbara dikter som jag halvt om halvt glömt av. Dagen avslutades med att jag ringde till min kusin som ligger hemma i lunginflammation. Nu ska jag försöka ta igen lite av det pluggandet som jag egentligen skulle ha gjort idag. Men jag vill avsluta med (enligt mig) en av de bästa dikter som ploppat ur mitt huvud (extra poäng till den som kan klura ut vilket berg dikten handlar om).

 

Hymn till berget


Stig upp för berget i morgonens ljus,


stig upp för berget min själ.


Stig upp för berget och se dig omkring,


i morgonens ljus min själ.


-


Och se emot öster, mot soluppgång,


se ut över skogar och fällt.


Ut över den blommande sköna dal,


mot Billingens avlånga tält.


-


Och se emot söder, mot Husaby,


där Skötkonung döptes en gång.


Lyssnar du noga så kanske du hör


ett eko av munkarnas sång.


-


Så vänd dig mot väster, mot Kållandsö,


som prunkar av fägring och lust.


Och långt bortöver den glittrande sjö,


syns Dalslands dimmiga kust.


-


Se ut över blånande innanhav,


som slår emot klippstranden torr.


Och seglarens fladdrade vita stav,


mot mörknande skyar i norr.


-


När cirkeln är dragen så vila min själ,


i salen på bergets topp.


Och lyssna till fåglarnas sånger min själ.


En morgon när solen går upp.

onsdag 19 oktober 2011

Rese drömmar

Till våren så fyller jag 30 år. Ännu har ingen ålders nojja smugit sig in, i alla fall inte vad jag har märkt. Men som med alla jämna födelsedagar så ska det ju firas lite extra. Min älskade mamma funderade länge över vad som var passande att ge mig. Hon slog sig ihop med min bästa vän och kläckte ideen om en resa. Sanning är den att jag är dödligt rädd för att flyga. Vilket innebär att jag helst håller mig till land och vatten transporter. Det i sin tur har lett till att mina resor främst har gått till Europa. Men nu tyckte mamma och bästa vännen att det fick vara nog. Så i 30 års present får jag av mamma en resa (med flyg) till mitt val av destionation i en vecka. Bästa vännen har lovat följa med som moraliskt stöd.

Ja vad kan man säga? Någon gång måste man ju ta tag i sina fobier och eftersom jag börjat bli bättre på spindlar så är väl flygning det som står på tur. Då återstod bara två frågor; var och när? Alla sa att jag fick bestämma var, men man vill ju att kompisen ska vara med på ett hörn. Så i månader har vi tittat på internet och i resekataloger. Vi bestämde oss för att det skulle vara varmt, det skulle finnas arkeologiska saker att titta på (vi är båda arkeologer) och det fick inte ta allt för lång tid att flyga dit. Om jag nu får panik på planet så är det ju skönt att veta att jag slipper vara där uppe i 12 timmar eller något. Vår första tanke var Cypern eller den Grekiska ö-världen. Vi ville åka någon stans där ingen av oss varit förut.

Men så förra veckan när vi satt och tittade i kataloger så insåg vi att vi båda satt och dreglade över samma resmål. Fast vi sagt att vi absolut inte skulle åka dit: Egypten. Som vanligt så tänker vi en tanke i två hjärnor och innan vi visste ordet av så hade vi bestämt att det inte finns någon annan stans vi vill åka. Eller ja det är inte riktigt sant, men just denna resan finns det inget annat ställe vi vill åka till. Om jag nu aldrig mer vågar sätta mig på ett plan så kommer jag i alla fall ha varit i Egypten. För en arkeolog så är Egypten något i en liga helt för sig och det finns knappast någon bättre motivation för mig än att dignla med en pyramid för att få mig att gå ombord på ett flygplan.

Så vi planerar en vecka i Hurgharda. Vi ska bada, slappa och ha kul men två av dagarna är vigda åt utflykter.

Den första utflykten går till Kairo och Giza platån. Jag ska få se pyramiderna och sfinxen! Har vi tur kanske vi får träffa  Dr. Zahi Hawass en av mina idoler. Då får jag lov att försöka övertala honom att ta ett idolfoto tillsammans med honom (det är väldigt få människor som väljer att ta idolfoto med arkeologiska intendenter men jag är lite udda). ett besök inuti en pyramid står även på programmet. De varnade för att personer med astma borde undvika att gå in i pyramiderna men jag ska in i en om jag så ska använda dykarutrustning. Vem skulle inte vilja besöka Giza?



Den andra utflykten ska gå till Luxor. Där ska vi titta på Karnak templet, Konungarnas dal, Luxor museet och om vi hinner även Dier el-Bhari (tempel tillägnat Hatshepsut). Även detta är en näst intill religiös upplevelse för mig. Templet i Karnak som är tillägnat Amon är något som jag velat se ända sedan jag lästa Döden på Nilen när jag var omkring 12 år.



Detta är helt enkelt två platser som jag har drömt om att se hela mitt liv nästan. Det kommer som etta och två på listan över "Saker jag vill se innan jag dör" (de efterföljs tätt av Pompejii, Chichén Itzá, Petra, Vatikanen och Angkor Wat).

Så nu återstår bara att bestämma tid och sedan arbeta med tanken på att jag ska sätta mig i ett flygplan. "Jag kan flyga, jag är inte rädd" :/ . Men 60% av nöjet är att planera resan brukar man säga. Fast denna gången blir det nog snarare 40%. Pyramiderna slår planeringen ;). Så nu ska jag återvända till min bok om Amenothep III och drömma mig bort. Ha en bra dag.

tisdag 18 oktober 2011

Regn och chokladpudding

Regnet öser ner där ute. Hela dagen har varit grå och daskig. Jag sitter i soffan just nu och hör hur regnet smattrar mot altanens korrigerade plasttak. Tillsammans med sprakandet från brasan som brinner i kakelugnen så bildar ljudet en väldigt lugnande och rofylld symfoni. Det enda som stör är kattens högljudda snarkande från hans korg. Det är en lat dag för både honom och mig.

På förmiddagen blev jag enormt sugen på chokladpudding. Men jag hade verkligen ingen lust att gå ett par kilometer till affären i det här vädret. Så jag googlade (datorn är din vän) och hittade ett riktigt enkelt recept på hemmagjord chokladpudding. Jag vispade ihop en satts och har precis ätit upp den första portionen. En riktig läcker sak. Om jag hade vetat hur enkelt det var att göra chokladpudding hade jag slutat köpa pulver varianten för länge sedan. Men nu måste jag dela med mig av receptet som jag hittade här från början.

Recept på Chokladpudding (4 portioner)

6 dl mjölk

3 msk kakao

3 msk strösocker

5 msk majs stärkelse (maizena)

1 ägg

1 msk vaniljsocker

Rör ihop mjölk, kakao, strösocker, majsstärkelse och ägget i en kastrull och värm upp tills det sjuder under omrörning. Sänk värmen och rör tills det tjocknar. Ta av från värmen och tillsätt vaniljsocker och häll upp i en skål eller portionera upp i serverings glas. Låt stå i kylskåpet 4-5 timmar.

 

Titta, enkelt och det mesta är sånt man (eller i alla fall jag) har hemma så man kan göra det när suget faller på. Jag hade även i 4 tsk snabbkaffe pulver för att få mocca smak. Och naturligtvis en klick grädde på toppen innan det serveras.



 

Katten fick den överblivna grädden och det är kanske därför han snarkar så belåtet just nu. Jag hoppas alla har det bra där ute i höstmörkret.

 

söndag 16 oktober 2011

Det var länge sedan

Jag har varit lite frånvarande på siste tiden. Det beror inte alls på ointresse utan snarare på tidsbrist. Mellan flyttar, skolstart och renoveringar så har tiden och orken inte riktigt funnits tyvärr.

Under tiden jag har varit frånvarande har hösten slagit till ordentligt. Träden har snart inga löv kvar, alla vackra sommarblommor i trädgården har försvunnit och i stället blommar höstastrar och kärleksört för fullt. Även dagarna börjar bli märkbart kortare och nu när jag vaknar på morgonen är det sällan ljust. För en vecka sedan hade vi den första ordentliga frostnatten här. Så nu fyller jag på mina två fågelbord regelbundet med olika läckerheter i form av knäckebröd, fågelfrön, smör och misslyckade kakor. De vackert röda rönnbären som ligger i två stora kassar i frysen sparas fram till yule. Även fåglarna får kalas då.

Idag har jag tagit tag i höströjningen i trädgården. Allt är inte klart, jag har nog att göra en eller två dagar till. Men det är så att man börjar se skillnad. Jag har grävt upp det gamla jordgubbslandet och planterat om ett par perenner. De ser ut som stora liljekonvalj men jag har inte en susning om vad de heter då jag har fått dem av en granne. Hur som helst stod de väldigt illa och undanskymt. Men nu har jag gjort plats åt dem på framsidan av huset. Dessutom har jag klippt ut tayibären vilket verkligen behövdes.  Inte för att det syns direkt, mina taybär går tydligen på steroider. Jag har även tömt ut alla krukor med tomat och chiliplantor. Alla utemöbler och min grill är nu undan stoppade i boden och jag har vintertäckt mina örter.

Det här med övervintring av örter finns det många olika skolor om. Vissa tar in sina känsliga örter, andra täcker sina och vissa köper helt enkelt nya. Jag har aldrig lyckats övervintra en vuxen örtväxt inomhus så det har jag gett upp. Däremot brukar jag kunna klara av att ha ett par skott stående över vinter och sedan plantera ut dem till våren. Fråga mig inte varför jag lyckas bättre med skott. Att helt strunta i att vinterförvara örterna är inte min stil. Dels för att jag inte har en obegränsad budget och dels för att ett par av mina örter tar ett tag att driva upp och få så pass stora att man kan få ordentliga skördar av. Skulle jag behöva börja från början varje år så skulle det kännas hopplöst. Min filosofi är istället att försöka övervintra örterna ute. Går det så går det. Visa väldigt känsliga sorter går inte och andra klarar sig om det är rätt sorts vinter. Men de flesta klarar sig om man lägger ner lite tid på att se till att de har det bra. Det finns ett näst intill oändligt antal sätt att täcka och vinterisolera växter. Jag använder mig oftast av naturmaterial, de är lätta att hitta, gratis att använda och när våren kommer så är det bara att kasta dem på komposten. Som isolering har jag provat allt från hö, löv, gran ris, kottar och tidningar. Jag föredrar att använda löv som jag öser över växten i fråga, ganska rikligt men ändå så att det är poröst och inte kompakt, luft är en väldigt bra isolator. Där efter sticker jag ner lite gran ris runt om löven så att det håller löven på plats. Det bildar nästan en liten hydda. På gran riset lägger jag antingen juteväv eller vit täckväv (då i dubbelt eller tredubbelt lager) som jag förankrar i jorden med tjock ståltråd böjt till en båge som man använder som tält pinnar.  På det sättet så klarar de flesta av mina örter sig genom vintern om den inte är allt för kall. Materialet släpper igenom vatten och fukt och låter växterna andas.

Så här på hösten så är löv en väldigt bra hjälp i trädgården. Jag brukar kratta löv över rötter och stammar på lite känsligare växter för att ge dem lite skydd och det ligger alltid kvar löv på mina gräsmattor över vintern. De klipps sönder vid första klippningen av gräset på våren och blir riktigt bra gödning för gräsmattan när den börjar vakna efter vinterdvalan. Det enda negativa med alla löv är att speciellt björklöven har en tendens att leta sig in i huset och sprida sig över hall- och köksgolvet. Så fort jag damsugit upp en omgång så ligger det nya där.

Nu ska jag ut och hämta in lite ved till kakelugnen så att när kylan kommer krypande framåt kvällen så kan jag tända en brasa och njuta framför. Ha det så bra i hösthärligheten.