Bakgrund

måndag 8 april 2013

Teriyaki lax med tillbehör


Första dagen i det japanska köket gick väldigt smärtfritt. Jag blev riktigt imponerad när jag satte mig ner för att äta.

SG1L3297

Rätterna är (underst från vänster till höger) ris, lax teriyaki med riven daikon, Sumashijiru soppa med räka, citron och morot, (överst från vänster till höger) haricoverts med ingefära, soja, ett glas te och snabb vitkåls pickles med chili och citron.

Det första jag slogs av är att jag har alldeles för lite småskålar :). Jag har gott om tallrikar och lite större skålar, men just skålar som rymmer ca 2 dl eller mindre är det ont om. Men i övrigt så var det inga större bekymmer, ja förutom att jag överkokade riset något då jag var lite upptagen med att koncentrera mig på laxen.

Recept:

Snabbpickles med vitkål
10 dl fint strimlad vitkål
1 tsk salt
2 tsk fint strimlat citronskal
2 tsk fint strimlad röd chili

Strimla vitkålen fint och häll i en skål. Häll över saltet och "knåda" vitkålen med båda händerna. Efter en liten stund börjar vitkålen vätska och bli mer och mer genomskinlig. Vitkålen är färdigknådad när den är helt genomskinlig och har krympt ihop till ungefär hälften. Ta upp kålen och krama ur all vätska och lägg i en ny bunke. Blanda ner citronskalet och chilin. Man kan använda andra smaksättare om man vill.

Haricoverts med ingefära
En bunt haricoverts (ca 50 g)
½ tsk riven färsk ingefära
salt och peppar
olja

Värm en stekpanna med lite olja i. Lägg i haricoverten och låt dem steka tills de nästan är färdiga. Tillsätt ingefäran och lite salt och peppar och låt steka i 1-2 minuter. Lägg upp.

Lax teriyaki med riven daikon
En portionsbit lax
salt
1½ msk soja
1 msk mirin
1 msk sake
1 tsk socker
en bit daikon (vit rätika) eller ett par rädisor

Strö ut salt på en skärbräda, lägg den avsköljda och avtorkade laxbiten på saltet och strö över mer salt. Låt ligga i ca 15 min innan du sköljer och torkar av laxen (detta gör man nästan alltid med fisk i Japan för att ta bort fisklukt och få en något mildare smak). Blanda soja, mirin, sake och socker och rör tills sockret har löst sig. Lägg laxen i en skål och häll över marinaden, låt stå 15-20 min. ta upp laxen och låt den rinna av men spara marinaden. Värm en stekpanna med lite olja och lägg i laxen på medelvärme. Stek i 4-5 min, tills laxen fått färg. Under tiden river man daikonen eller rädisorna och låter dem rinna av i en sil. När laxen nästan är klar häller man över marinaden och låter det småputtra i 2-3 min tills laxen precis är klar. Lägg upp laxen men låt såsen reduceras lite i pannan. Häll sedan över ett par matskedar av såsen över laxen. Kram ur daikonen och lägg bredvid laxen.

Sumashijiru soppa med räka, citron och morot
½ grönsaksbuljongtärning
2 dl varmt vatten
en liten bit morot
en liten bit citron
en räka

Detta är inte äkta japansk soppa eftersom jag inte har fått tag på japansk buljong så får jag nöja mig med vanlig buljong. Koka upp vattnet och rör ut buljongtärningen i det. Skär morotsbiten snyggt (det syns inte på bilden men min var skuren som en blomma), gör en liten citronskiva av ca 1/4 citron ring och skala en räka. Lägg de tre tillbehören i en skål och häll på den varma buljongen.

Resultat
Det är något av det godaste jag har ätit på länge! Allt kompletterade varandra och smakerna var väldigt... rena... i brist på bättre ord. Laxen var mjuk och lite sök med en brytning till daikonen som smakar lite som rädisa. Haricuverten var lite mjuka och hade den där underbara ingefärssmaken och vitkålssalladen var både lite syrlig och lite het med tuggmotstånd. Ja jag säger då det... Jag tror inte jag slutade äta för än allt var slut. Soppan"åt" jag sist som en avslutning på måltiden och det var väldigt behagligt att dricka buljongen faktiskt. Jag blev väldigt positivt överraskad för jag trodde att jag skulle ha lite problem just med soppan.

Men verkligen tummen upp. Detta är något jag ska göra igen.

Fördelar jag upptäckt hittills:
-Väldigt lätt att laga till en person. Det enda som jag behövde göra mer av än vad jag åt var vitkålssalladen men den kan man ha stående i en burk ett par dagar i kylen. 
-Mättande. Jag blev behagligt mätt utan att vara proppmätt. 
-Spännande att äta. Eftersom måltiden är gjord för att skapa kontraster så upplevde man det verkligen som man fick lite av varje. Något var lite tuggmotstånd, annat var mjukt, något var sött, annat var syrligt osv. Det gör det roligt att äta.
-Vackert. Alla små skålar med mat av olika slag är väldigt tilltalande för ögat och vi vet ju alla att man äter lika mycket med ögonen som med munnen.

Nacktdelar jag har upptäckt hittills:
-Lite omständigt. Riset är en hel liten ceremoni att göra i ordning och koka och likadant med fisken. Jag tror att det snarare handlar om vana än något annat. Man måste helt enkelt lära sig att planera hur man lagar maten på ett annat sätt. 

Som en liten bonus så kokade jag lite för mycket ris så det blir onigiri till kvällsmat, eller iaf en svensk variant. Då jag inte hade några inlagda plommon (jag måste verkligen få tag på en asiatiskbutik) så tog jag inlagda gröna tomater. Det var lite knepigt att få riset till bollar, men med mycket vatten på händerna lyckades jag till slut.

SG1L3298

Det var första dagen med japansk mat, men definitivt inte den sista :) 
 

söndag 7 april 2013

Det japanska köket


Sushi och kockar med svingande knivar, det är nog det vi mest förknippar med det japanska köket. Men det finns så mycket mer, det japanska köket är i många sätt unikt och samtidigt har det naturligtvis mycket gemensamt med sina grannar. 

Det som ofta utmärker en japansk måltid är strävan att varje råvara ska vara stjärnan och smaken ska stå för sig själv. Därför serveras det många små skålar och tallrikar där varje del av måltiden får sin egen plats. Detta till skillnad från oss här i väst som lägger alla, eller i alla fall de flesta, delarna av måltiden på samma tallrik. För japaner är matlagning mer som en konst där balans, harmoni och kontraster ska framhävas.

Historia

De första influenserna på det japanska köket som man kan spåra kommer från Korea. Det var till exempel från Korea som japanerna hämtade det numera berömda japanska risvinet Sake omkring 700 e.Kr.

Under samma period så kom det även influenser från Kina. Det var sådana influenser som fick japanerna att börja använda soja (hishio). Men några av de största influenserna var buddismen och konfucianismen, två religioner vars ideologier påverkade hela det japanska samhället och då även den japanska maten. De buddistiska munkarna var vegetarianer och detta smittade av sig på det japanska köket och ledde till att kött från fyrfota djur nästan helt uteslöts.

När Japan öppnades mot omvärlden under Meijin-perioden (1867-1911) började dock västerlänningar komma in i landet och med sig förde de köttet från gris och ko. 1872 skapade kejsaren en sensation när han offentligt åt biff under det japanska nyåret för att bevisa att det inte var farligt. Efter det började biff och fläsk sakta återvända till det japanska köket, men än i dag är fisk och fågel långt mer vanligt. 

Det var även munkarna som förde med sig det gröna teet till Japan. Något som idag dricks till varje måltid samt ett par gånger där emellan. Idag består en måltid i ett japanskt hem till största delen av fisk och grönsaker, även om riset självklart är mittpunkten. 

Ris

Riset är den viktigaste ingrediensen i de flesta måltider i Japan och äts i de flesta familjer tre gånger om dagen, frukost, lunch och middag. Under 1000-talet betalades ofta viktiga arbeten med just ris, på den tiden var det en lyxvara som långt i från alla hade råd med. Förut att man äter ris som ris så gör man små kex av riset (sembe) och naturligtvis det berömda risvinet sake. I Japan använder man det rundkorniga riset och inte det långkorniga som är vanligast här i Sverige. Men det finns kortkornigt ris att få tag på i Sverige, ofta går det under namnet "Sushiris". I brist på annat kan man även använda grötris. 

Ris som man får över efter måltiden kan man spara och göra så kallade onigiri av. Onigiri är risbollar som man kramar av kallt ris och som kan innehålla någon syrlig fyllning som inlagda plommon eller rullas i sjögräs och sesamfrön. de äts kalla med fingrarna och är en vanlig lunchrätt, som våra lunchmackor. 

Soppor

Någon slags soppa (shirumono) är nästan lika självklart vid måltiden som skålen med ris. Ofta används dashi (ett pulver gjort på torkad fisk) eller kyklingbuljong som bas i de klara sopporna man äter till måltiden. Mer känd i Sverige är Miso soppan som är är gjord på misho pasta (från sojabönor).

Te

I Japan använder man övervägande grönt te. Det gröna teet kommer från samma planta som det svarta och det vita teet men skördas och torkas på annorlunda sätt. I Japan serveras teet traditionellt i slutet av måltiden för att få det beska avslutet. Det finns naturligtvis en hel uppsjö av olika teer men de som är lättast att hitta i Sverige är: bancha, houji-cha, genmai-cha, sencha och macha.

 Bancha är den vanligaste sorten och består av de grova bladen och en del stjälkar, den är mer gul än grön i färgen. Houji-cha är bancha som är rökt och får en väldigt särpräglad och rökig smak, något som ofta faller whiskeyfantaster i smaken. Den serveras ofta kall på sommaren. Genmai-cha är bancha som man har blandat med rostade riskorn. Riskornen ger teet en något nötig smak och en grönare färg. Sencha är en något finare tesort där det inte finns några stjälkar. Den har en vacker grön färg och dricks inte till måltider utan för att njutas. Macha är gjort av de spädaste och finaste bladen på tebusken som sedan blir nermalda till ett grönt pulver. Det är detta te som används vid japanska teseremonier. Det är dyrt och dricks endast vid speciella tillfällen då man vispar ner pulvret i varmt vatten och vispar så att det blir skum.

 Upplägg och servering

Det är en mindre vetenskap att komponera en japansk måltid, en måltid är lika mycket ämnad för själens estetiska njutning som för att man ska bli mätt. Det första man ska beakta är att varje måltid ska vara säsongsbetonad och bygga på färska råvaror. Under hösten servers mat på porslin i varma toner, på vintern på porslin i kalla färger, på våren på porslin i pastellfärger osv.  

Råvarorna ska behandlas varsamt, till exempel ska grönsaker kokas fort och kylas av för att behålla färg och konsistens. I varje måltid bör de fem grundläggande smaksensationerna finnas med; varmt, surt, salt, sött och bittert. Det bör även finnas rätter som erbjuder tuggmotstånd så väl något som är mjukt vid varje måltid. 

Hur man lägger upp maten på tallriken är lika viktigt. först gäller det att skapa en färgkontrast mellan maten och tallriken/skålen. Lax läggs på gröna tallrikar, ljusa maträtter på mörka fat och så vidare. Till skillnad från västerländsk uppdukning där man strävar efter symmetri och balans, strävar man mot asymmetri inom den japanska skolan. Det är till exempel viktigt att det finns en "negativ yta" på en tallrik, det vill säga en tom yta som ska stå i kontrast till den yta där maten är upplagd. Dessutom placeras gärna runda rätter på fyrkantiga tallrikar och tvärt om. 

När man serverar måltiden finns det ett par riktlinjer att gå efter. Till vardags serverad (som jag nämnde tidigare) alla rätter samtidigt i olika små skålar och tallrikar. Då bör man duka så att ätpinnarna ligger närmast personen med spetsen på ett pinnställ, pekandes mot vänster. Risskålen ställs mot personen längst till vänster och soppskålen mot personen längst till höger. Kött/fisk/fågel placeras mellan dessa två skålar och sallader, grönsaker, pickles, dippsåser och liknande arrangeras över dessa.  

Vett och etikett

Ett par snabba tips för att klara sig igenom en japansk måltid:

Ätpinnarna: Hålls alltid med en hand, aldrig två. Man använder dem inte att trä upp mat med utan "griper" alltid tag om maten. Man tuggar eller suger inte på pinnarna. Man sätter aldrig pinnarna i riset, det gör man bara när man offrar ris åt de döda och anses därför illavarslande om det görs vid matbordet. Lägg tillbaka pinnarna på pinnstället när du dricker eller tar en paus för att prata. Dra inte en skål närmare med hjälp av pinnarna. Vifta inte med pinnarna när du pratar, tänk dig själv om någon satt och viftade med kniv och gaffel vid matbordet.

Om det serveras räkor med skal får man skala dem med händerna för att sedan äta dem med pinnarna. Slicka dock inte på fingrarna, använd servett.
Om det serveras hel fisk får man hålla fisken lätt med ena handen medan man plockar bort köttet med pinnarna. 

Risskålen lyfter man upp mot munnen och "skyfflar" sedan in riset med hjälp av pinnarna.
Soppan dricks direkt ur skålen, håll då skålen med båda händerna. Sörpla gärna.
Sake serverar man sig inte själv. Istället serverar man sin bordsgranne som returnerar tjänsten. Innan maten händer det att man skålar i sake (campai) och då tömmer man skålen med sake i ett svep. Efter det får man däremot smutta på saken. 

Det får räcka för denna gången. I morgon kommer första testet av japansk matlagning :)

lördag 6 april 2013

Följ med på matresa och utmaning


Nu har jag bestämt mig att jag ska börja laga lite rolig mat. För att få lite inspiration tänker jag ta mig an utmaning att lära mig laga mat från ett av mina favoritkök; det japanska. Därför ska jag minst en gång i veckan försöka mig på att laga en japansk måltid. Men nu tänker jag dessutom utfärda en utmaning till alla mina läsare.

Under april och maj så utmanar jag er att våga er på att en gång i veckan prova att laga mat från ett land som du själv väljer. Välj ett land vars mat du tycker är riktigt läcker, som du är nyfiken på eller välj på måfå. Tanken är att under två månader dyka in i en helt ny matkultur, studera olika rätter och hur man behandlar olika råvaror och seder och traditioner som finns runt maten. Helt enkelt en djupdykning i en ny kultur. Om ni har en blogg så skriv ett litet inlägg om vad ni har lagat för maträtt just den veckan och om ni har lärt er något nytt. När de två månaderna har gått kan ni förhoppningsvis integrera en eller två rätter i vardagsmaten och kanske har ni hittat en eller två nya råvaror som ni älskar.

ID-100154191
Så varför har jag valt det japanska köket? För det första så gillar jag japansk mat, de använder mycket råvaror som jag gillar. Dessutom så är det japanska köket väldigt säsongsbetonat i val av råvaror och det är något som jag behöver bli bättre på. Det skadar ju inte heller att det är nyttig mat med mycket grönsaker som lagas och serveras. Sist men inte minst så är jag väldigt lockad av sättet som japaner äter sina måltider, många små rätter i olika skålar där alla råvaror få tas sin plats och varje smak ska lyftas fram.

Men jag får erkänna att när tanken väl dök upp i mitt huvud så kändes det lite skrämmande. Dels så ger jag mig ut på helt nya vatten och dels så krävs det ett helt nytt grundskafferi och en hel del nya råvaror som ska hanteras på rätt sätt. Men så tänkte jag att det är bara ursäkter för att jag inte vill ge mig in på något där jag inte är van, där jag kan misslyckas. Mat är något av min tryggazon, jag vet att jag kan laga mat och det kommer naturligt för mig. Men när det kommer till japansk mat så är jag ute på helt nytt vatten. Men det är nyttigt att våga ta det där steget utanför den säkrazonen. I värsta fall får jag äta smörgås till middag någon gång då och då. Det här med att man måste köpa nya ingredienser som inte ingår i ens vanliga skafferi kan ju kännas läskigt, kanske slöseri med pengar. Men å andra sidan så kanske jag slipper köpa andra basvaror som jag kanske skulle behövt fylla på.

Det som man absolut behöver är en bra och lättförstådd kokbok för det köket man väljer. Den boken jag kommer att använda mig av är Lättlagat japanskt av Benita Ramel som tydligen har gått ur produktion men fortfarande finns att köpa som begagnad på bokbörsen. Den kombinerar historia, en grundlig genomgång av de vanligaste ingredienserna och ceremonier kring mat med väldigt många lättlagade recept. 

Jag kommer att dra igång min del av utmaningen i morgon med ett inlägg om japansk mat. För att sedan följa upp det i veckan med i alla fall en måltid. 
Jag hoppas det finns andra som vågar anta min utmaning, det vore i så fall roligt om ni skrev en liten kommentar här :)

lördag 30 mars 2013

Påsktårta


Jag lovade ju att dela med mig av receptet på min påsktårta så här kommer det. Det blir en riktigt god tårta som är svår att bara äta en bit av, så nu är ni varnade ;) .
Linas Påsktårta
SG1L3277
Tårtbotten
3 ägg
3 dl strösocker
1 dl kokande vatten
3 dl vetemjöl
1,5 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker
Fyllning
3 dl visp grädde
250g mascarpone ost
75g vit choklad
2 dl frysta blåbär (hela)
Dekoration
200g vit marsipan
gul karamellfärg
florsocker
kakao
godisägg
Dag 1
Börja med att ta fram en springform (form med löstagbara kanter). Ta ett bakplåtspapper och lägg på botten, kläm sedan fast kanten så att du låser pappret. Klipp bort överflödigt papper. Ta ett nytt bakplåts papper och klipp två remsor som är lite bredare än vad kanten är hög och ställ dem inuti formen (på detta sätt slipper man bröa formen och det är lätt att få ut botten).
Sätt ugnen på 175 grader (C).
Vispa ägg och socker poröst (stressa inte utan låt det bli riktigt fluffigt).
Blanda mjöl, vaniljsocker och bakpulver i en separat bunke, sikta gärna ner mjölet.
Tillsätt en tredje del av mjölet i äggblandning och rör om med slickepott tills det blandas. Tillsätt hälften av vattnet och blanda, tillsätt hälften av det kvarvarande mjölet och blanda, tillsätt det sista vattnet och blanda och tillsätt det sista mjölet och blanda.
Häll smeten i formen och grädda i nedre delen av ugnen i ca 30 min.
Låt botten svalna lite. Tag sedan bort kanten på formen och skala bort pappret. Stjälp upp botten på ett fat och skala bort understa lagret av papper. Täck med en bakhandduk och låt svalna helt.
Dela botten i tre delar. Den mittersta delen ska användas överst när du monterar tårtan, den är lättast att forma och det blir mycket snyggare.
Smält den vita chokladen i vattenbad eller i micron (var försiktig eftersom vit choklad lätt bränner).
Vispa grädden, den ska vara fluffig men inte hård. Vispa ner mascarponen i grädden och vispa slätt.
Blanda ner chokladen under vispning. Det är verkligen viktigt att du vispar hela tiden när du rör i chokladen eftersom den börjar stelna direkt när den kommer i kontakt med gräddblandningen. Om man är lite ”lat” så kommer det bildas små ”klumpar” av vit choklad. Det blir ingen osmak men det ser lite konstigt ut.
Ta den under delen av botten och bred på ett lager med fyllning. Strö över hälften av blåbären (går även bra med andra bär). Det behövs inte socker på bären då fyllningen är söt nog. Lägg på den översta delen av bottnen och bred ut lite mer fyllning och strö över resten av bären. Lägg på lite mer fyllning och försök forma den som en kupol. Lägg på den sista biten av botten. Täck nu både locket och sidorna med den fyllningen som är kvar.
Lägg på plast och låt stå i kylskåpet över natten.
Dag 2
Ta fram marsipanen, den gula färgen, florsocker, kakao, kavel, sporre att skära med (eller kniv) en 6 kantig penna (typ gul blyertspenna) och tårtan.
Knåda marsipanen mjuk och tillsätt lite gul karamellfärg, arbeta in tills marsipanen är genomfärgad. Tillsätt lite mer om du inte är nöjd med färgen (det är bättre att börja med för lite och tillsätta lite i taget än att ta för mycket så att marsipanen blir för blöt.
Sikta ut florsocker på bänken och kavla ut marsipanen till en tunn platta. Ta ett snöre och mät omkretsen på tårtan så du vet hur långt bandet behöver vara. Om du tycker det blir för jobbigt att kavla i ett stycke kan man dela det i hälften. vänd marsipanen med jämna mellanrum så att den inte fastnar.
När du har fått marsipanen lagom lång och tjock så använd kaveln som linjal och skär ut ett band med hjälp av sporren (det blir väldigt snygga kanter) elelr en kniv. Gör bandet ca 1 cm bredare än vad tårtan är hög.
När bandet är utskuret tar man pennan och rullar den längst ena kanten så att det bildas en 1 cm bred krullig kant. denna kanten ska vara uppåt när man sätter fast bandet runt tårtan.
När bandet är på plats så ta bort allt florsocker från bänken. Samla ihop all kvarvarande marsipan och arbeta in kakao i den så den blir brun. Pudra även bänken med kakao. Kavla ut marsipanen som förut och skär ett tunnare band av den bruna marsipanen. Denna gången behöver du inte krusa kanten. Fäst bandet längst ner på tårtan.
marsipan

För att göra en rosett så skär man en remsa av marsipanen, tar ändarna och böjer in till mitten och slår sedan en liten remsa om den stora remsan så skarven sitter fast (bilden till vänster).
Av den marsipanen som är kvar gör man två kaniner. Båda kaninerna börjar med tre bollar, en stor, en mellan och en liten. Den stora är kroppen och den mellersta är huvudet och den lilla är svansen. De stora och de mellersta bollarna formar man så de blir lite koniska och klipper sedan isär ”spetsen” på mitten.
Den sittande haren gör man genom att vika ner de två spettsarna på kroppsdelen och sätta fast huvudet ovanpå och svansen där bak.
Den liggande kaninen gör man genom att lägga kroppsdelen ner och forma spetsarna till tassar. Sedan sätts huvudet på där tassarna börjar dela sig och svansen sätts på där bak.
Sätt kaninerna där du vill ha dem på tårtan och börja sedan lägga på godisäggen efter smak.
Sådär, nu är tårtan färdig att ätas…

torsdag 21 mars 2013

Måste få tipsa


Överallt bombarderas vi med rådet att äta mat enligt säsongen. Kockar menar att det blir godare, producenter menar att det blir lättare att skaffa fram och de som tänker på miljön påpekar att det bland annat krävs kortare transportsträckor.

Men vet du egentligen vilken mat som är i säsong? Många verkar förvirrade av just detta men nu har lantmännen kommit med en säsongskarta som jag tycker är genial. Så här kommer den (om ni klickar på den så kommer ni till sidan där man kan hämta hem den). Ett mycket bra och lättanvänt redskap för att lära sig vad som är i säsong just nu.

Säsongskarta_Lantmännen_mat_i_säsong

måndag 18 mars 2013

Självhushåll


Någon gång i framtiden så drömmer jag om att ha en liten gård med lite mark till. Där vill jag ha lite höns, ett par får, kanske ett par getter och en häst eller två. Jag drömmer om ett rejält land fullt med grönsaker, en örtagård som innehåller allt det jag jag använder, en fruktträdgård med både träd och buskar och en liten undanskymd vrå där jag kan utföra mina ritualer.

Kort och gott så önskar jag att jag en dag skulle kunna försörja mig med det mesta som jag använder till vardagen. För är det något jag tror så är det att om fler blev mer självförsörjande så skulle pressen på naturen minska. Men jag är inte så naiv att jag tror att alla kan eller vill bli självförsörjande helt och hållet.

Jag har räknat på att om jag behåller mitt nuvarande arbete så skulle jag fixa att sköta en liten gård med ett fåtal djur och lite mark utan att behöva arbeta 24 timmar om dygnet. Hade man sedan lyckats hitta en karl som var lite intresserad av samma saker hade det ju underlättat. 

Men jag vet att det inte alla som har samma förutsättningar, intresse och tankesätt. Men jag tror inte heller att alla skulle vara helt självförsörjande. Men många bäckar små, som det brukar heta. Jag tror att alla kan vara lite självförsörjande. Bor man i lägenhet med balkong kan man ha ett par krukor med örter som täcker ens årsbehov. Man kanske tänker att "Vad gör det för skillnad om jag köper fem kryddburkar mindre varje år". Men om alla som hade tillgång till balkong odlar de fem kryddorna som de använder mest av så skulle det göra en enorm skillnad. 

Bor man i hus och har trädgård så kan man i de flesta kommuner få ha höns även om man bor centralt. Så länge man undviker att skaffa tupp ;). Om man har tillgång till egna ägg så slipper man dessutom stå och fundera på vad skillnaden mellan sprätthöns och frigående höns är när man står och ska köpa ägg.

Har man en liten trädgård, eller möjlighet att skaffa en lite kollonilott så kan man odla lite frukt och grönt. Kanske blir man inte helt självförsörjande, men ett par månader om året kanske man kan leva av den egna skörden. Dessutom smakar egenodlat alltid bäst. Du kan också påverka vilka göselsorter och bekämpningsmedel som hamnar på dina växter. 

Så vad är fördelarna med att bli mer självförsörjande? 

Dels så vet man precis vad man stoppar i sig. Man väljer själv om man vill odla grönt eller om man vill brassa på med alla kemikalier som finns eller något där emellan. Du har full kontroll.

Dels så minskar man transsportsträckorna. Tänk på hur långt den basilikan du köper på ICA måste åka för att hamna i ditt skåp. Tänk sedan transportsträckan från din balkong till ditt kryddskåp. Det är en viss skillnad... 

Man kan ta till vara på gamla brukssorter som håller på att försvinna. Det finns genbanker som lagrar frön från gamla brukssorter av grönsaker till exempel som är vana att växa i våra klimat och ge goda skördar. att odla en sådan sort ger inte bara en bra skörd, utan hjälper dessutom till att bevara den. ofta kostar det inte många kronor att beställa frön från genbanker, för det mesta tar de bara betalt för portot eller inget alls. Med andra ord är det ett billigt sätt att få bra frön på.

Sedan är det hälsosamt. Om man är ute i landet/hönsgården/på balkongen en stund varje dag så får man lite frisk luft, man rör lite på sig och får använda musklerna. 

Barnen (om man nu har några) får lära sig varifrån maten kommer. Jag som är uppvuxen på landet med allt vad det innebär blir rädd när jag hör barn som tror att fläskkotletter kommer från Coop och att de magiskt dyker upp i plastbaljor. Hur ska man kunna lära barn en sund kosthållning om de inte ens vet hur maten produceras? 

Priset. Rotfrukter är ganska billigt och även de flesta kålsorter. Men ska man köpa tex färska ärtor så blir man ruinerad. Om man dessutom börjar ta för vana att spara eget utsäde (frön) så blir hela projektet extra billigt. ska man dra det till ytterligheter och säga att man har tillgång till höns, egna frön och egen brunn så kostar grönsakerna bara arbetskostnaden. 

Det finns säkert fler fördelar med att självhushålla i stora eller små format. Men jag vill verkligen uppmana alla att tänka över vad man själv kan göra. Alla har vi möjlighet att göra något litet. 

lördag 16 mars 2013

De små vänligheterna


Det krävs inte mycket för att ens dag ska bli bättre och det krävs inte så stor ansträngning från en själv för att göra någon annans dag lite ljusare.

Jag var och handlade på Netto idag. Jag fastnar oftast framför alla hyllor med "smått och gott" där. Det finns så mycket roligt att titta på även om det är sällan att jag köper något. Men när jag stod där och tittade så såg jag ett par hyllor bort en äldre dam som försökte ta ner något från en hylla men inte riktigt nådde upp. Så jag travade fram till henne och frågade om hon behövde hjälp. Hon blev så glad och pekade på ett paket med skorpor. Vi bytte ett par glada ord och hon tackade för hjälpen.

Jag kände mig på riktigt bra humör när jag gick därifrån. Efter ett tag ställde jag mig i kön till kassan och bakom mig hamnade samma dam. Vi bytte ett par till ord om tidningsrubrikerna medan vi väntade. Väl i kassan så bad jag om att få klisterlapparna som man nu kan samla och då få köpa kastruller till rabatt (har siktat in mig på en måttkastrull). Man får ett klistermärke för varje 50-lapp man handlar för. Så när jag stod och plockade i mina varor så kom damen fram till mig och sträckte fram en radda med klistermärken. "Jag samlar inte på dem men eftersom du gör det kan du få mina som tack för hjälpen" sa hon. Jag blev så väldigt glad och tackade henne. 

De där klistermärkerna har gjort hela min dag. De kostade henne inget, men det var så omtänksamt av henne att be om dem för att kunna ge mig. det är de små sakerna som verkligen betyder något.

Det var likadant när jag åkte buss för ett tag sedan. Framför mig (precis efter där man ställer barnvagnar  satt två killar. De hade svart tuppkam, skinnjakor med nitar och percing och eyeliner och hela rasket. Verkligen ena tuffa typer. Så stannade bussen och på steg en farbror med rullator. Han ställde rullatorn vid barnvagsparkeringen och tittade sig om efter en plats. Då reste sig en av killarna upp och drog med sig sin kompis. "Varsågod och sätt dig här" sa han till farbrorn som tacksamt satte sig nära sin rullator.
Där fick jag mig en rejäl tankeställare om att inte döma folk för hur de ser ut...  

Jag vet vad tacksam jag var när min mamma hade sin dåliga höft och gick med krycka för alla som hjälpte henne. Folk öppnade dörrar, bar hennes bricka när hon var på kaffé och hjälpte henne på alla möjliga sätt. Som dotter så känns det enormt skönt att veta att det fortfarande finns många människor i vårt samhälle som faktiskt hjälper de som behöver det och mamma blev lika rörd varje gång och kan fortfarande prata om hur snälla alla var när hon använde krycka. Så man gör verkligen ett större intryck än man tror. 

Så mitt tips för dagen: Försök att hitta en liten sak varje vecka att göra för någon du inte känner. Det kan vara något litet som att hålla upp en dörr, att ge någon din plats på bussen eller hjälpa till på annat sätt. Det behöver inte ta så lång tid och en gång så kanske det är du som får hjälp av en främling när du behöver den.