Bakgrund

söndag 31 juli 2011

En dag för att andas

Idag var vädret vackert och dagen inbjöd att ta en paus och bara njuta. Ibland så måste man lyssna på den inre rösten så jag tog en dag i trädgården och bara njöt. Jag passade på att mäta upp platsen där jag vill ha min örtagård. Den blev lite större än vad jag hade tänkt från början, men när man ändå är på gång så är det lika bra att göra det ordentligt är min filosofi. När allt var uppmätt och klart så satte jag mig i skuggan med ett glas hemmagjord saft och bläddrade i mina böcker och gjorde en lista på vilka örter jag vill ha. När jag hade ångan uppe så hämtade jag papper, penna och linjal och gjorde en skiss. Resultatet:

 



Den ska omgärdas av pil staket hade jag tänkt och gången ska vara grus lagd.  Det är i alla fall planen. Meningen är att detta ska bli mitt långtids projekt i trädgården som kommer att pågå i ett par år innan jag helt har fått fason på det hela. För att få lite perspektiv på bilden kan jag säga att gången kommer att vara 1 meter bred och rabatterna 1.5 meter breda.

lördag 30 juli 2011

Häxa eller witch?

Dagens inlägg kommer att bli väldigt filosofiskt och en gnutta argumentaktivt, jag vill bara förvarna.

En diskussion jag har haft på ett forum har fått mig att tänka, de riktigt bra diskussionerna har ju ofta den effekten. Diskussionen kom att handla om om häxa och witch har samma betydelse. Jag har märkt att det finns många i Sverige som motsätter sig att man kallar sig häxa bara för att man jobbar med magi. De anser att det finns en tydligare definition av vad en häxa är. Hon ska uppfylla vissa krav som att man ska kunna byta till en djurhamn (det vill säga förvandla sig till ett djur). Här finns en artikel om ämnet.

Det engelska ordet witch verkar inte ha samma, låt oss kalla det begränsningar. En witch är helt enkelt någon som utövar magi i någon form. Vilket skulle innebära att man kan vara en witch men samtidigt inte vara en häxa. Vilket låter konstigt.

Men om "vi" nu inte "får" vara häxor, finns det då något annat ord vi kan använda. Eller ska man helt enkelt nöja sig med att vara wicca?

Den äldsta förklaringen för häxa jag har kunnat hitta är en från 1681 då Werelius beskriver det som: " Hexa är en Qwinna, och gemenligen den som är stark och hård genom Trolkonst."

Det skulle passa ganska bra in på en wicca skulle jag tro. Till slut handlar det kanske om vad man känner sig bekväm med. Men jag skulle gärna vilja ha era åsikter i frågan. Kallar ni er häxa, eller witch, och i så fall varför/varför inte?

fredag 29 juli 2011

Teddy



Jag tänkte tillägna det här inlägget till Teddy, min älskade katt och sambo. Hans fullständiga namn är Teddy Örjan Urentino vom Ottenthal (inget dåligt namn på en katt). Var och ett av namnet har en historia. Det första, Teddy, är det namn som jag gav honom när han kom till mig. Han var då lite drygt två år och det enda jag kunde tänka på var att han såg precis ut som den Teddy björn som min morbror hade när han var liten. Så Teddy blev det. Örjan hette han innan han kom till mig. Jag vägrade att kalla honom det, det passade inte honom. Han lystrade inte heller på det namnet men han lystrar till Teddy. Urentino vom Ottenthal kommer i från hans uppfödare och det är det namnet som står på hans stamtavla.

Teddy är en Selkirk Rex, en ganska ovanlig ras här i Sverige. Så pass ovanlig att de flesta uppfödare väljer att importera i alla fall en katt. Teddy kommer från Tyskland från början och kom till Sverige när han var lite drygt ett år. Eftersom han inte trivdes i sitt nya hem så kom han till mig. Han är chokladbrun, med bärnstensfärgade ögon. Som de flesta Selkrik Rex så är han krullig. Han har medverkat i ett par utställningar och alltid fått väldigt mycket beröm av domarna.

Han är lite lustig min katt och har en hel del egenheter. Han gillar inte främmande människor, helst gömmer han sig eller smyger omkring och stirrar på dem.  Men alla som har varit i huset i mer än tio minuter räknar han som familj och då kan man sitta i knät och spinna hur mycket som helst. Ja de flesta i alla fall. Min bästa vän tog det närmare två och ett halvt år innan han kunde hälsa på. Hon var länge fiende nummer ett. Men nu verkar även hon vara någorlunda accepterad.

Teddy är lat, det finns inget bättre sätt att fördriva tiden än att ligga och sova på något av hans otaliga favorit ställen. Däribland finns; garderoben (både den där uppe och den där nere), min säng, fönstret, stolen i köket, sin korg i vardagsrummet och den absoluta favoritplatsen; mitt knä. När han sover snarkar han gärna högt och ljudligt. När han precis kommit till mig så vaknade jag en natt och var övertygad om att det fans en främmande karl som sov i min lägenhet. Det visade sig vara Teddy som låg i soffan och snarkade. Han orkar inte heller jama som andra katter. Han tittar en i ögonen och öppnar munnen, det tycker han räcker. Det är bara i absoluta nödfall som han underlåter sig att faktisk jama, som om jag råkat glömma att ge honom blötmat i tid.

Teddy är även feg. Allt som är större än en fjäril är farligt och måste undvikas så länge man inte är åtskilda av fönster glas, och även då bör man göra sig så liten som möjligt om det sitter en blåmes utanför. Även sådant som är mindre än en fjäril bör man vara vaksam mot och för säkerhets skull så jagar han inte något, inte ens uppstoppade möss. Trotts detta är hans andra stora intresse att sitta i fönstret och betrakta världen utanför. på sommaren så får han vara ute med mig i sele. Eftersom han är fertil så får han inte komma och gå som han vill. Men i höst ska det förhoppningsvis bli ändring på det.

Sist men inte minst så är Teddy en morsgris. Han vill helst sitta i mitt knä eller på min axel. Har jag varit borta ett par dagar och låtit min mamma passa honom så släpper han mig inte ur siktet ens för att gå på toaletten. Som sagt så leker han inte som andra katter, men han gillar att leka tittut. han sitter på ena sidan en vägg, precis vid dörren, och jag står på andra sidan. Så ska jag sticka fram huvudet, titta honom i ögonen och säga "tittut" och sedan dra mig tillbaka. Om jag slutar så sticker han fram huvudet och tittar mig i ögonen och öppnar munnen i hans "tysta jam" ungefär som att han säger tittut.

Det finns inget att göra åt det, jag älskar min katt. Han och jag förstår varandra och trivs i varandras sällskap. Han matchar mig perfekt, han är lika lat, kramgo och förtjust i trädgården som jag är. Dessutom är han ju den sötaste katten jag sett.

[gallery]

torsdag 28 juli 2011

Humle

 



 

Humle är ännu en av mina favoriter bland nyttoväxterna, jag vill inte direkt kalla den en ört. Jag önskar att jag hade en humleplanta eller två i trädgården, men jag har ännu inte funnit den rätta platsen för den.

Humle används till en rad olika saker. Mest känt är det kanske för sin del i öltillverkningen. Det är bitterämnena i honblommorna som man först och främst vill åt när det kommer till öl. Förr så ansågs humlen så viktig så att den ingick i det tionde som man skulle betala till kyrkan. Eftersom stjälkarna är rika på fiber han man använt dem för att spinna tråd. Eftersom humle kottarna innehåller alkolider som verkar sövande så har man även använt humlen i små kuddar som man stoppar under huvudkudden som ett naturligt sömnmedel. Den sägs även stimulera aptiten och matspjälkningen.

Recept och huskurer

Humlekudde

Klipp ut en avlång bit lakansväv eller likvärdig tygbit. Vik den dubbel och sy igen två sidor. Lägg i 3-6 humle kottar och ev en eller två kvistar lavendel och sy ihop den tredje sidan. Lägg under kudden för att få en bra natts sömn.

Humlete

Lägg två matskedar torkade sönderdelade humlekottar och en tesked torkad lavendel i en tesil och ställ i en mugg. Fyll på muggen med kokande vatten och låt dra i ca fem minuter. Ta ur tesilen och smaksätt ev med en tesked honung. Drick strax innan sängående för att sova gott.

Gotlandsdricka

(receptet ger ca 10l och drycken får en alkoholhalt på omkring 5-13%)

2,5 kg malt

200g farinsocker

600g strösocker

75g sirap

10g humle kottar

1/8dels paket jäst

ett par kvistar enris

Koka enriset i vatten (så att det täcker enriset) ett par minuter. Ta ett kärl med kran i botten och lägg mer enris  i botten. Häll på malten. När vattnet med enris kokar så häll det över malten. Låt stå i två timmar och öppna kranen så att vätskan rinner ut. Tillsätt socker, sirap och humle till vätskan och koka upp. När drycken har svalnat till omring 30 grader så lägg i jästen. Låt jäsa i 3-4 dagar. Tillsätt därefter lite mer socker var 3:e dag. Efter 12-14 dagar kan man njuta av drycken. Den bör drickas innom 3-4 dagar efter det att den är klar.

Tipps: Drycken kan frysas när den är klar. När man tinar den så lägger man i lite jäst och socker och låter den stå över natten innan man dricker den.

 

onsdag 27 juli 2011

Guld och gröna skogar



Dagen kom med strålande väder. Jag fick ett sug efter att gå ut i skogen och lyckades övertala mamma att följa med (hon var inte så svårflörtad). Vi tog med var sin korg i fall att. Vi åkte ut på äventyr och beslutade oss för att besöka en skog där vi inte har varit förut. Väl där delade vi på oss och gick åt var sitt håll. Jag märkte att blåbär var det dåligt om i år, men lingon blir det nog en hel del när de mognar. Jag gick och filosoferade för mig själv. Det är det jag älskar med skogen, det är lugnt och tyst och luktar tryggt. Så plötsligt fanns de där, mitt i solgasset. En matta av kantareller, gult som guld, och mitt hjärta slog ett extra slag. Min korg blev full och jag kände mig nöjd och lycklig. Jag tackade för den fina gåvan och gick för att möta min mamma.

På vägen hem stannade vi till vid en gård där det är självplock på amerikanska blåbär. Verkligen bekväma bär att plocka, stora och i lagom plockhöjd. Så det blev två behållare fulla. när vi kom hem var jag riktig nöjd med eftermiddagen. Men medaljen har en baksida. Man är ju tvungen att rensa all svamp, närmare fem liter, och den som inte äts upp i dag ska förvällas och frysas. En stor del av blåbären ska ätas till lunch i morgon men resten hamnar i frysen. I vinter kan jag ta upp en näve och stoppa ner när jag kokar mannagrynsgröt. Eller kanske blåbärsmuffins, det är gott.

[gallery]

tisdag 26 juli 2011

Det är farligt med böcker.

Ja sannerligen är det en farlig sysselsättning att läsa böcker. Om vi bortser från de mest uppenbara skadorna som kan drabba en, så som skärsår från pappret och krossade tår om man tappar tyngre exemplar. Så har de en kuslig förmåga att väcka idéer i mitt huvud.

Framför mig just nu ligger Herb Garden Design av Faith H. Swanson och Virginia B. Rady. Jag började läsa den eftersom det är ett av mina stora intressen. Men jag var nöjd med mina egna örter. Eller ja, jag hade ju drömmar om att kunna få in ett par sorter till, men det kan man ju alltid peta ner någon stans. Jag var nöjd med att ha ett par örter här och ett par där, stående mellan perenner av andra slag och spridda i trädgården där de fick plats. Men så sätter jag mig och börja lä'sa den här boken, som handlar om hur man planerar och genomför bygget av en örtagård.

Vipps så är jag inte alls nöjd längre, jag vill ha en örtagård. Jag har ju en plats där jag skulle kunna få plats med en liten sådan. Jag ser framför mig en liten inhägnad, kanske 3x6 meter. Runt om ett pilstaket och utanför staketet nyponrosor. Innanför själva staketet en gruslagd gång med rabatter på båda sidor fulla med örter. Som ett blickfång i mitten mitt stora kopparkar med mina favorit örter.

Det blir till att mäta, räkna och skissa. Kanske kan det bli mitt stora sommarprojekt nästa år... Jag sa ju att böcker är farliga, man vet aldrig var man landar när man läser dem.

måndag 25 juli 2011

Körsbärs recept



Jag lovade att lägga upp ett par av de recepten jag har till körsbär. Jag håller för det mesta vad jag lovar så här kommer en hög med underbart smarriga körsbärsrecept.

 

Körsbär i rom

 1 kg urkärnade körsbär

5dl vit rom

6dl strösocker

1 vaniljstång

1 citron

Ta en stor, väl rengjord, glasburk med tätslutande lock. Häll i körsbären. Blanda socker och rom i en skål. Skär i tu vaniljstången och skrapa ur fröna. Rör ner fröna i romen. Lägg vaniljstången i burken med körsbär och häll romen över. Tvätta citronen noga och skär den i skivor som läggs ovanpå körsbären. Förslut burken och ställ i kylskåp. Skaka burken en gång om dagen så att sockret som samlats i botten löses upp. Låt stå till sig i 6.8 veckor.

Serverings tipps: Skär en tjock skiva sockerkaka, dränk in den i lite körsbärsrom, vispa grädde luftig men inte hård. Lägg på en klick på sockerkakan och lägg på ett par av bären.

 

Körsbärssaft

4 l körsbär (med kärnor)

1,2 l vatten

12 dl socker

1-3 droppar bittermandelolja

Koka körsbären i vattnet tills skalet spricker och de blir mosiga, tryck bären mot kanten av kastrullen så att de mosas. Sätt upp ett  silställ med silduk och en stor bunke under. Häll bären i silduken och låt stå i ett par timmar, helst över natt. Häll saften i en gryta och blanda ner sockret och ett par droppar bittermandelolja. Låt saften koka upp och se till att allt sockret har löst sig. Ta grytan åt sidan och skumma av skummet antingen med en sked eller hålslev. Häll upp saften på flaska och låt svalna.

OBS: Eftersom saften inte innehåller konserveringsmedel så står den sig inte så länge utanför kylskål. Häll upp den på 0,5l petflaskor och frys den så varar den längre.

 

Spottkräm

1 l körsbär (med kärnor)

2dl vatten

1-4 dl strösocker (beroende på bär och smak)

1 rågad msk potatismjöl

Rör ut potatismjölet i ett glas vatten. Häll bären och 2 dl vatten i en kastrull tillsammans med lite socker och låt koka upp. Smaka av och tillsätt ev mer socker vid behov. När körsbärens skal spricker så reder man krämen genom att ta den från värmen och röra ner ett par skedar av vattnet med potatismjöl i taget. Låt koka upp igen och upprepa till rätt konsistens. Servera med mjölk.

Tips: Eftersom det finns kärnor i krämen så är det bra om alla får en liten kopp att lägga kärnorna i.

 

Körsbärspaj

Bärdel

5dl urkärnade körsbär

2 msk socker

1 msk potatismjöl

Smultäcke

4 delar muscovado socker

10 delar vetemjöl

10 delar havregryn

3 delar hackade nötter

smällt smör

Ugn: 200 grader

Häll bären i en ugnssäker form. Strö över socker och potatismjöl och blanda runt. Blanda de torra ingredienserna i en bunke och tillsätt smält smör tills det blir en något sammanhållande massa. Smula massan över bären och droppa lite smält smör över. Ställ in i ugnen i ca 30 min eller tills bärsaften bubblar upp på sidan.

Tipps 1: Jag väljer att inte skriva ut bestämda mått på smultäcket eftersom det då är enkelt att anpassa mängden om man vill ha större eller mindre paj. Så länge man använder samma "del" så går det att använda msk, dl eller gr. Täcket går att använda till all sorts frukt och bär.

Tipps 2: Byt ut nötterna mot kokos, cornflake eller torkade bär. Kan även uteslutas.

 

Jag hoppas de här recepten inspirerar någon. Jag kan garantera att de är supergoda allihopa.

söndag 24 juli 2011

Elementsmässa

Jag satt och lekte runt på youtube lite. Det är ett ganska roligt tidsfördriv när man inte har viktigare saker för sig. I alla fall. Jag ramlade över den här mässan för elementen. Det är sällan jag sjunger i mitt utövande, men här kan jag faktiskt tänka mig att göra ett undantag. Kanske är det en bra mässa att använda vid meditation. Jag får prova tror jag.

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=FHAQo-W6Rg8&w=425&h=349]

Lavendel



Jag älskar lavendel. Allt hos den här växten gör att jag bara vill ha mer. Den doftar underbart, den är vacker att titta på, den lockar till sig fjärilar och andra flygfä och den är så användbar. Lavendel var den första ört som jag odlade, vilket gör mig nostalgisk. Den är dessutom lätt att skörda och lätt att använda. Just nu har jag lavendel lite överallt i trädgården. Jag har ett par olika sorter som skiftar i olika nyanser. Den enda sorten som inte vill övervintra för mig är fjärilslavendeln. Men det händer att jag köper en planta och sätter i en kruka över sommaren eftersom de är så vackra.

Användningsområdena för lavendel är många. Det vanligaste är kanske att lägga torkad lavendel i små påsar och lägga in i garderober och klädkammare. Det gör inte bara att kläder och linnen doftar sommar utan håller mal och andra skadedjur borta. En likadan påse kan läggas under kudden för att få en god natts sömn då lavendel är rogivande. Förutom detta hjälper lavendel mot oro, nervös och orolig mage, klåda, brännskador, ömma muskler och huvudvärk (se recepten nedan). Dessutom är det en god krydda i mat och bakverk.

Recept och huskurer

Jag rekommenderar att inhandla en eterisk lavendelolja av hög kvalité. Det är en av de få eteriska oljorna som kan användas direkt på huden utan att behöva blandas eller drygas ut. Har man en flaska lavendelolja så har man första hjälpen på flaska. Ta en bomullstuss med lavendelolja på och stryk på insektsbett för att förhindra klåda, ta på lättare brännskador för att lindra obehaget samt på skynda läkande. Stryk på sår för att desinficera, men undvik att använda på sår som blöder mycket då lavendel stimulerar blodcirkulation. Massera in lite olja på tinningarna om du känner att du börjar få huvudvärk men var försiktig om du har migrän som utlöses av starka dofter.  En skvätt lavendelolja i lite vatten ovanpå en aromalampa gör att man slappnar av.

Lavendelte

Lägg 2 tsk torkade lavendelblommor i en tesil och häll på kokande vatten, omkring 2-2,5 dl (lagom till en mugg), och låt stå i 5 min. Smaksätt eventuellt med lite honung. Kan motverka huvudvärk och främja sömn.

Lavenderbad

Tappa upp ett badkar med riktigt hett vatten. Droppa i ett par droppar eterisk lavendelolja och häll i två matskedar torkad lavendel (vill man slippa att lavendeln flyter omkring kan man lägga den i en bit gasväv och knyta till en påse som man lägger i vattnet) samt en näve havssalt. Vänta tills vattnet är lagom varmt för att bada i och kryp ner i ett avslappnande och avstressande bad. Om man inte har badkar kan man göra samma sak fast i en balja och ta ett härligt fotbad.

Lavendervatten

Lägg 2 msk torkad lavendel i en skål och häll över 5 dl kokande vatten. Låt stå tills vattnet har svalnat och sila bort blommorna. Vattnet kan sedan användas för att badda sår, bränskador eller ömma muskler. Eller häll upp i en flaska och använd som ett uppiggande ansiktsvatten.

Lavendelkakor

Ingredienser: 2 ½ dl mjöl, ½ dl socker, 1 msk vaniljsocker, ½ tsk bakbulver, 1 tsk torkad lavendel, 100-125 g smör eller margarin och strösocker till dekoration.

Ugn: 175 grander

Blanda samman alla ingredienser till en smidig deg antingen för hand eller i matberedare. Vira in i plastfolie eller lägg i en plastpåse och ställ i kylskåpet i minst 30 min men gärna i 1 timme. Dela degen i två delar och rulla varje del till en ca 4cm tjock rulle. Rulla rullen i strösocker och skär varje rulle i ca 15 skivor. Lägg på en bakplåt och grädda i ugnen i 10-15 min beroende på ugnen.

Lavendel inom magin

Inom magin anses Lavendel ha samma egenskaper som inom örtmedicinen. Det vill säga att den anses vara renande och avslappnande. Den anses även kunna skydda mot onda andar och mardrömmar, hysteri och otålighet. Den sägs kunna lyfta anden och används ibland som en ört som förstärker divination, det vill säga spådom, både på grund av sina avslappnande egenskaper och sin färg.

Det var lite om lavendel. Om ni uppskattade denna ganska komprimerade sammanfattning så kan det hända att det kommer liknande för andra örter. Jag hoppas ni provar något av recepten och får nytta av dem, kakorna är ljuvligt goda.

lördag 23 juli 2011

Solitär eller grupp?

Jag har äntligen fått ändan ur och börjat läsa A Wiccan Bible av AJ Drew,  jag lovar att återkomma med tankar om själva boken när jag har läst ut den. Men när jag började läsa den så väckte den tankar som legat där och bubblat ett tag utan att jag har gjort något åt dem.

När jag började studera wicca för ett antal år sedan så föll det sig naturligt för mig att vara solitär. Dels därför att jag ville hitta min egen väg, jag hade fått nog av att människor berättade för mig vad jag borde tro på. Men även på grund av att det kändes tryggt och säkert och jag är ingen super social person. Allt eftersom jag har lärt mig mer och gått från att studera wicca till att bli en wiccan, de flesta wiccaner förstår vad jag menar, så har mitt beslut stått fast. När mina ögon öppnades för de tecken som ofta följer med en annan wicca eller nyhedning så har jag funnit människor som delar min tro. Vänner och guider som har gett mig ny kunskap och någon att diskutera med. Jag har även hittat ställen ute på nätet där man kan ventilera frågor och funderingar. Sakta men säkert har avdelningen i bokhyllan som innehåller böcker om wicca, magi och annat växt.

Men på senare tid så har det börjat växa fram en längtan efter något mer. Ibland kan jag känna att jag skulle vilja vara delaktig i en större gemenskap, att regelbundet träffa människor som tror det samma som jag. Det kan vara så att jag känner att nästa steg i min utveckling som wicca, för enligt mig så utvecklas man i sin tro konstant, kräver att jag tar ett steg utanför min bekvämlighetszon. Jag behöver kanske uppleva den andra sidan av att vara wicca. Kanske borde jag hitta ett covern, kanske har jag nått så långt jag kan nå som solitär.

Men när jag kommer så långt i mina funderingar så återkommer jag till mina tvivel. Som sagt är jag ingen överdrivet social person. Jag hör till den gruppen av människor som har ett litet antal nära vänner som jag gärna umgås med men sedan kan det kvitta. Jag lider inte av att vara ensam, tvärt om kan jag tycka det är skönt att få rå om sig själv. Därför funderar jag på hur jag skulle reagera på att gå med i en grupp där de sociala banden måste bli väldigt starka. Jag har visserligen firat sabbater med andra, med mina vänner som också firar sabbat och någon gång med mitt ex. Men det har alltid varit för att jag kände för det. Jag vet inte om jag skulle tycka om att alltid fira i grupp. Å andra sidan så kan jag känna att det vore roligt och spännande att dela allt detta med andra.

En annan sak som kan kännas lite avskräckande är att ett coven har en inriktning, en fast tro. Själv vet jag inte riktigt var jag ligger på den stora skalan av inriktningar inom wicca. Jag tror det jag tror och jag har liksom inte klassificerat det. Men kanske är det nyttigt att försöka definiera det hela.

Sist, men inte minst krångligt, är att jag inte har en aning om om det finns något coven i närheten av mig. Det närmaste jag vet om är i Jönköping. Sedan är det Göteborg eller Stockholm som gäller. Det tar bott själva meningen med coven för mig om jag ska behöva spendera ett par timmar att ta mig dit och sedan hem. Det mister spontaniteten och möjlighet att ringa någon och fråga om de vill ta en kopp kaffe och prata om något man funderar över.

Det verkar som att detta är en fråga som jag måste fundera länge och väl på. Om det är någon som har tipps, erfarenheter eller synpunkter på ämnet så får ni gärna berätta.

fredag 22 juli 2011

Regn

I morse trotsade jag regnet och tog en runda till soptunnan, sådana saker måste skötas trotts  att det regnar. Grannen var ute med hundarna och frågade glatt om jag hade kunnat sova i natt. En underlig fråga tyckte jag men svarade glatt att jag sällan har problem med just den biten. Då berättade han att han inte hade sovit många timmar på grund av den dånande åskan. Ja där ser man tänkte jag. Jag har inte hört ett knyst, snarkat och snusat igenom allt oljud. Inte för att jag är förvånad, jag skulle kunna sova mig igenom tredje världskriget. Men ibland, som nu, så känner jag mig lite snuvad av min förmåga.

Saken är den att jag älskar ett ordentligt oväder. När regnet smattrat på plasttaket över altanen, åskan får fönsterrutorna att skalla och blixten lyser upp världen i snabba, intensiva ögonblick. Då sitter jag och myser och betraktar skådespelet med beundran. Inte för att jag saknar respekt för de krafter som släpps lösa under ovädret.  Jag hyser stor respekt för blixten, min mormors bror blev dödad av blixten för många år sedan vilket gjorde att mormor var noga med att se till att hon upplyste mig om vad som kunde hända. Men visst måste man beundra naturen som vid sådana stunder visar hur kraftfull och intensiv den är. Det blir en påminnelse om hur lite vi egentligen kan kontrollera.

Men det är inte bara åska och blixt som jag uppskattar. Jag är en regnmänniska, jag trivs när det regnar. Regn är lugnande och ro givande enligt mig. Visst kan jag ledsna om det regnar i veckor, men efter ett par dagar med sol så blir jag lika lycklig när regnet kommer igen. Dessutom finns det flera fördelar med regnet. Man slipper vattna landen, vattentunnorna fylls igen så jag slipper använda vattenslangen nästa gång jag behöver vattna, man slipper få dåligt samvete när man stannar inne och pysslar i stället för att vara ute och njuta av solen. För att stärka min förälskelse till regn ännu mer så innebär regn att man slipper den värsta värmen. Jag erkänner att jag inte är så mycket för riktigt varma dagar. En sommardag med 20-22 grader och en liten bris, det är skönt det. Men börjar det bli varmare så vissnar jag som en morot utan vatten. Jag mår helt enkelt bättre både i kropp och själ när det är lite mer rimliga temperaturer.

Man skulle kunna tro att jag vore Fisk eller Kräfta som styrs av vatten. Men sanningen är att jag är Oxe och styrs av jorden. Egentligen är jag en väldig typisk oxe; lugn, praktisk, jordad, tålmodig, envis, lat och ganska dominerande när jag lägger den sidan till. Jag tar det mesta med ro och hetsar inte upp mig i första taget, men när jag blir arg (vilket är väldigt sällan) så blir jag riktigt heligt förbannad. Men det brukar gå över lika snabbt.

Trotts detta har jag alltid varit fascinerad av vatten av alla slag. Och jag antar att jag även i fortsättningen kommer att sucka lite av lycka när jag vaknar och inser att det regnar ute.

torsdag 21 juli 2011

Körsbär

Som jag berättade i går så har körsbärsträden helt tagit över en av slänterna som finns på tomten. Anledningen är år av försummelse, när jag flyttade in här så hade de inte blivit klippta på flera år. lika dant fick alla skott växa fritt. Tyvärr så har jag inte direkt prioriterat körsbärsträden så de har fått fortsätta växa på samma sätt. Detta har inneburit att slänten nu är full körsbärsträd i alla olika storlekar och formar. Trotts denna misshandel så bär träden troget frukt och i år har de verkligen lagt i högväxeln. Nu har jag körsbär så att jag börjar få slut på idéer vad jag ska göra med dem.

Jag är av den skolan att man ska ta till vara på det som man får av naturen. Jag gillar att sylta och safta (och att sedan äta och dricka upp det) och försöker att ta tillvara det mesta som finns i trädgården. Att låta bär förbli oanvända ger mig dåligt samvete, det är som att kasta bort en smärre förmögenhet.

Men nu har jag plockat körsbär i en vecka och det syns knappt på träden. De som sitter i toppen av träden får sitta kvar. Lite ska ju fåglar och annat smått ha och kalasa på. Nu har jag gjort körsbär i rom, körsbärssylt, körsbärssaft och fryst in 14 lådor med körsbär och så har grannarna och släkten fått. Förutom det har jag ätit spottkräm (kräm gjord på körsbär med kärnor) i parti och minut. Inte för att jag lider, jag råkar vara barnsligt förtjust i just spottkräm och min tanke är att de där 14 lådorna med körsbär ska bli till kräm i vinter. Men som sagt så börjar fantasin tryta.  Men jag antar att man inte ska klaga.

Som sagt så gillar jag körsbär. Det mesta man gör av körsbär får den där härligt djup röda färgen som för tankarna till rubiner och kungligt röda mantlar. När jag står ute under träden och plockar de röda bären kan jag nästan känna smaken av pannkakor med körsbärssylt, eller sockerkaka med romkörsbär och lätt vispad grädde. Om ett par dagar så har nog saften stått till sig så att man kan ta sig ett smakprov. Rombären dröjer det en månad innan de legat till sig. Allra smarrigast är om man kan hålla tassarna borta till december. Men man ska inte hoppas på för mycket.

Som avslut ska jag lägga upp en bunt bilder som visar mitt röda guld. Någon dag ska jag lägga in lite roliga körsbärsrecept Ha en riktigt bra dag.

[gallery]

onsdag 20 juli 2011

Början

Allt har ju sin början någon stans och så även det här äventyret. En bra början tycker jag är att presentera mig och tanken med den här bloggen.

Jag heter Lina och bor mellan Hjo och Skövde i en liten söt stuga ute på landet. Jag är arkeolog men utbildar min just nu till systemvetare. Främst på grund av den enorma bristen på bra arkeologijobb. Arkeologi kommer alltid vara min stora passion och när man frågar vad jag jobbar med är min första impuls alltid att säga att jag är arkeolog. Men systemvetare är även det en väldigt bra passform för mig. Jag trivs som fisken i vattnet.

Min stuga är inte stor, runt 90 kvm. De äldsta delarna kommer från mitten av 1800-talet och är sedan till byggd och ombyggd i olika omgångar. Detta har gett stugan en väldigt charmigt utseende både utvändigt och invändigt. Takhöjden varierar från 185 till 250 cm, väggarna är sälla i räta vinklar och dörren mellan köket och vardagsrummet mäter 170 x 65 cm. Eftersom allt som ska in till vardagsrummet och badrummet måste passera igenom denna dörren sätter den begränsningar på vilken tvättmaskin man ska köpa, vilken soffa som går att få in och så vidare. Vilket är en stor del av charmen med att bo i ett äldre hus.

Till stugan hör en omkring 3000 kvm stor trädgård. Ganska lagom för mina behov och min ork. Ibland önskar jag innerligt att allt ihop vore gruslaggt, närmare bestämt vid de tillfällen som allt gräs ska klippas. Men för det mesta är jag riktigt förtjust i min trädgård.  Jag älskar verkligen att pyssla i trädgården. Fast jag är en pysselmänniska i hjärta och själ. Jag använder gärna mina händer och är kreativ. Jag arbetar med trä och papper, stickar, vikar, syr och målar. Allt där min kreativa sida får utlopp.  Men nu kom jag visst ifrån ämnet. Trädgården är indelad i två delar. De båda delarna klyvs av en liten väg som förr användes för att komma ut på vägen som leder in mot byn. Vägen har dock inte använts på ett par år förutom när det kommer så många gäster att de inte får plats att parkera på den lilla parkeringsplatsen som finns framför huset. Detta har gjort att vägen mer eller mindre är ingen växt men ändå ser man spåren av den och den kommer för alltid att dela av trädgården i den inre och den yttre delen. När vi köpte stället för ett par år sedan så var trädgården enormt försummad. Det var sent i augusti och ingen hade klippt gräset under sommaren. Träden hade inte blivit beskärda på ett antal år och körsbärsträden hade helt tagit över slänten. Rabatterna var igengrodda av ogräs och buskarna spretade åt alla håll och kanter. Inte ens nu snart fyra år senare så har vi kommit i kapp. Körsbärsträden  regerar fortfarande som envåldshärskare i sluttningarna och vissa delar av trädgården är överhopade av kirshkål.

Mycket av det jag gör både i livet och i huset och trädgården influeras av min tro. För ungefär tio år sedan hittade jag wicca, och det passade mig som handen i handsken. Sedan dess har jag studerat, praktiserat och levt med wicca. Och allt det här är vad bloggen kommer att handla om. Om mitt liv helt enkelt. Den kommer att följa årstiderna så under sommaren kan ni vänta er att hitta mycket om trädgården och syltning och saftning. Under vintern kommer den förmodligen bli mer pysselbetonad. Allt detta kommer att blandas upp med mina funderingar och iakttagelser.

Jag hoppas det här kommer att bli en rolig erfarenhet både för er och för mig, jag ser i alla fall fram emot det.